The Hunger Games (Roll)

Hon klättrar efter mig och jag sätter mig på en tjock gren. "Högre" säger hon. Jag lyder. Då får jag se henne. Tjejen. Evelyn, evelina eller vad hon nu heter. Jag bara stirrar på henne.

Evelyn sväljer. Matthew tittar på henne. Hon drar snabbt på sig ryggsäcken och hoppar iväg till ett annat träd.

Sebastian känner sig besynnerligt oberörd när han ser Matthew springa iväg. När han går tillbaka till hornet bredvid Corinne så lägger han inte märke till de tysta ljuden där inne ifrån fören han ser Liney bli attackerad av Corinne. Seb snappar åt sig ett svärd och ställer sig framför Corinne utifall att Liney skulle lyckas skicka iväg några pilar tillbaka.
"Gå och dö," morrar han till henne och höjer svärdet.

"Seb, hon kommer inte kunna attackera oss!" säger jag och pekar på handen, strax efter det hugger Matt henne med Treudden i magen. Jag känner mig märkligt nog inte vidare lättad. Visserligen var hon farlig men ändå. Att döda folk var inte så lätt som jag trodde, jag visste ju att Caleb fortfarande drömde om det som hänt på arenan men han skröt ändå alltid om hur lätt det var att döda. Jag kommer att tänka på en sak, Matt hade väll en bror som blev dödad i ett hungerspel, tänk om det var caleb som dödade honom.

Jag känner hugget i magen. Smärtan är olidlig. Allt blir svart och vitt samtidigt. Jag blundar och känner tårarna rinna ner för mina blåslagna kinder. Det här var slutet...eller? Det börjar gå upp för mig att jag kan överleva det hä, att jag kan klara det här. Jag öppnar sakta och skadat ögonen och tittar på honom. Jag hade inte uppfattat vad han sa förut så jag ser chockat på honom. "nej" viskar jag hårt. Jag skulle klara det. Jag höjer den hand jag hade kvar och tar tag i treudden. Jag kämpar med att dra ut den ur min hålstickna mage. Jag släpper den med ett duns mot marken och sätter handen över magen. jag ser på honom igen. "det här är inte slutet" viskar jag med tårarna i ögonen.

jag ser att Lin rör på sig igen och hör henne mumla något om det här inte var slutet. Jag tittar på henne, inget kan överleva sånna skador. vänster hand är avhuggen och man kan se hennes inälvor och hon har ingen medicin. Hon har en treudd men hon kan knappast hindra oss med den. Jag kastar en till yxa mot henne och hoppas hon slipper lida.

Jag känner hur en yxa brännr sig in i vaden. jag skulle klara det här, det visste jag. Jag ser på henne. Jag skar svårt på huvudet. Jag sätter mig upp med yxan kvar i vaden. Jag tar tag i på benegt och häver mig svårt upp. Jag ställer mig skadat och vingligt på båda benen. Smärtan skulle alldrig sluta och jag trodde att jag snart skulle få se mitt inre. Jag v ar skadad, ehlt och hållet. Ett jack i låret, saknar en hand, tre djupa hål raktigenom magen, en yxa i låret och ett knivsjack i pannan. Jag blinkar ut några sorgsna tårar och känner att det här kunnde vara slutet. Jag ser i ögonvitan en låda med ett svärd på. Jag sliter åt mig det så snabbt det går och sticker det i magen på tjejen med ygorna.

Hon sticker svärdet i magen på mig och jag vet att det är kört för mig, jag har nog inte lång tid kvar att leva, men jag hinner kasta mig framåt och hugga en yxa i hjärtat på henne. Sen faller jag ihop i sebs armar.
"seb, jag älskar dig" säger jag medan tårarna rinner ner för kinderna. jag vet att jag har några minuter kvar och jag kämpar för att behålla medvetandet. Jag vill höra vad seb svarar

Yxan var säkert mot mitt hjärta men träffar min axel. Det var försent nu. Jag kämpar förbi dem och ut ur hornet. Jag halvspringer så gott jag kan mot mitt träd. Innan jag sprang snappade jag upp en väska. En tung väska. Jag tart mig fram till trädet då jag faller till marken. Jag öppnar väskan men handen jag hade kvar och ser en vatten flaska. Jag öppnar sakta flaskan och häller över axeln och vaden ocg igentligen överalt där mina sår var. Jag kollar igen medans tårarna rinner ohejbart.

Jag vittnar hur två personer håller på att dö. Det känns hemskt. Jag rycker åt mig treudden, mumlar förlåt till Lin, som jag själv har skadat. Jag kramar om Corinne, snappar åt mig en ryggsäck och knivar från hornet och beger mig ut i skogen på jakt efter min distriktkamrat Anna. Jag vill vara i lag med henne, för att det var Corinne som tog med mig i hennes och Sebs pakt, och det känns inte säkert nu om hon dör.
"Anna?" säger jag så högt jag vågar och spanar. Men istället stöter jag på David, en kille från Distrikt åtta. Jag dödar honom innan han hinner säga något. Ett steg närmare hem tänker jag medan jag hoppas på att jag hittar Anna och att hon vill vara i lag med mig.