House Of Night (Privat Rollspel)

Afrodite fångar smidigt blocket och läger det i sitt knä. Hon bryr sig inte om att säga tack.
Hon bläddrar en stund och finner det med tiden inte lika intressant som förut.
Hon lägger blocket i hans hand och undrar vad hon ska göra.
"Du är trevlig... Och snygg" säger hon och suckar inombords. Han var helt enkelt perfekt.

Edric är tyst. var det där en komplimang eller skojade hon bara?
"Det var min syster på bilden. Det var därför jag inte ville vissa dig den. Hon är död..." han vt inte varför han säger det. Meningen bara slinker ut.

Afrodites vackra ögon fylls plötsligt med tårar. "Nä, gud vad synd..." säger hon och tittar ner i marken.
Hon hade upplevt mycket död på sista tiden.

"Ja.." mumlar han. Och det var mitt fel, tänker han tyst.
Han försöker att inte tänka på det och ser sneglar istället på Afrodite. Hon tittar ner i marken. Om han inte tar fel så gråter hon.
"Förlåt.. Det var inte meningen att göra dig ledsen.."

"Nej då..." mumlar Afrodite och tittar upp.Mycket riktigt är hennes ögonn våta av tårar.
"Jag tycker bara att det är förjävligt att alla dör!"

Ett litet leende leker på Edrics läppar.
"Arielle dog för ett år sedan. Jag har egentligen kommit över det, men när jag såg bilden på henne..." han tystnar. "Vilka fler har dött?" frågar han lågt.

Afrodite ler sorgset mot honom och slutar att gråta. "Zoey Redbirds mormor, har dött..." hon snyftar till.

(( om detta är med i någon av böckerna så har jag inte läst det.. Så om jag skriver fel rätta mig gärna.))

Edric är tyst.
"Kände du henne väl?" frågar han. Utan att tänka på det snuddar han vid hennes hand.

(( Nej då, det har inte hänt i böckerna! Inte vad jag vet i alla fall :o ))

När Edric snuddar vid hennes hand rodnar hon. "Det gjorde jag väl..." hon suckar och ler mot honom.

((ok ))

"Jag vet hur det känns.." suckar han. "Både min syster och min mamma är döda." Han ser på Afrodite. "När jag blev märkt var det bara mamma och Arielle som accepterade mig för den jag blev. Pappa blev fullständigt tokig. Han och mamma började bråka och plötsligt dagen efter att jag åkt hit råkade han slå ihjäl henne. han blev så sur.. Gud vad jag hatar honom!"
Det brände i ögonen. Edric förstod egentligen inte varför han berättat allt det här för Afrodite. Han hade aldrig pratat med någon om det förut.
"Pappa hamnade i fängelse och Arielle flyttade till en foster familj. Jag trodde allt var bra. Jag fick hälsa på henne en gång i veckan. Hon var alltid så glad när jag kom.. En gång skulle vi gå och köpa glass. Vi gick över vägen och plötsligt kom en bil. Mina vampyrreflexer var snabbare än hon och..." han tystnade.