Sagan om ringen (Privat Roll)

( Jaop^^ vi gört så xD )

(Jahapp. x)

Nienna fuktade läpparna och hon kunde känna hur pulsen steg. Hon var rädd för att göra bort sig, men sorgligt nog så verkade de vara en av hennes vanor. Hon lyssnade alltid för ouppmärksamt och missade något viktigt, eller så sa hon något helt olämpligt. Hennes beteende ansågs dessutom som "oacceptabelt, även för en ung alv." Det var i alla fall vad hennes mor alltid påstod. De kommer att gå bra, var uppmärksam bara. Hon följde tveksamt med uppför trappan och satte sig ner på en av stolarna som stod utplacerade i en halvcirkel, och väntade.

(Vad ska jag svara? D8 HJÄLP MIGA.)

(HAN SWAGGAR SIG UPPFÖR TRAPPAN & GÖR NÅGOT OLÄMPLIGT. xD)

[GREAT.]

Efter att ha lämnat över hingsten, Quirinus, i 'goda' händer gick han i maklig takt emot trappan där alv och hästflickan försvunnit. Han kliver ut på terassen, målmedvetet och ser sig omkring.
"Var är Elrond, kammar han håret eller?", frågade han en aning irriterat. Han var otålig, han hade annat att göra än att vänta på att Elrond skulle dyka upp och predika som om han trodde att han var Gud.

Tamaras ögon smalnar men hon påpekar inte hans ordval. Visst tyckte hon att Elrond behandlades lite för väl som en gud. Men man behövde inte slänga ut sådanadär ohövliga komentarer. Hon satte sig ner och Elrond dök strax upp och log välkomnande mot dem.

(Har ingen aning om vad en random alv som Elrond skulle säga, så någon annan får ta hand om hans sabla dialoger. Cx)

Nienna fnös och himlade med ögonen åt den manliga människan. Han hade verkligen ingen respekt för någonting. Att han inte behandlade hans trogna riddjur som förde honom vart han än önskade kunde hon tolerera med en viss ansträngning, men att inte respektera en högt uppsatt och välkänd alv som Elrond fick henne att vilja kasta en av sina shuriken mot honom. Snart, tänkte hon. Jag skulle kunna få det att se ut som en olyckshändelse... Hon sköt snabbt iväg tanken. Hon tillhörde alvsläktet. Hon var inte en mordisk människa.

Roran stegade fram till en av stolarna och slog sig respektlöst ner. Han såg på Elrond som gav honom en blick som kunde uppfattas som mordiskt. Ett oskuldsfullt leende ryckte i mungiporna men han försökte att tränga undan det. Han övervägde att vända om, rusa ned för trapporna och stjäla en utvilad häst ur en av stallarna och sedan ge sig av. Men han tvingade sig att sitta kvar och lyssna på vad Elrond, Guden av Fluff och välvårdat hår, hade att säga.

Elrond stiger fram och hälsar dem alla välkomna och börjar sedan alvarligt. "Saurons styrkor har åter börjat röra på sig och Sauron har åter vaknat till liv. Hans mål denna gång är att finna de återstående ringarna. De som ni alla vet gavs ut till människor, dvärgar och alver, 9 gick till människorna, 7 till dvärgarna och 3 till alverna." sa han och såg på dem alla. "Dessa är nu försvunna, dessa vill Sauron ha för att återfå sin makt, dessa måste förstöras." sa han och såg alvarligt på var och en av dem.

"Vi har ingen aning om var ringarna kan tänkas vara. Men ni är de utvalda." säger han och gör en gest åt dem som för att säga att även de fick tala.

( NU BYTER VI ORDNING IGEN. förhoppningsvis för sista gången. Vendiiis. Skriv. ;w; )