Alex-Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7

JÄTTESUPERDUPERBRAOCHJAGKANINTESLUTATÄNKAPÅVILKENHEMSKSITUATIONALEXHARHAMNATI!!! (menat som en komplimang såklart )

Tack!
Ja, det är väldigt, väldigt hemskt... men är inte det meningen med hungerspel?

Klart det är men endå...

ok, nu kommer ett kapitel. Tack så himla mycket för era superfina komentarer! ♥

När jag går och lägger mig den kvällen, så somnar jag inte på många timmar. Jag saknar min familj. Jag saknar Dani. Och när jag tillslut somnar, drömmer jag en mardröm.
Jag ser Dani. Jag börjar gå mot henne, men hon bara vänder sig om och springer ifrån mig.
”Vänta Dani!” ropar jag och hon vänder sig om. Hennes annars vänliga ögon ser mordlystet på mig, sedan fortsätter hon springa. ” Dani, vi är ju kompisar!” Skriker jag, och för andra gången stannar hon. Jag kommer ifatt henne, och när jag är någon meter kvar, Så höjer hon handen. Hon ger mig en örfil, och väser:
”Jag hatar dig.”
Plötsligt är jag i en skog, och framför mig står Caspian. Han ser lika mordlysten ut som Dani, och han har en kniv i handen.
” Alla hatar dig, Alex. Mest jag och Dani. Varför, varför är du en sådan idiot?” Han höjer kniven, och utan att tveka sticker han den i mitt hjärta. Precis innan jag dör, ser jag Siri stå och skratta elakt bakom Caspian.
” Bja att Alej döj. Ja hataj henne”, säger hon och jag känner en obeskrivlig känsla av smärta där kniven borrar sig in.
Jag vaknar kallsvettig, och tänder sänglampan. Det är lugnt och stilla i mitt rum. Jag är fortfarande rädd när jag släcker lampan och lägger mig ner bland dom mjuka kuddarna. Det dröjer länge innan jag somnar.
När jag vaknar nästa dag, så är det första jag gör(efter att ha klätt på mig) är att gå in i Caspians rum. Han sover fortfarande, och jag tittar på klockan. Klockan är 09:00. Vid den här tiden i går var jag hemma, och och stekte pannkakor. Jag kan inte tro att det bara var ett dygn sedan. Då var jag... lycklig.
Jag ser att Caspian öppnar ögonen. Han ser mig, och jag ser att han inte blir förvånad. Det är inte första gången jag är det första han ser när han vaknar.
”Godmorgon.”Säger han och häver sig upp ur sängen och börjar klä på sig.
”God och god... Jag hade en mardröm inatt. ” Han blir inte förvånad nu häller.
”Jaha. Jag också,” Svarar han och drar på sig strumporna. ” Först så såg jag... Att Dani hoppade i sjön, du vet den där stora bredvid björkträdsgläntan. Sedan kom hon inte upp, och jag dök efter henne. På botten av sjön så låg hennes döda kropp, och jag börjar få slut på luft. Helt plötsligt så sa hon: ”Det är ditt fel”, och så är jag plötsligt på arenan och.... Dödar dig.” Han tystnar. Det är dags för mig att berätta min dröm. När jag gjort det, kramas vi och precis då hör vi hur Rufys Carly knackar på dörren, och ropar till oss att det är frukost. Caspian är färdigklädd, och vi börjar gå mot matsalen.
När vi kommer dit börjar vi ta för oss av den stora frukostbuffén och det blir ganska mycket att äta. Vi sätter oss, och Johanna och Rufys kommer och sätter sig dom med.
” Så... Var kan man hitta bästa skyddet inne på arenan?” Säger Caspian plötsligt.
” Uppe i ett träd, eller i en kamouflerad grotta. Det beror på vad som finns på arenan”, svarar Johanna.
” Det är bra att kunna klättra, och att kamouflera saker. Och att hantera knivar och så. ” tillägger Rufys och tar en tugga av sin Skinkmacka. ”Och det är bra att kunna lite om växter. Och... vapen, det är väldigt viktigt för att överleva.” fortsätter han och dricker lite blåmangojuice.
”okej. Em... Vad är bästa taktiken vid ymnighetshornet?” Frågar jag.
” Ta något och spring. Skaffa gärna bundsförvanter, som kan nyttiga saker. Men, Se till att dom inte dödar er när ni sover.” säger Johanna. ” Titta, nu åker vi genom tunneln till huvudstaden.”
Och mycket riktigt, det blir bäcksvart utanför oss. Men som tur är det flera lampor som lyser upp inne i tåget.
” Snygga till er, huvudstadsinvånare sponsrar inte fulingar”, säger Rufys och tittar kritiskt på fläcken på tröjan jag har på mig. ” Seså. Och, assistenterna gillar inte gnällspikar, så var inte dumma. Ni kommer inte gilla det dom gör med er, men det kan inte hjälpas.” Han tittar igen på fläcken på min tröja. ” Och du, torka bort den där fläcken.”
_______________________________________
Så, hoppas att ni gillar det!

Brabra! *bevakar*

JÄTTESUPERDUPERBRA

Tack!

awezome

Jättebra!!

TACK!