Rollspel - Barnens tid på Hogwarts

Jag kastade iväg ett par förhäxningar så de hängde uppochner, och lämnade dem glatt i mörkret.
Lite har man lärt sig från sin far, tänkte jag glatt och såg på de andra två.
- Det där var kul, eller hur?, sa jag glat och såg på de båda.

"D-de härr är i-inte rr-roligt! T..tänd ljuset! TÄND LJUSET!", nästan vrålade Rixon och Scorpius kunde inte låta bli utan log brett.
"Gärna för mig", sa Scorpius.

(Cara jag tror inte att du såg att nyan skrev till dig? )

(Nu hänger jag inte med alls xD)

((Missade du det?))

(nej jag missade inte det, men jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva)

Rixon skrek till när han blev hängandes upp och ner. "Släpp ner mig! Hallå, sluta det ... det är inte kul!" Scorpius log. "Ja, det här var underhållande."

((Oki))

Xavier reste sig upp, han hatade verkligen när småungar var taskiga emot varandra. Då såg han en äldre tjej stå där. Sådant beteende. Samt Lupin, den största idioten som Xavier någonsin skådat. Vad hade han egentligen gjort med håret? Ferdinand en kille som gick i samma årskurs som honom, samt var en av hans så kallade vänner såg upp på honom med undrande blick. Xavier viftade avvärjande med handen. Han gick fram till dem. "Vad försiggår här då; Lupin?", frågade han kallt.

Scorpius såg att en trollkarl från femte året gick fram till dem. Han var en skrytig Slytherinare, eller hade i alla fall varit det förra året, och om han inte mindes helt fel hette han McRair. Han sköt igen dörren till Rixon och hans vänners kupé och skriken från Rixon dämpades lite.

jag vände mig om och mötte Xaviers blick och log lite, det spelade ingen roll vilken ton han hade, ett leende var nästa alltid bättre än att säga något taskigt.
"Vi testar en teori. vi ser hur mörkrädd Rixon är" sa jag med en axelryckning "Vad gör du här då?"

Xavier rynkade på näsan och öppnade dörren till kupéen. Han drog fram trollstaven och fick mörkret att försvinna och en osynlig hand satte försiktigt ner Rixon på marken. "Jag trodde du visste bättre än så, Lupin. Men du har väl ärvt lite saker av din far trots allt!", sa Xavier kyligt. "Att ge sig på små pojkar är väl inte speciellt väl uppfostrat eller hur?" Han ignorerade Lupins fråga, de angick ändå inte honom.