Septimus Heap (Privat roll)

"Ja, gör du det. Men övermagiker kommer jag inte bli." säger Menja bestämt och skrattar. "Ja, reta henne du, det skulle vara roande." skrattar Menja glatt.

"Inte med den attityden nej!" sade Elenya menande och skrattade sedan, fortfarande med armen bakom ryggen, osäker på om den slutat glöda, hon tvivlade på det då armen bultade dovt.
"Jag brukar retas med lärarna men det är inte mitt fel, jag menar dem är ju så...så...retabara" sade hon tillslut.

"Okej, jag vill inte bli övermagiker, låter det bättre?" flinar Menja och nickar.
"Jo, jag vet. Inte för att jag någonsin gjort det, men ändå." säger hon lätt och rycker på axlarna.

"Ja, det låter ju verkligen som att du förstår miss stjärnelev" Elenya smackar förebrående och skiner sedan upp i ett leende.
"Om du inte vill bli övermagiker varför får jag då intrycket att du faktiskt vill gå så långt som möjligt i magi?"

"För att jag vill lära mig så mycket det bara går, kunna klara mig själv, kunna lära andra, men inte ha ansvaret som det är att vara övermagiker." sa hon enkelt.
"Då kan man ju inte ha kul." flinar hon roat.

"Säg inte det du, när du har varit med mig tillräckligt länge kommer du aldrig säga något sådant igen" Elenya ler stolt och råkar ta fram armen så pass mycket att Menja nog hade kunnat se den.

Menja tar tag i armen och ser allvarligt på henne. "Varför har du inte sagt något?"

Elenya försöker dra undan armen bakom ryggen och mumlar "det är inget" och försöker förgäves dra den bakom sig igen.
Det verkade som om glöden hade ökat istället för att minskat.

"Nej, verkligen inte." säger Menja sarkastiskt och ser olyckligt på Elenya, "Det är de där som har gjort det?" sa hon mer som ett konstaterande än en fråga.

Elenya grimaserade och sade "nej det var det inte, det...var en olycka" hon trodde nog inte att Menja var så dum att hon skulle tro på henne.