Rollspel: Kärleken.

(Vi säger väl att Trampis får stanna kvar eftersom att hon inte är inne , för det blir ju konstigt om hon bara sitter där vid sjön.)
- haha, okej då.
Catherine sa att hon skulle stanna.
Så vi gick ner till sjön.
Vi satte oss under bokträdet.

(Ja visst)

vi slog följe ner till sjön och jag la mig på mage och faste blicken på den blanka sjön och bara njöt av tystnaden. det var så här livet skulle var

- Så, vad ska vi snacka om?

Jag såg upp på Alysa
"Ja du? vi kan väll snacka om nästan vad som helst. jag tänker vara en gentleman och låta dig välja"

jag skrattade.
- har du bestämd vad du tycker om mig?

jag gillade att se henne skratta men skakade sedan på huvudet
"Det har knappt gått en dag. du vet om att det brukar ta längre tid för folk att komma på vad de känner. jag gillar dig som sagt men jag vet inte om det är på det sättet som du gillar mig och jag vill inte såra dig i fall det nu inte är så" sa jag uppriktigt

- nja, alltså jag är inte helt säker på mina känslor heller, det är liksom så svårt.

jag nickade
"Ja varför ställde du till det så då?" sa jag roat och inväntade hennes svar

Jag stelnade till.
- Men alltså jag vet inte.

jag suckade lite
"Det verkar inte vara mycket du vet" sa jag roat och kastade en blick på vattnet och log stort och slöt sedan ögonen