Edórea PRS Vidomina & Medi

"Det är klart att jag vill. Jag är alltid på väg på äventyr..." Sa hon och klev in genom dörren och drog handen genom håret så hennes ansikte syntes mera. Log ömt mot personerna i salen och såg sedan på jarlen.
"God morgon." log hon ömt mot honom.

Maivus såg upp mot Léllos när han hörde hennes röst. "Godmorgon." En aning förvåning i hans ord. "Godmorgon, jarl Maivus.", hakade Sylvia på och nickade åt honom i en hälsning. "Vi ville bara se till så att allting var förberett får vår resa vidare.", förklarade Sylvia med ett leende på läpparna. Hon skulle ju snart få resa vidare. Det här var något stort för alven.
"Jasså? Är ni inte nöjda? Vad saknar ni?" Han såg från Sylvia till Léllos.

Hon blev lite ställd av frågan och lade huvudet på sned. De hade inte ens inspekterat va de hade fått ordentligt.
"Jag tror Sylvia vill ta över den delen. Vi har blivit utlovad en vargpäls av byn men vi skulle behöva vatten att dricka och varför inte några flaskor av Hazíes berömda sprit med oss. Vi ska långt som sagt."

Jarlen tittade i flera sekunder på Léllos. Försökte läsa hennes ansikte. Men så lyfte han blicken och gav tecken till sina tjänare att hjälpa till. De hade hört var hon hade sagt. Deras önskningar skulle gå i uppfyllelse.
"Något mer?"
Sylvia såg från jarlen till Léllos. Tillbaka till jarlen igen. "Nejdå. Eller.. alltså.. Tack. Tack för att vi får vagnen och att vi kan bekvämt resa vidare."
"Så lite så.", svarade han Sylvia och drog litet på ena mungipan, aning road över deras samtal.

Léllos såg på honom och neg sedan djupt för honom.
"Tack så mycket och jag hoppas ni inte får mer problem i framtiden. Om så är fallet så kan jag alltid hjälpa till. Men det kanske kommer ta månader innan jag är tillbaka till Hazíe..." Sa hon mjukt.

Tjänarna hade kommit tillbaka till salen och meddelade att allting vad redo för Léllos och Sylvias färd.
Sylvia nickade hejdå åt jarlen och vände sig om för att börja gå därifrån. "Förhoppningsvis, tills dess, har jarlens soldater lärt sig ett å annat och kanske inte behöver vår hjälp något mer.", viskade Sylvia i ett fniss åt Léllos.

Hennes kommentar fick Léllos att brista ut i ett hejdlöst skratt.
"Så sant men vem vet? Vi kanske behövs igen?" Sa hon ohc log sedan.
När de kommit ut så såg hon samma man som innan med en fäll i famnen.
"Som utlovad." Sa han och visade upp den vackra pälsen och log mot dem.
"Jag antar att miss vill ha den i vagnen?" Sa han.

"Du har rätt, så kan det vara. Det är inte sista gången jag är i Házie iallafall." Sylvia fnittrade igen. Hon stannade upp då hon hörde mannens röst och såg upp mot honom i ett överraskat uttryck. Men log sedan strax därpå igen. Det var fint att han såg efter de. Att han ville att de skulle ha det bra. Det var en oerhört fin gest att de fått fällen som en gåva. "Tack.", sa Sylvia åt honom. "Ja, i vagnen blir bra."

Mannen nickade och lade in fällen och han såg på dem.
"Jag önskar er en trevlig resa och håll er i säkerhet."
Léllos log ömt och nickade.
"Det ska vi göra. Tack återigen för alla gåvor. Vi ska inte göra er besvikna." Hon klättrade upp på kuskbocken och satte sig tillrätta efter att ha lagt in sin väska i vagnen.

Sylvia slängde en blick åt Lélllos och mannens håll när de utbytte sina sista ord innan hon hoppade upp på vagnen.
I tystnad följde Sylvia efter och klättrade upp hon med.
"Då var vi påväg..!", sa hon, försökte hålla tillbaka på sitt iver, men det var svårt. Sylvia skulle äntligen få upptäcka mer av denna värld. Det var glädjande.