När Harry och dom är stora (rollspel)

(Är det ok om vi kanske inte är bra på exakt samma saker? xD)

Caroline;
Jag nickade.
Även om hon berättade för mig att hon var en animagus, skulle jag inte berätta min hemlighet; Jag var en metaformagus.
Detta visste ingen utom mina föräldrar och Rektor McGonagall.
"Vilket djur kan du bli?" Frågade jag vänligt.

( Men har redan skrivit min karaktär och det är så hon är men hon är mer intresserad av Quidditch än att plugga så det blir säkert bra ändå )

- Du kan få se, sa jag glatt och förvandlade mig till en stor kolsvart varg med skogsgröna ögon, jag morrade lite och förvandlade mig tillbaka.
- Nå, vad tycker du?, sa jag glatt och log stort.
- Spelar du Quidditch föresten?, jag är slagman och lagkapten i Hufflepuffs lag, sa ajg glatt mot henne och längtade till jag skulle få prova min nya kvast.
Kvasten hade inte ens kommit ut på marknaden än men Kingsley hade fått den och gett den till mig.
- Jag har en åskvigg 1000, den har inte ens börjats säljas än, sa jag och såg på henne.

Céline;
"Söt!" Sa jag ock log.
Hon förvandlade sig tillbaka.
"Spelar du Quidditch förresten? Jag är slagman och lagkapten i Hufflepuffs lag" sa hon glatt till mig.
"precis som min mamma är jag inte så förtjust i quiddich..." Sa jag och log
Hon nickade.
"Jag har en åskvigg 1000, den har inte ens börjats säljas än" sa hon och tittade på mig.
"Vad roligt..." Sa jag. Jag hade bara en vag aning om vad det var.

Jag såg på henne att hon inte var ett dugg intreserad eller hade en aning om vad jag pratade om.
Jag suckade inombords, Quidditch var det bästa jag visste men jag hade inte många att prata med det om.
Jag såg upp på henne och log.
- Hur ser din patronus ut?, du kan väll göra en?, sa jag och såg på henne.
Och kom på mig själv och började gräva i kofferten, den måste finnas någonstans, tänkte jag för mig själv och drog fram märket och satte det på mig.
Jag såg ner på det gyllene märket med ett stort P på, pappa hade blivit så stolt när jag hade blivit utagen som den kvinnliga prefekten i Hufflepuff.

Namn: Deena Strout
Ålder: 15
Familj: Mugglare allihopa som hade omkommit i en drunkningsolycka medans Deena hittats uppspolad på en strand, torr och varm utan några skador.
Utseende: Kastanjebrunt vågigt hår ner till midjan, gröna ögon, 175 cm lång och aningen kraftig.
Personlighet: Mycket blyg till en början, men öppnar sig mer och mer. Dagdrömmer och läser mycket. Håller sig mest för sig själv om hon inte blir inbjuden av någon.
Elevhem: Hufflepuff
Årskurs: 5
Övrigt: Slagman i Hufflepuffs quidditchlag. Av en slump hade hon blivit vald då hon hade lyckats slå undan ett flygande bowlingklot på trollformellektionen en gång. Men hon hade blivit riktigt bra på att flyga och var nu en av toppspelarna i laget.

*Tåget krängde en del så det var inte lätt för Deena att släpa den stora kofferten genom den trånga korridoren samtidigt som hon stappalde från sida till sida.
Varje år var det likadant - hon kom sent till stationen och hittade därför ingen palts i skymundan för de flesta kupéerna var fulla.
I änden av tåget såg hon ministeriets dotter tillsammans med paret Weasleys flicka. Två celebriteter i samma kupé, men en relativt tom kupé. Kanske de skulle vara nog upptagna med att utbyta röda mattan-upplevelser och därför inte märka av henne så mycket.
Hon öppnade försiktigt dörren och såg frågande på dem.*
- Skulle jag kunna få sitta här? frågade hon med svag röst.

( Kul att du kom med, du verkar riktigt bra på att rolla )

Kupé dörren öppnade sig och Deena kom in.
- Självklart får du sitta här, sa jag vänligt till min lagkamrat.
Jag gillade verkligen henne även om hon var lite blyg, hon behandlade mig inte som resten av de idiotiska beundrarskaror som brukade följa efter mig dagarna i ända.
Vi två brukade regera som slagmän och jag var himla nöjd med henne att jag valde ut henne som andre slagman fast ingen annan trodde på henne.
Jag vände mig om och såg vänligt på henne.
- Sitt ner vett ja, och hur har du haft det på lovet?, sa jag vänligt och ställde mej upp och hjälpte henne att lägga upp kofferten.

