Mirabilis - Vidomina & Medi

"Det är från min familj." Sa hon och suckade.
"Det här är ett av ämnena jag pluggar. Jag är typ en arbetshäst när det kommer till min utbildning." Hon såg på honom.
"Tre år tror jag." Sa hon och visade.
"Så allt ska jag läsa under lovet." Hon visade med händerna.
"Från den här boken."

"Får du inte vara ledig något?" Demitri såg fundersam ut. Det lät inte rätt. Och framförallt tråkigt. Men Noelle kanske redan hade lärt sig en del, så att det inte var så mycket kvar att studera? "Tre år ändå?" Demi såg ner i hennes bok igen. "Ekonomi? Du kan ju prata med Ivan, han är väldigt kunnig i ämnet. Tja, Rion med. Båda är affärsmän." Demi såg upp på Noelle igen med ett leende.

"Jag får ledigt. Men det är jul om några dagar så jag hinner studera lite. Historia kan jag läsa till sängen och språk kan jag väl hitta tid?" Hon log och nickade.
"Ja Ivan har ju redan lovat så det kommer gå mycket fortare tror jag." Hon suckade.
"Men att behöva läsa allt det här när man kan vara ledig? Tja jag är nu viillig att bara lägga ifrån mig boken."

"Smart. Du är klok, Noelle. Vet hur du ska använda din tid. Jag beundrar det." Demitri log mot henne och gick sedan tillbaka till bordet. "Ska vi vänta lite till innan vi går till byn, eller vill du gå nu?", frågade han medan han drog ut en stol för att slå sig ner vid bordet med de andra.

"Det är väl normalt?" Frågade hon och såg ner i sin bok och skade på huvudet.
"Vi väntar. Det är fortfarande tidig morgon och jag tror inte byn går upp i ottan som vi." Hon såg upp med ett leende och såg sig om.
"Vart tog Ivan vägen? jag har inte sett honom på ett tag..."

"Okej, vi väntar." Han pausade. "Om vi väntar ännu längre kanske Halo och de andra hinner komma hit och då kan vi alla gå tillsammans?", föreslog Demitri och såg mot Noelle för att sedan vända sig till bordet igen. Plockade en frukt.
"Ivan? Jag vet inte. Mamma, såg du var han gick?"

Hon nickade sakta och såg ner för att läsa men kunde inte koncentrera sig.
"Det kanske skulle vara roligt." sa hon och såg på isabelle som log mjukt.

"Till kontoret antar jag. Han fick ett samtal." Hon lutade sig tillbaka.
"Så Noelle.... när fyller du år?" Sa hon med en len röst

Demitri började skala clementinen. "Det blir väl bra, så att du får träffa Halo."
När Isabelle ställde frågan åt Noelle tittade Demitri upp och såg på Noelle. Han hade ingen aning.

Noelle hoppade till och hennes blick såg nu nervös ut. Försiktigt slog hon ihop boken. Sakta lade hon ner händerna i knät och började rulla tummarna nervöst.
"Eh jo... Det är ju det...." Hon hade en nervös, sorgsen blick när hon tittade upp.
Nicolai hade slutat att göra korsordet och såg på sin mamma.
"Mamma så kan du inte säga!" Han hade övergått till Ryska och reste sig för att ta sig fram till Noelle.

"Jag är född den 25 December frun." Sa hon i knappt en viskning och torkade bort något som kunde vara en tår.

Demitri såg oförstående ut. "Vad-.." Han såg från sin bror till sin mamma och sedan till Noelle. Varför verkade hon ledsen? "Vad hände, Noelle?", frågade Demitri försiktigt.