PRS Lupple & Medi

Dorian såg på honom. Han var inte arg på Lupe. Gav Lathan en order så lydde man. Så var det bara. Dorian nickade sakta. " Ville han att jag skulle bita henne alltså?" Viskade han försiktigt och stirrade ut över staden. " Tack för att du berättar." Sa han ärligt.

"Nej inte det men du råkade väl." sa han och log svagt.
"Hon ville bara göra ert första möte lite bättre. Inte att hon hamnade på sjukhus och hon blev sådär dålig."

Dorian såg på honom. "Inte den första natten. Då bet jag henne inte." Sa han ärligt. Sedan log han med ett mjukt leende. "Jag förstår. Jag är glad för det. "Log han mjukt.

Han log mot honom och nickade.
"Hon var så glad över detta och jag lovade att inte säga något. Jag höll rummet klart och tja du kan ju se på henne." han log.
"Ska ni se kyrkan imorgon?"

Dorian såg på honom log roat. "Och äta glass, antar att jag ska köpa ett smycke åt henne också." Flinade han. "Och modell ville hon att jag skulle vara för henne. Hon fotade mycket." Log han och kramade om Lupe. "Tack." Viskade han och gav honom en lätt puss på huvudet innan han hoppade ljudlöst in i hennes rum.

Han log svagt.
"Hon har allt men hon fick aldrig uppleva den här helgen som planerad." sa han och nickade.

Han såg på honom. Lupe visste inte heller, men oavsett vad hon hade planerat så skulle det ju aldrig skett så. "Jag förstår." Viskade han tillbaka till Lupe.

Hon sov till morgonen och vände sig om i sängen. Log svagt innan hon satte sig upp.

Han hade försvunnit innan hon vaknat, Armelle hade mött upp honom och tvingat honom att byta om. Andra dagen de träffades så hade han ju andra kläder. Han satt nu på samma café. Han suttit på för ett års sen och studerade ingången på hotellet.

Hon hade ätit sin frukost och kunde nästan springa ut för att få tag i honom. Men hon väntade och kom snart ut med en vacker klänning och kameran runt halsen.