När Harry och dom är stora (rollspel)

Caroline;
Hermione och Ron vinkade av mig.
Hermione log mot mig, Ron log också.
Jag vinkade innan jag hoppade på tåget.
Jag gick genom korridoren.
Alla tittade på mig, det var det värsta med att vara Ronald Weasleys och Hermione Weasleys dotter.
Jag gick självsäkert förbi dem.
Alla vinkade åt mig att sätta mig i ljust deras kupé, men jag log bara och fortsatte gå.
Det måste ju finnas en ledig kupé här någonstans.
Jag öppnade en kupédörr, men det satt redan en flicka där inne, hon hade ett ganska udda utseende, så jag vände snabbt bort blicken; jag visste hur det kändes när någon stirrade på en.
"Hej!" Sa jag "kan jag sitta här?" Frågade jag.

Kan man hoppa in?

(Jag tror det!)

( Går säkert bra det, kom på en egen karaktär, det är nog lättast )
( Är det mej du kommer till .Ginny.? jo jag utgår från det iaf )

Jag log glatt mot flickan som stod i dörren.
- Visst slå dej ner, sa jag glatt och pekade på sätet mitt emotmig.
- Du är Caroline Weasley inte sant?, vi är släkt på nått håll, det syns väll på mitt Weasley hår även om du tycks ha sluppit det, sa jag vänligt och slog ihop tidningen och suckade mot tidningsomslaget.
- Jo mamma och papap var aurorer och dog i kriget så jag adopterades av Kingsley, så jag är ministens dotter.
- Du kanske fattar hur jobbigt det är att vara berömd?, sa jag och log lite halft åt henne.

(Jag vet inte xD, men visst!)

Caroline;
"Jo, jag förstår precis! Och jag har sluppit Weasley håret, jag ärvde min mammas hårfärg..." Sa jag och log vänligt mot henne.
"Jag tror inte att vi är släckt, Kingsley är väl inte släckt med någon i min pappas familj? Min mammas föreldrar var ju mugglare, så det skulle vara lite svårt om de var släckt." Sa jag och satte mig på ett av sätena.

- Nej men mamma och pappa var som sagt aurorer och jag tror att min mormors mormor mor och din farfars farfars far, fick barn ihop eller nått åt det hållet.
- Jag är som sagt inte Kingsleys dotter, bara adopterad, sa jag vänligt och log.
- Det är skönt att prata med någon som inte skrker av beundran när de ser än, sa jag med ett flin.

Caroline;
"Jag håller med!" Sa jag och log.
Tåget började rulla.
jag tittade ut genom fönstret.
"Vad gjorde du under sommaren då?" Frågade jag.
Hon log stort.

- Jag och Kingsley har besökt massa länder och åkt på stadsbesök och sånt.
Han har suttit på massa möten med ministrar från andra länder och hantera fredsföredrag och sådant.
Sen mellan det har vi badat och solat och sist var vi i norge och åkte skidor,sa jag och visade henne reppotaget i tidningen.
- Det är jobbigt att jämt hamna i tidningen, folk tror att jag väljer det själv för att få uppmärksamhet, som jag inte hade nog av det, sa jag lite surt och kollade ut genom fönstret och såg att stationen blev mindre och mindre.
-. Och du själv då?, sa jag leende och bjöd henne på en chokladgroda.

Caroline;
"Jag har läst igenom alla skolböcker flera gånger, jag kan de nu utantill, jag är ju Hermiones dotter!" sa jag och fnissade.
"Sedan har vi åkt till Italien, det är ett så vackert land! Amo l'Italia!" Sa jag och log.
"Kan du Italienska?" Frågade hon.
"Ja, jag kan de flesta språk, jag är ju som sagt Hermiones dotter" sa jag och log.
"Jag kan säga hej på de flesta språk i alla fall" tillade jag.
Hon tittade förväntansfullt på mig.
"Italienska ~ Ciao
Latinska ~ Hi
Franska ~ Salut
Grekiska ~ Γεια
Nederländska ~ Hi
Norska ~ Hei... Jag kan några fler, men, ja..." Sa jag efter en stund.

- Själv är jag inte så intresserad av språk, men precis som du har jag läst igenom alla kursböcker och kan dem utantill.
Inte vet jag vart det kommer ifrån, har ju aldrig träffat mina föräldrar, inte vad jag minns åtminståne.
- Men något måste jag ju göra när Kingsley sitter på möten och då läser jag igenom allt så jag kan det utantill, sa jag lätt och flinade.
- Kingsley lär mig också ganska mycket när han har tid, han har lärt mig patronusbesvärjelsen också så är jag animagus, sa jag och log.
- Det är bra att ha en auror och minister som pappa man lär sig mycket, jag tänker plugga till auror senare om jag inte blir utagen till nått Quidditchlag, sa jag och såg på henne hon var riktigt vacker.
Själv gillade jag mitt utseende, mitt knallröda hår och mina skogsgröna ögon.