*Hon log svagt till svar och klev in. Även om hon var en stark tjej så var Hogwartskofferten något i det tyngsta laget men med hjälp av Laura gick det mycket lättare.*
- Tack så mycket! pustade hon och satte sig längst ut mot fönstret.
*Vädret utanför var typiskt höstlikt med en järngrå himmel som hotade med regn vilken sekund som helst. Landskapet som flög förbi skiftade från lummiga skogar som börjat skifta till gult och rött till oändliga fält och åkrar utan växtlighet.
När Laura frågade henne om sommarlovet kom Deena tillbaka till verkligheten och var tvungen att tänka efter någon sekund. Hon ville egentligen inte berätta vad hon hade gjort med tanke på vilka som satt här. De hade säkert åkt jorden runt båda två med sina familjer. Hon själv hade gjort det som hon alltid brukade göra på sommarloven - delat ut post. I fosterfamijen som hon bodde hos under sommarledigheten var det fattigt så alla de andra barnen hade sommarjobb också. Men ingen visste ens att Deena bodde i fosterfamilj eller vad som hade hänt hennes biologiska.*
- Jag har varit ute mycket, sa Deena trevande. Det var ju ingen lögn, och lät rätt så neutralt.

Jag såg forskande på Deena, jag viste inte så mycket om henne.
Hon hade alltid varit den blyga tjejen och jag hade aldrig fått vara ifred med henne för att hon skulle våga prata.
Hon verkade inte ha det så lätt vad jag visste var hun mugglarfödd, men hon bodde inte hos sina föräldrar för de var döda eller nått, precis som mina.
Men hon hade inte haft en sånn tur att hamna hos Kingsley som jag, även om jag inte gillade alla beundrare så var Kingsley världens bästa pappa.
Jag suckade avundsjukt och såg på Deena.
- Vad härligt det låter, sa jag vänligt jag visste inte vad jag skulle säga.
Jag ville inte såra henne men jag ville samtidigt prata med henne nu när vi var ensamma.
- Och vad har du gjort ute då?, sa jag vänligt och försökte att inte pressa henne, jag förstod att hon var blyg och inte sa hela sanningen.
Men det var väll inget att skämmas för att vi inte hade sama bakgrund?, tänkte jag för mig själv och log vänligt mot henne.

*Deena log ansträngt tillbaka. Hon hade inte kommit undan så lätt som hon trodde. Hon hade tänkt att hon skulle kunnat sitta här ostört och läsa sin bok hon hade med sig, men nu stod hon i centrum vilket fick henne att känna sig generad. Det var inte vanligt att folk pratade med henne och absolut inte Laura som alltid var upptagen med beundrare. Samtidigt bakom blygsamheten kände hon sig lite speciell ändå att Laura som var så pass känd ändå pratade med en vanlig liten människa som Deena.*

- Tja... började hon osäkert. - Eftersom jag bor i en mugglarfamilj som inte har det alltför gott ställt så hjälper jag till så gott jag kan genom att jobba på sommaren.

*Blygheten tog överhand och hon kunde inte längre möta Lauras blick. Samtidigt tyckte hon det lät jättemesigt vad hon hade berättat jämfört med var Laura och Weasley-dottern hade gjort under sommaren.*

- Ja, men det är alltså ett väldigt bra jobb. Jag får vara ute mycket och cykla vilket jag gillar jättemycket. Och det är ju nyttigt också, rabblade hon snabbt som att försöka släta över det hela.

Jag såg på Deena som såg generad ut men jag låtsades inte om det.
- Ja att cykla låter ju jättekul, du kanske skulle kunna lära mig nån gång?
Jag har aldrig gjort det men skulle vilja det, sa jag vänligt och log stöttande mot henne jag ville få henne mindre blyg.
- Det är ju bra att du hjälper till, och att jobba är ju mycket bra för framtiden, så man lär sig själv, Vad jobbar du som?, sa jag och hoppades att hon skulle svara.
- Jag skulle vilja prova på att bo i en mugglarfamilj, de verkar så himla smarta och har hittat på så himla många saker när de inte kan använda magi, sa jag fundersamt.
- Skulle jag kunna få hälsa på dej nångång? sa jag ivrigt och hoppades på att hon inte skulle tycka att jag var framfusig.