Fängelset [rollspel]

Har lite småfrågor innan jag kan skriva första inlägget;

¤ Hur ser fängelset ut?
Vilken miljö är det, hur är cellerna, hur stor är gårdsplanen, vad finns på den, hurdan kontakt har man med andra fångar osv?
¤ Ska vi dra en gräns på hur mycket man får skriva utan de andra?
Dvs: Ska man få skriva flera sidor utan att en av de andra rollarna är med? Man behöver inte nödvändigtvis rolla med just den personen, men det skulle vara bra att ge den en chans att läsa ikapp utan att bli vad man kallar för "bortrollad". Jag skulle säga att en sida är passande, sen måste man vänta. Men det är förstås min åsikt.
¤ Finns det någon minimum- eller maxgräns på hur mycket man får skriva?
Jag skriver nämligen rätt mycket själv för att göra mina inlägg så "bra" som möjligt. Jag blir dock lite smått irriterad om man bara skriver ett par meningar.

Ja, som ni kanske märker så är jag väldigt krävande när jag rollar. Hoppas jag inte blir en börda för er. Men jag vill i vilket fall ha lite saker klart för mig för att jag ska kunna vara seriös. :3

Nej men det är lugnt ^^ jag svarar på dina frågor

1) Det är ett ganska stort fängelse (har du sett Nyckeln till frihet? som det fängelset) Det är tre vångingar högt och en stor gårdsplan. det finns enskilda rastgårdar med för fångar som behöver skydd eller vara isolerade. på gårdsplanen finns ett "gym", en basketplan, bänkar, ett träd.

2) ja jag vill gärna att alla är med så inte för mycket utan någon.

3) man kanske inte skall skriva en sida långt varje gång men jag har inget emot långa inlägg bättre det än att svaren bara är några meningar

hoppas det hjälpte dig lite

Kaylie satt och fantiserade på vid trädet på den platta ytan.
Hon lekte rastlöst med en slinga av sitt hår och suckar. Det som var bra var att hon nästan hade skrivit klart en bok i huvudet. Det dåliga var att Kaylie inte hade något att göra om dagarna.
Hon tar tag i en sten och kastar den mot en förbipasserande gastalt.

Ok. Tack. Nu kommer äntligen mitt inlägg. :p

Zander kände sig ihålig; tom. Han hade stängt av öronen och såg ut att blicka in i en annan verklighet. Man kunde inte säga vart han befann sig. Han var i alla fall inte närvarande. Han befann sig någonstans inom sig själv; där själen skulle ha suttit, där hans innan bultande och oskyldiga hjärta hade slagit. Men nu hade han ingen själ längre. Nu hade han inget rent hjärta. Det kändes inte som om han hade något hjärta alls. Det var borta. Han var tom.
Kylan kröp i hans skinn. Fingrarna var stela. Han satt ner intill muren och rörde lite på handen. Han blinkade inte. Hans bruna ögon var smått uppspärrade, men ingen rädsla kunde kopplas ihop med det uttrycket. Ingen känsla alls kunde hittas i hans ansikte. Lite försiktigt värmde han fingrarna genom att böja på dem och gräva ner dem i handflatan. Knytnäven sänkte han till sina knän som han hasat upp framför sig. Det var vad han skulle få göra under sin tid i fängelset; sitta still och inte göra någonting - fly från verkligheten som han ändå måste komma tillbaka till; tids nog.
Han satt inne för ett brott han inte var helt säker på om han begått. Han hade minnesbilder, små snuttar som visade vad som hade hänt, men det kändes som en dröm, som en dimma. Han hade försökt förklara sig, men hade inte kunnat. Han hade blivit dömd som psykiskt sjuk, men inte allvarligt. Det var då han började tvivla på sig själv. Det var då han hade insett att han inte kunde vara oskyldig. Minnena han hade var äkta, och han hade inte kunnat göra någonting för att hindra dem från att ske.
Han återvände till verkligheten på mindre än en sekund med den stora lusten att bara skrika. Men han svalde rösten och kröp ihop ytterligare, omfamnade sina ben där de var framför honom och lutade hakan på knäna.
Du förtjänar det här, tänkte han stramt. Det här är bara ditt fel.

