privat mellan Nepflite och Rei Hino

Jane nickade och sa.
- Vi ses.

Hon gick in i skolan eftersom hon hade gympa som sista lektion och hon visste att det var redskap så det var en av hennes favorit lektioner.

Han gick hem och städade till 20:30

När Jane hade kommit hem efter skolan så gjorde hon läxor innan hon gick ut för att ta en promenad och hon blev snabbt klar eftersom hon gjorde det i vampyrfart och sedan gick hon ut för att ta sig promenad.

Nej det blev kväll så gick han ut för att ta en promenad och titta på månen

Vampyren som precis hade flyttat till stan var ute och jagade det var då han fick syn på honom

Han fortsatte gå men det kändes av någon anledning som om han blev förföljd.

Jane var ute och gick när hon hade en känsla av att något kunde hända när som helst.
Men vad var det om höll på att hända?

Vincent satt sig på en bänk och tittade på månen. Han kunde inte se en ända annan person i närheten.

Vampyren såg sin skans och kom långsamt närmare honom tillslut tog han tag i honom.

Vincent skrek

Jane flämtade då hon hörde ett skrik och hon tyckte sig känna igen skriket och hon började springa i vampyr fart och när hon kom närmare så såg hon att en annan vampyr var där och att han hade tagit tag i Vincent och Jane skrek högt.
- SLÄPP HONOM GENAST DIN IDIOT.

"Varför skulle jag" sa den andra vampyren retsamt.

Jane såg på honom och sprang fram till honom och såg mot Vincent och förstod att han nog skulle förstå nu men hon var tvungen så hon tog tag i den andra vampyrens hår och sa.
- Om du vill behålla livhanken så släpper du honom.
Jag är starkare än jag ser ut.

"Okej okej jag förstår inte hur du kan bry dig om någon dödlig" sa han och släppte honom.

Han reste sig upp och tittade på dom med rädd ögon.

"Men nu har vi ett litet problem vi har en levande mäniska som vet vad vi är och jag tror inte rådet blir glada om dom får veta om det" sa vampyren