Rollspela ett sjunde år på Hogwarts

Jag ville inte vara kvar, inte med fyra personer i flera timmar. Jag reste mig upp och gick ut igen. Släpandes på bagaget. Jag gick in i en ny kupé där det satt en person med näsan i en bok

Jag tittade upp på tjejen som kom in. Jag blev väldigt glad över att få lite sällskap även fast jag var så insatt i min bok. Jag flyttade lite av mina saker som låg på sätena så hon skulle få plats och satte mig ned igen och öppnade min bok.
Sen kom jag på att jag hade glömt att hälsa.
"Hej. Jag heter James."

"Hej" Jag satte mig ner och stönade igen när det hög till i benet.

Jag bara struntade i det men det gjorde jätte ont

(Finns det plats för en sjätte?, vet att ni inte ville ha fler så säg bara nej isåfall )

mejla Luna 1 hon är typ överhuvudet elr vad man ska säga?!

(Okej, tack )

Jag började läsa min bok som handlade om ovanliga magiska varelser när jag såg hur ett gäng med killar gick förbi vagnen. Jag hade aldrig sett dem förut och tänkte se vad de hade för sig, men ångrade mig när jag kom till Akromantel - kapitlet, som verkade jättespånnande.

"Vad läser du?"
jag brukar inte vara med kompisar så mycke.
Jag reste mig upp för att ta fram min hamster jag hade i jackfickan och dunkade huvudet i hyllan.
"Ajj, min vanliga otur igen" sa jag argt

Jag lyfte blicken från min bok och såg att hon slog i huvudet.
"Är du okej?" frågade jag henne samtidigt som jag berättade om min bok.
"Det är min syster Ellionore som har skrivit den. Den är väldigt ny, men jag tycker att hon är en bra författare. Den heter "Unika varelser från tidens begynnelse". Du borde läsa den."
Jag stänge igen boken och visade en bild på min syster.

Alla var tysta i kupén och dem tre personerna såg ängsligt på varandra.
"Uhm.. hej, jag heter Hermione, Hermione Granger" sa Hermione och sträckte fram en hand till mig. Jag stirrade på den.
"Philosophia, Philosophia Sorrow" sa jag tyst och rörde inte hennes hand. Hon drog tillbaka den och räckte den sedan till flickan jag hjälpte.
"Jag är Ron, Ron Weasley" sa den rödhårige pojken och tittade bara på mig och försökte inte röra mig eller något annat som en hälsnings fras. Han var okej, så jag log lite mot honom.
"Som sagt, jag är Philosophia, dem flesta kallar mig Philo, eller Sophia" sa jag som en riktig hälsning. Jag var noga med vilka jag presenterade mig till, jag började aldrig, men om någon jag gillade frågade svarade jag ärligt.
"Ett nöje" sa Ron leende, chockad av min vänlighet.
"Och jag är Harry Potter" sa den irriterade pojken, och jag sa ingeting till honom och han såg bestört ut och började prata upprösrt med Ron medan Ron såg lite nöjd ut.