"Vågar du se rädslan i vitögat?" [SV]

Vi hållit på och bestämt fram och tillbaka, men nu har vi bestämt att det ska ligga i FanFiction. Jag kan mycket väl ha sagt tvärtom förut, men nu säger jag såhär och flyttar den till FanFiction. Då blir den nog dessutom mer läst

Förresten, här är kapitel 2.

~~~

När vi gått en stund i den mörka natten finner vi en skog, och kilar in i den för mer säkerhet.
Vinden susar i tallbarren högt uppe. Då och då hör vi en kanin som stampar i marken. Annars är det tyst.

Jag stannar vid en stor tall och tittar upp. Det sitter ett ekorrbo i det. Det är övergivet, det känner man direkt.
- Cookie, klättra upp här!
- Aldrig i livet. Du vet att vi inte kan klättra.
- Man kan alltid försöka, peppar jag henne med.
Men hon vägrar.
- Då får du väl hitta ett hål i närheten. Jag tror dessutom att det är varmare i boet där uppe än i ett hål, säger jag och börjar klättra.

Att klättra i träd är svårare än vad jag trodde. Men jag lär mej snabbt att låsa fast tassarna mellan sprickor och liknande i barken.
Det är ändå värt besväret när jag kommer upp. Jag hade rätt. Det finns en massa hår från ekorren som bott här. Jag bäddar med dom för att vara dold från ugglor och andra rovdjur, och lägger mej för att sova. Konstigt nog är jag inte orolig för Cookie.

När jag vaknar gör jag tre upptäckter:
Den första är att ekorrhåren, ja, hela boet är spårlöst försvunnet.
Den andra är att jag är mycket närmare marken.
Den tredje är att jag befinner mej i ett landskap av träplattor, och en blå himmel.
Cookie syns inte till någonstans, och jag känner en stark, obehaglig doft. Men också en annan doft. Doften av ost.

Jag söker mej mot doften på lätta tassar, och efter en stund ser jag en märklig syn.
Massor av möss som springer åt alla håll. Somliga dansar. Och mitt i denna röran står en mus med alla möjliga detaljer, som målade ränder, som gör att man får ögonen på honom direkt, som försöker organisera de andra.
När detta misslyckas börjar han istället skjuta kanonkulor överallt.

Jag springer och gömmer mej bakom några plankor.
Plötsligt byts planen ut, och istället hänger det en stor, svart orm som slänger sej åt alla håll och försöker krossa mössen.
Jag kilar fram till den nya ledaren och frågar vad tusan det här är för något. Först tittar hon bara på mej, men sen förstår hon att jag är en nykomling, och svarar.
- Tja, ser du bakom Anvil Snake, som det där vindundret kallas, ser du ostbiten. Ditt jobb är att undvika att bli ivägsopad, och plocka upp osten, och ta dej tillbaka till hålet där, säger hon och pekar. Min uppgift är att hjälpa er med det, alla möss får den uppgiften förr eller senare, fortsätter hon.
- Det ser ganska svårt ut... säger jag lite oroligt.
- Lugn, kom här då. Jag älskar att hjälpa nykomlingar, säger hon och går från fältet. Jag följer efter henne.

Därefter får jag en utredning om denna plats, Transformice, där möss får träna sin skicklighet genom att tävla mot varandra i att samla ost, vara först att komma i mål med ost, eller hjälpa andra möss, som ledare, Shaman.
Jag blir ivrig över att varit den utvalda, och inte Cookie, så jag trippade gladlynt tillbaka mot fältet.

Jättebra♥

Tack för all feedback! Här är kapitel 3.

~~~

När jag är där inser jag att de flesta verkar gå efter en sorts "Var och en får klara sej själv"-filosofi. Anvil Snake är borttagen, men det finns andra problem. Överallt springer andra nykomlingar omkring och försöker klara sej själv, en del dansar och säger saker som "Trololloloololo". Ledaren, eller Shaman, som ledaren skulle kallas, syntes inte till någonstans.

- Var är Shaman? frågade jag, och det lät ynkligare än vad jag trodde.
- Död, så klart, sa en mycket större mus. Kan du få in det i ditt lilla huvud? fortsatte han och knuffade mej åt sidan.
- Bra sagt, sa några andra möss, på ett respektfullt avstånd. Så prO!
Jag försökte tänka ut vad det menades, men egentligen förstod jag direkt: såna ska man respektera, för dom kör hårt.

Jag reste mej upp, och precis då byttes banan ut.
Någon ropade att Shaman har stulit osten.
Just precis, en bit framför oss satt han, på en instabil plattform. Jag förstod direkt. Inte alla möss skulle få osten. Så det var bara att köra på.
Han lurar ut mössen allt längre ut på plattformen, och den börjar svaja, fast ingen verkar bry sej. Som om de är skyddade. Precis när jag tagit min ostbit så välter plattformen över, och massor av möss, inklusive Shaman, faller hjälplösa ner i vattnet. Jag också. Åh, vad jag avskyr vatten! Jag tittar upp. Några möss har klarat sej och klättrat upp, och tar sej tillbaka till mål.

- Hur nu de än bär sej åt, muttrar jag.
- Det är Wall Jump, den hemliga nyckeln till framgång. Det krävs mycket tid att lära sej, men det är värt det, säger en annan mus som fallit ner i vattnet.
- Finns det något mer man bör kunna? frågade jag, samtidigt som jag trampade vatten.
- Ja, Air Jump och Corner Jump finns också. Air Jump är när man springer utför en kant och sedan hoppar i luften för att nå längre. Kan ibland behöva kompletteras med Wall Jump. Corner Jump är när man hoppar på kanten av en plattform så man får upp fart nedför. Här kan också Air Jump och Wall Jump vara viktigt, säger han och simmar tillbaka. Jag följer efter, och tänker att denna grejen är svårare än vad det såg ut från början.

Åh jätte bra kommer det mer ??? ♥♥♥

den är jätte bra