(då fortsätter jag xD)

Modesty satt nu lugn på gården och hon började leta efter den vita stenen som försvunnit hennes vita sten. Hon fann många andra stenar men inte den vita och hon satte sig surt ner på mitten av gården. hon började fläta håret och kände sig sorgsen över att stenen var borta. Hon höjde blicken och började stirra rakt fram och hon såg bilderna av sin far framför sig. hur han puttade ner henne i sängen och hur hans händer rörde henne. hon skrek men ingen reagerade. inte grannarna, inte någon i skolan, inte ens hennes mor. Sen såg hon hur kniven skar in i dem och blodet på hennes händer. Hon kände tårarna börja rinna, tårar av glädje. hon ångrade sig inte

Kaylie ställde sig upp och,sträckte på benen och armatna.
Hon gick ungefär 50 meter framåt, och sedan 50 tillbaka.
Hon satte sig ner igen och stirrade på två stenar, en vit och en svart. Vitt och svart. Motsatser. Precis som hennes båda kusiner varit.

(En fråga: Vad har de på sig? ^^ men här kommer mitt första inlägg)

Hermes satt vid ett av borden som ställts upp på gårsplanen. Han granskade sina motståndare under tystnad, och strök med vänstra pekfingret över korten som låg på bordet. Jätten mitt i mot grymtade och lade till fem cigaretter i högen som vuxit på bordet i snart en halvtimme. Hermes log inombords, men inget märktes i hans ansikte. Nästa man gjorde som jätten och Hermes stirrade på högen, som om han tvekade. Utstuderat motvilligt betalade han, och de andra märte inte det lilla leendet han tillät sig då ett sista kort placerads på bordet.
Hermes rynkade ögonbrynen, och två av de andra spelarna märkte det. Den förste av dem höjde, och de andra betalade de två cigaretterna. Hermes brydde sig inte längre om att hålla upp fasaden, utan slängde in sina två sista cigaretter på högen och såg otåligt på medan de andra visade sina kort. Jätten svor högt då han förlorade och en av de andra männen stegade iväg, men Hermes drog till sig högen och började packa in dem i sin ask.
De andra avlägsnade sig och Hermes tände på sin första medan han lät blicken glida över borggården. Människor av alla slag stod, satt och gick på gården. Vissa såg ut som om de stelnat fast i ett avskilt hörn, andra gav utlopp åt sin frustration med att sitta vid gymmet eller kasta stenar mot andra fångar; men ingen såg tillfreds ut.

(Ja eftersom jag tänkte mig att de är i USA så orangea fängelsedräkter ^^)

Modesty torkade tårarna när matklockan ringde. hon gillade inte måltiderna inte bara för att maten var utan rimlig ranson för vad e människa behövde utan även också för att de satt så trångt och för att vissa av de manliga fångarna hade börjat gilla att försöka vinna henne. Hon ville ha dem på behagligt avstånd och hon ville helst inte äta alls. Men hon följde med strömmen in och tog emot brickan och såg ner på maten om man ens kunde kalla det mat. de såg ut som om någon redan hade ätit det en gång och sedan spytt upp det på tallriken. Hon satte sig ner på en bänk och bara väntade på att helvetet skulle bryta loss

Kaylie tog sin mat och stirrade på den.
"Ush!" utbrast hon och gick för att sätta sig. Hon satt trångt mellan två personer och åt smp, små tuggor av den äckliga maten.

Modesty höll en kniv i handen när en av männen satte sig bredvid henne och hon satte den i hans hand när hon kände mannens hand på sitt lår. Hon ville inte ha nån av dem nära sig.
"hora" sa mannen och Modesty stirrade bara på honom ochbörjade sedan äta