Rollspel :3

Alexandra drog ner kofferten för trappan och ställde den i köket innan hon gick till köket där pappa satt med en kopp kaffe och morgonens The Daily Proffet.
- Godmorgon sötnos, sa han och gav henne en morgonkram innan han vek ihop tidningen och hjälpte Alex att plocka undan efter frukosten.
- Redo för ett nytt år?, sa pappa glatt och Alex nickade.
- Jag har längtat dit hela sommaren, fast det var härligt att träffa mammas familj och lära mig alvernas hemligheter, sa hon lyckligt och gick ut till hallen för att dra på sig tröjan.
- Redo?, sa pappa och Alex tog tag i kofferten innan han transfererade oss till perongen.
- Hej då, sa Alex glatt och kramade om honom innan hon drog in kofferten på tåget och började leta efter en kupé.

Cara vaknade på morgonen och såg sig runti det mörka rummet och log, mörker var det bästa hon visste. Hon reste sig ur sängen och gäspade lite, hon var inte van att gå upp så här tidigt, hon brukade vanligtvis sova vid de här tiden. Hon gick fram till garduroben i och tog på sig en svart klänning med röda bloddroppar på och lämnade sedan rummet. Yuuki och Kaname, hennes föräldrar satt sömnigt vid bordet
"godmorgon prinsessan" sa hennes far
"godmorgon" gäspade Cara till svar
"här har du frukost" sa hennes mor och gav henne ett glas vatten och ett blodpiller
"jag hatar verkligen de här" sa Cara och la pillret i vattnet och drack sen upp
"ja vet men du kan inte dricka riktigt blod på Hogwarts" sa hennes far
"jag vet det" suckade Cara och reste sig
"är du redo att åka?" frågade hennes far och hon nickade. Familjen Kuran gick ut i hallen där Caras koffert stod och de transfererade sig till perrongen
"vet någon vad du är?" frågade hennes mor
"nej! Och jag vet inte riktigt hur jag ska berätta det, folk brukar bli rädda at jag ska äta upp dem och med alla kassa filmer och böcker som finns idag vill jag inte att de ska tro att jag är som de, ja ni vet" sa hon och kramade sen om dem och klev på tåget och hittade snar en tom kupé som hon satte sig i

Alexandra hittade ingen tom kupé men en som var nästan tom åtminstonde.
I kupén satt den där konstiga Slytherinflickan som inte doftade som en människa.
Men vad hon var det vissta hon inte, det var jobbigt att inte ha samma välutvecklade sinnen som andra alver.
Men så var hon ju bara en halvalv, alv på moderns sida och häxa på faderns sida.
Ganska bra kombination egentligen, och hon hadde sluppit de där spetsiga öronen, de skulle bli svåra att förklara om någon undrade.
Hon drog upp kupédörren och såg på flickan, som hon var så nyfiken på vem och vad hon var.
- Hej, kan jag sitta här?, det är fullt på andra ställen, säger hon menande och drar in kofferten i kupen utan att vänta på svar.

Cara hörde någon stå utanför utan att lyfta blicken, att vara vampyr har sina fördelar, man har utvecklade sinnen, nackdelen var att man var beroende av blod. Dörren öppnades och hon lyfte blicken
"visst, slå dig ner bara" sa hon och studerade den andra flickan, hon verkade inte heller vara helt mänsklig men vad hon var visste hon inte. Hon var i alla fall inte vampyr. Hon la huvudet på sned och log svagt innan hon tittade ut genom fönstret igen

Alex såg på tjejen och log, hon la upp kofferten på bagagehyllan utan problem.
Hon hade verkligen tränat upp sina muskler när hon besökte sin mors släkte i sommras.
Alex satte sig ner mitt emot tjejen som stirrade ut genom fönstret.
- Ser du något intressant?, sa hon och tittade ut hon med.
- Föresten, jag heter Alexandra Forest och är från Gryffindor femte året, sa hon och sträkte fram sin hand.

Cara såg på alla människor och undrade vilka av dem som hade smakat gott? Hon hörde den andra tjejens röst och vände sig inåt kupén
"mat" svarade hon innan hon hann tänka men log sen "trevligt att träffas, Cara Kuran" sa hon och skakade handen "Slytherin, femte året"

Alexandra visade ingen förvåning när Cara försa sig.
- Kött eller blod?, sa hon lätt på det sättet skulle hon få reda på om tjejen var varulv eller vampyr.
För det var de två varelserna hon kunde komma på för tillfället.
- Trevligt att träffa dig med, sa Alex och log.

Mira orkade inte leta efter en kupé utan hoppade bara in i den närmsta, även fast det redan satt två personer där.
- Hej, Mira heter jag då? Vilka är ni?
Man kan inte säga att hennes röst var särskilt trevlig, men den var inte heller elak.

Cara såg på henne och log roat "blod" svarade hon utan att tveka, om hon ändå listat ut det, varför ljuga? Cara såg på Alexandra och nickade
"ja det är det, men du är inte helt mänsklig du heller, så bad är du?" frågade hon så artigt hon nu kunde och hoppades tjejen inte skulle ta illa upp. Cara lyft blicken när den andra tjejen kom in
"hej, Cara Kuran. Slå dig ner om du vill" sa hon vänligt

Alex flinade och nickade åt Cara.
- Trodde väll det, nej jag är alv eller snarare halvalv, sa hon men tystnade sedan när den andra tjejen kom in.
Hela världen behövde ju inte få reda på hennes hemlighet.
- Jag heter Alexandra Forest, trevligt att träffas, sa hon vänligt.