Rollspel - Barnens tid på Hogwarts

"Har har en läskig pappa?" sa jag och himlade med ögonen och såg på Scorpius men sa inget om hans far.
"Nej jag tror inte ens han lyckas skrämma några kaniner" sa jag roat

- Nej, och jag undrar hur han kan röra sig, att han ens kom upp från golvet, borda han ha medalj för, sa jag med ett flin.
- Och läskiga pappor har vi väll alla, sa jag med ett flin.

jag sa inge när Roxy nämnde pappor utan såg ut genom fönstret. även om Harry var min gudfar och han är en underbar person så är han ändå inte min far. jag tog en bit godis och låtsades att jag inte hört något

Scorpius kliade sig på på huvudet och höjde ena ögonbrynet. "Vadå? Min pappa är väl ändå inte läskig? Men jag kan tänka mig att Rixons pappa är läskig, en större variant av han själv." Han ryckte på axlarna. Han hade ingen större lust att sitta och prata om fettot Rixon.

- Nej, absolut inte, vad gjorde han innan han gick över till vår sida?, sa jag och log.
Även om det inte är så längre, sa jag och log mot honom.
- Och min pappa är läskigt bra på att göra skämtartiklar, sa jag med ett skratt.
Vi borde kanske skrämma honom lite, Rixon alltså, sa jag med ett flin och såg på de andra.

jag log lite
"Eller så ptar vi bara på honom så ramlar han" skrattade jag "men det hade varit kul att skrämma honom. jag tror min Marodör anda börjar vakna igen" sa ja goch log

Scorpius svarade inte utan log bara blekt. Han visste hur hans pappa hade varit under hans skoltid, och han ville helst inte gå i hans fotspår. Scorpius var ingen översittare direkt.
"Det vore inte så dumt att skrämma honom, inte alls. Hans kupé borde väl vara i närheten..."

- Vi letar väll rätt på den då, sa jag med ett flin.
- Hoppas att han är mörkrädd, du använde aldrig ditt pulver, sa jag och gav Scorpius det.
Sen gick jag ut i korridoren och väntade på de andra.

jag reste mig upp och gick efter Roxy, ja varför inte göra något kul? jag fixade håret svart så det inte skulle lysa så mycket och log sedan
"Det här är faktiskt kul" skrattade jag

Scorpius log lite. "Jag hade äran att dela sovsal med honom förra året, så jag vet att han är väldigt mörkrädd. Vrider sig av och an och piper värre än en baby..." Han log lite bredare. "Jag tänker inte dela sovsal med honom i år, det är då en sak som är säker." Han tog emot pulvret.