Septimus Heap (Privat roll)

"Jasså." säger Menja och släpper armen. Men ger Elenya ett ögonkast som säger att hon inte tror på henne.

Elenya förvånas över att Menja bara släppte det...bara så där men blev tacksam över det. Hon såg Menjas blick och nickade för att visa att hon förstod.

"Så olyckan, vi får se till att den inte händer igen." sa Menja allvarligt och ger henne en menande blick eftersom hon förstår vilka eller vilken som kan ha orsakat det.

"mm" mumlar Menja undrar tyst varför detta händer henne då en plötslig våg går genom armen, inte smärtsamt men obehagligt. Hon tvärstannar på vägen till sin säng och lystrar till honom.
"Du kallas" väste han.
"Jag vill inte" pep Elenya skräckslagen, hon kände hur han log och en smärtvåg som om hundra knivar högg i hennes kropp.
Hon sjönk ner på knä yr av smärta "jag..jag...sluta jag gör det" flämtade hon.

Menja stiger snabbt upp, hon vet att det är för tidigt och grimaserar då hon står på benen. Hon går fram till Elenya ocg sjunker ner på knä vid henne.
"Jag tänker hjälpa dig, i vad du nu ska göra, det kan väll den eller han inte ha något emot, två är bättre än en." säger hon allvarligt och riktar mer frågan till den som plågar henne. Hon lägger armarna om Elenya och hoppas att det skall sluta.

Elenya fortsätter att sitta kvar på knä och svajar oroväckande då smärtan bara fortsätter men rösten riktar sig nu mot Menja.
"Har du inte lärt dig något din dåraktiga lilla..."
"shhh två ÄR bättre än en"
"Det var inte henne vi ville ha, kommer du ihåg?"
"Vad? Ja just det, blod från ett sia..."
"Tyst idiot!"
"Just ja, jag går nu eftersom att du verkar vara för smart för min medverkan" väser rösten surt och försvinner.
"Du får följa med, men bara för att lida medan din vän döööör och sedan äter vi upp dig"skrattar rösten hänsynslöst.
"NEJ! Det var inte vår överenskommelse" Elenya fokuserade sina sista krafter på honom.

Menja höjer förvånat på ögonbrynen då även hon hör rösterna och hon gillar dem inte. Hon rynkar på ögonbrynen medan samtalet pågår och håller ett stadigt tag om Elenya.
När samtalet avslutas ställer hon sig upp och hjälper Elenya till sin säng.
"Ja, de där två verkar ju trevliga, och vad är blod från ett Sia? Och bli uppätetn, det lät ju.....mysigt." mumlar hon stryker Elenya över kinden, lägger över henne täcket och gåt tillbaka till sin säng.

"Inte Sia...Siarbarn" mumlar Elenya innan hon svimmar av påfrestningarna.

" Jaha." säger Menja dumt, det borde hon ju kommit på själv. Elenya tystnar och hon anntar att hon antingen har svimmat eller somnat, så hon lägger sig ner i sängen och sluter ögonen trött.

Elenya drömmer mardrömmar för en gångskull ((jag är ironisk, tänkte bara skriva det)) och i dem fick hon en detaljerad väg visning till stället dem skulle till och rösten sade strängt sagt att absolut INGEN fick se dem och ingen fick följa efter dem.