Rollspel: Kärleken.

Jag hatade pinsamma tystnader. De var hemska. Varför sa han inget? Vad hade jag gjort fel? Jag tog mod till mig och sa:
-Jag heter Cathrine Jones.

jag såg på henne och nickade
"Trevligt att träffas, Chathrine" sa jag och slgo sedan handen för pannan, varför säger jag såna här dumma saker? hon såg lite underligt på mig och jag la åter den normala masken som jag alltid hade "Jag behöver väll knappast presentera mig? du vet ju vem jag är" sa jag

-Självklart. Du är Draco Malfoy, sa jag och började sedan rodna. Varför var jag alltid så på? Om han ville prata med mig så skulle han säga något.

jag såg på henne och märkte att hon rodnade, det var kanske inte Blaise hon ville prata om?
"Ja det är jag i egen hög person" svarade jag och lät som om jag kom från 1800-talet, varför valde jag det ordvalet?

Namn: Ella weasley
Ålder: 11
Gillar för ämnen: Allt
Gillar inte: Spöken
Ursprung: Hon är barnbarn till Geogre weasley. Hennes mamma heter Annika och hennes pappa Fredrik. Båda är renblodiga. Hon har en syster som heter Laura hon är 14 och går redan på hogwarts.


Så kan jag vara med??

Nu rodnade jag ännu mer, jag kände att jag blev rödare än en tomat.
-Hehe.. Hmm. Jaha, sa jag. Jag märkte att jag bara pladdrade på.

jag såg lite roat på tjejen. det var lite kul att få henne att rodna.
"Så var det något du ville?" frågade jag henne

Åh herre gud han måste tycka att jag var alldeles dum som bara satt där och stammade. Han frågade mig vad jag ville, jag svarade:
-Eh, inget egentligen. Ville bara ha någon att pratam ed, men det verkar som du är upptagen, sa jag och började resa mig upp.

det var jag inte berädd på. vad skulle jag säga?
"Nej jag är inte upptagen, så du kan ju stanna om du vill" svarade jag och förvånade mig själv. ville jag ha hennes sällskap? eller varför är jag så snäll?

Hon stannade upp mitt i steget och vände sig sakta om och satte sig ner igen.
-Schysst. Ta inte illa upp, men det trodde jag inte om dig.