Skriva av sig-tråden

Solkatten

Du verkar ha det väldigt jobbigt med maten. Jag är vegetarian, och min arbetsplats är verkligen inte vegetariandominerad. Så det vegetarariska alternativet som jag får på julbord/andra tillställningar är ofta inte så roligt. Sist en konstig sallad istället för flankstek. Får aldrig veta i förväg. Så det är spännande....
Så jag äter bra med mellanmål innan och förbereder mig på att ev. äta när jag kommer hem istället. Går mest för att man får ofta åtminstone någonting trevligt eller gott, och framförallt det sociala (sammnhållningen på jobbet).. även fast jag är blyg, så är det lite lättare när jag är med på personalfesterna. Man kommer med i genenskapen på nåt vis, även om man inte gör så mycket väsen ifrån sig..

På min första personalfest hade jag jättekul och maten var supergod. Så bra har det aldrig varit efteråt. Men lever på hoppet...

Göra slut. Hade glömt hur jävla jobbigt det faktiskt är </3

Hej alla. Har varit lite inaktiv här ett tag pga flytt till nytt boende, vab, jobb och allt möjligt. Hoppas på att kunna vara mer aktiv snart!

har klampat med huvudet före rakt in i pinsam situation efter pinsam situation på det senaste assååå stela möten och missförstånd galore. men det kanske jag behöver liksom rejection therapy typ haha alltså verkligen extremt awkward gång på gång. katla: alltid krångla till det since 1999

Jag hade sån julångest redan i november, när julgrejerna kom fram på min arbetsplats. Förra året bjöd jag och sambon in de vi kände som inte hade någonstans att vara på jul, osv. Det var väldigt mysigt och roligt. Det här året har samma personer frågat om att fira ihop igen..

Det är väl märkligt, men.
Jag känner att jag vill vara ifred nu.
Min syster har blivit sämre i sin sjukdom under året och orkar inte ta sig någonstans eller vara social.
Jag tar på mig skulden för försämringen, efter alla upptåg jag hittat på, allt jag velat.. jag har velat bjuda in henne till livet. Hon har också velat, förstås. Men nu har det gått över gränsen.
Jag har alltid i hela mitt liv tagit på mig ansvaret för att göra allting bra. För alla. Men det går inte.
Jag är trött nu. Jag har gjort slut på min energi när jag försökt räcka till och försökt flytta berg..
Det har blivit dags för mig att ta hand om mig själv, nu. Det kanske innebär att jag behöver sätta gränser, säga nej, avvisa andra, ibland.
Jag har planerat; På julafton kommer jag och sambon åka ut i naturen och grilla marshmallows. Sen hälsar vi på min syster och gör hemmagjorda (jul)pizzor.
På nyårsafton åker jag och sambon till Gotland. Vad vi gör där spelar inte så stor roll, jag bara älskar att vara där, och vill börja mitt år där. Ja- det är mitt år, som börjar. För mig! Min verkliga vilja ska få börja ta plats i mitt liv, ta plats vid rodret. Och jag ska ha plats att läka mina egna sorger och trauman..

helt spyfärdig av ångest asså VARFÖR kan jag ALDRIG lära mig nånting varför kan jag aldrig göra rätt från första början på riktigt vad är det för jävla fel på mig varför kan jag inte TÄNKA LITE!!!!!!!!! BARA TÄNK KATLA ANVÄND HJÄRNAN NÅN ENDA GÅNG!!!

För första gången i mitt liv mår jag relativt bra i en kaosartad situation på jobbet! Känner mig levande och stark! Det är så befriande. Kan ha en och annan uppgiven stund men de går snabbt över. Jag trodde aldrig att detta skulle vara möjligt. Jag nästan gillar kaoset. Omfamnar det. Bring it on bara, mig skrämmer det inte!

Jag tog med min moderna populärkulturella tolkning av en uråldrig kaosmakt till jobbet och ställde den på skrivbordet. Kaos ska med kaos hanteras, typ. Det känns safe att ha en symbol för min andliga tro så öppet som andra kan tolka som enbart "en vanlig fandom" liksom. För mig går det way beyond populärkultur. Den kostade över 2000 kr så jag var osäker att ta med den, men jag blir glad och stärkt varje gång jag ser den och det känns helt rätt.

Sedan vill jag såklart att min sjuka kollega ska bli frisk och komma tillbaka. Saknar henne och våra djupa samtal.

Och även en positiv upplevelse av stress kan ju leda till utmattning så jag vill ju inte att detta ska bli alltför långdraget heller.

Jag önskar att det kunde göras en julkalender där jag bor.

Jag har inte direkt någon ide på en handling som en sådan julkalender skulle kunna ha på tv.
Men det skulle handla mycket omkring hästar i alla fall och julkalendern skulle ev kunna ha detta namn.

Mysteriet med den försvunna hästen.



Sedan...sjukgynasten säger att jag borde träna knäna mer eftersom jag har ont i knäna och jag tycker det är pinnsamt att träna.
Den enda träning jag kan göra som är bra träning men inte heller belastar så man får ont hela tiden är vattengympa....
Men inte ens det kan jag.
Och vet ni varför?
Jo....varje människa alla fall de mesta får en del rynkor när de badar....men mina fötter skrynklar ihop sig enormt mycket under och det gör så ont fötterna att det känns som om golvet i badhuset förvandlats till uppåtstående spikar.
Och det är bara på det badhuset som jag får ont.
Men jag kan inte fara till någon annat heller för på andra ställen har de förstört bassängen anser jag.
förstört den genom att göra den grundare på det djupaste.

Jag vet at det är bra träning att gå också...men är det något jag avskyr så är det att gå ensam. Och mina närmaste vänner bor ungefär 15 min bort ( med buss). men de vill inte ens gå långpromenad som jag vill.


Jag vill inte gå själv...jag får ont i fötterna av att bada på det närmaste badhuset.
Men enligt sjukgymnasten måste jag träna.
Sköterskan vill jag inte träffa igen....för hon sa gå ner i vikt så blir det bättre.
Hon kallade mig fet i stort skett...jag vet att jag är överviktig.
Men överviktig att det skulle börja påverka knäna är jag inte.
Jag har inte kunnat sova ordentligt sedan....sköterskan sa det.
Alltså sköterskan som vi har på min dagliga verksamhet.

Och hur vet hon att jag inte försöker gå ner i vikt?
Jag har försökt göra det sedan jag slutade gymnasiet men det fungerar inte.
Det fungerade ett litet tag men sedan bara pang bom slutade det.

Har haft en del ångest och stress och känslor den senaste tiden och kännt att saker bara byggts upp och byggts upp. Slog igång Radio Trelleborg för skojs skull och de spelar Förklädd Gud!!! (If you know, you know…) Då var det något som lossnade och jag kan äntligen gråta, skrik-sjunga och få ut allt det där jag måste få ut. Samtidigt får jag en påminnelse om att som är vackert här i världen. Jag hade kunnat söka upp Förklädd Gud på Spotify, men det var liksom att den kom så plötsligt som gjorde att jag kunde släppa ut allt!

varför är jag legit ALLTID ledsen stressad ångestfull eller orolig eller känner en odefinierbar känsla av skuld eller skam alltså det är heeeeela tiden jag är så fast i mitt huvud och i min kropp