Rollspel :3

- Ja, de är fina och inteligenta med, de sa att det kommer att gå bra och att du är en bra vampyr, sa Alex och kramade om testralerna och log mot Cara när Draco kramade henne.
- Ser du det kommer att bli bra mellan dig och Draco, sa hon leende och såg sedan på dem.
- Ja, vi syns då, sa Alex och kramade om Cara ocg sedan Blaise och hon tog sedan Draco i hand, bara för att.
Sedan begav hon sig till Gryffindorbordet och satte sig med Lee och tvillingarna.

Cara nickade "jag gillar er med" sa hon till testeralerna som slängde med huvudet "vi får väll se vad som händer" sa hon och kramade om Alexandra och Blaise log när han fick en kram och Draco sa inget och Cara himlade med ögonen och puttade på honom när de gick in och satte sig vid bordet och väntade på att sorteringen skulle börja

Sorterigen skulle ta sin början och förstaårseleverna tågade in.
Alex såg längst lärar bordet och upptäckte en mycket kort tant klädd i rosa med en stor rosett på huvudet, hon såg ut som en padda.
- Verkar som om vi ska få en padde till lärare i år, flinade Lee till Alex.
- En rosa padda med en fluga på toppen, flinade hon tillbaka och tvillingarna skrattade.

"titta vad små de är! Såg vi också så ynkliga ut?" sa Blaise
"ni kanske gjorde men jag var redan äldre än ni då" flinade Cara
"hur gammal var du?" frågade Draco
"i vampyr år runt sextioåtta" viskade hon
"men du ser ju inte ut att vara äldre än oss" sa Blaise
"jag kan själv välja hur gammal jag vill se ut att vara" flinade Cara och såg sen på något som såg ut som en rosa boll vid lärar bordet "verkar som vi kommer få en rosa lärare i år" sa hon
"ush hon ser hemsk ut" sa Blaise och vi nickade och väntade på att McGonagall skulle ropa upp eleverna

McGonagall ropade upp eleverna och Fred gav mig en rod kola.
- Vad är det här?, sa Alex förvånat.
- Skolkgodis, vi håller på att konstruera, sa Fred flinande.
- Är de testade?, sa Hon och stoppade ner den i fikan.
- Vad tror du om oss?, sa George och hon himlade med ögonen och såg trött på sorteringen.
När de äntligen var klar ställde sig Dumbledore upp men sa inget utan såg förvånat på den rosa tanten.
Hon hade tydligen ställt sig upp även om det inte syntes, hon gick fram och Dumbledore satte sig ner och väntade på att den rosa tanten skulle börja prata.
- Det här blir kul, sa Lee roat och vi såg på henne.

"varför är alltid sorteringen så tråkig?" sa Draco och jag ryckte på axlarna och tog en klubba till
"är du verkligen så hunrig?" frågade han
"nej, men de är som godis och sen är det alltid jobbigt att komma tillbaka och tvingas äta pillrena, så klubborna motstår frestelsen att bita någon" sa Cara lågt och Draco nickade förstående och de tittade upp på tanten i rosa när hon ställt sig upp
"vad gör hon?" frågade Blaise och Cara ryckte på axlarna
"jag skulle vilja säga några ord" sa hon med skarp rös och Dumbledore lo och flyttade på sig så hon kunde stå på talar stolen och hon klev upp
"jag är eran nya lärare i försvar mot svartkonst och jag är ministeriets utsände" började hon och vi såg undrande på henne, det här låter inte bra

- Jag heter Dolores Jeane Umbridge och jag hoppas vi kan bli riktigt goda vänner, jag är så glad att se sånna små leende ansikten mot mig.
Det har varit saker här på Hogwarts som inte har varit så bra, fortsatte hon och Alex slutade att lyssna.
Det var ändå inget intressant, hon såg på Fred, Geroge och Lee som höll på med några bestälnings listor hon kännde hur hungrig hon började bli.
Kunde inte kärringen snabba på med sitt svammel?

Cara tittade på henne
"goda vänner jo säkert" viskade hon till killarna som skrattade lite
"jag är här för att få ordning på saker och ting så om ni vill något är det bara att komma till mig" avslutade hon och Dumbledore började applådera och några elever hängde på
"ja vi välkomnar Umbridge. Professor Grubiplank kommer vikaera för Hagrid ett tag och nu mina kära elever var så goda" sa han och satte sig och maten kom fram och alla i salen började genast diskutera ljudligt. Cara såg på maten och tog en bit paj bara för att äta, hon var egentligen inte alls hungrig och hon kunde ju ändå inte leva på sån här mat så varför äta den

Alex såg upp när Dumbledore började aplodera, hon hade inte uppfattat att talet var slut och hon verkade inte vara den enda.
Det verkade bara vara några få som hade lyssnat.
Och äntligen kom maten fram, hon lassade på lite av varje och såg på tvillingarna.
- Lyssnade ni på vad den där Umbridge tanten sa?, sa hon undrande och såg på dem.
- Nej, det är precis som om du inte känner oss, skulle vi lyssna?, sa Fred och tog sig för hjärtat.
Hon himlade med ögonen och Hermione påkallade hennes uppmärksamhet.
- Hon sa inprincip att ministeriet ska lägga sig i allt som har med Hogwarts att göra, sa Hermione lätt.
- Jamen det låter toppen, ministeriet som är så bra, sa Alex ironiskt till dem.

"vad tror ni hon vill?" frågade Nott som satt bredvid dem
"lägga sig i allt vi gör" svarade Cara trött och gäspade
"hur kan du vara trött, jag trodde du skulle vara vaken nu" viskade Blaise
"jag åkte ju med tåget i morse vilket betyder att jag gick upp tidigare än normalt och jag måste totalt vända på dygnet. Det är alltid lika jobbigt att börja på Hogwarts" sa Cara och åt upp pajen och säg sen på alla i salen och kände deras olika dofter
"helvete" hörde hon Pansy säga och kände sen doften av blod och försökte att inte koncentrera sig på den
"Cara, nej" sa Draco och höll fast henne och letade reda på en klubba och stoppade den i hennes mun och såg till att hon inte kunde resa på sig
"Draco släpp mig" sa hon vasst
"nej, hur jobbig än Pansy må vara så får du ite dricka hennes blod" sa han lågt och höll henne i ett järngrepp och Cara hade aldrig insätt hur stark Draco var. Hon kunde säkert överlu pa henne om hon ansträngde sig men hon gav sig för hon visste att hon inte kunde äta upp Pansy. Hon lutade sig mot Draco som höll fast honom och drog in hans doft, han luktade vanilj och hon försökte koncentrera sig på det. Eleverna runt dem stirrade undrande på dem men hon igronerade dem
"tack" sa hon när hon lugnat sig och Draco granskade henne och släppte hennes händer och la en arm runt henne
"ingen orsak" sa han vänligt och Cara log lyckligt