Ensam för alltid. Kanske.

ja! meer jag vill veta meer!

I Morgon kommer mer.

Bra ^^

Kommer ett kort kapitel här.
Kapitel 8:
Amanda försöker dröja länge i korridoren, fast hon vet att det inte är någon vits. Inte alls, Jesper skulle förmodligen inte ge sig.
Amanda går ut på trappan där Jesper står.
-Kom då! säger han.
Amanda står still.
-Hörde du vad jag sa? frågar Jesper.
Amanda står bara och stirrar på honom.
-Ärligt! Det här faktiskt inte kul.
-Det tycker inte jag heller! säger Amanda.
-Ja, precis. Kom! säger Jesper nu ganska förargad.
-Nej, säger Amanda.
Nu är det Jespers tur att vara tyst.
-Jag tänker inte gå till dig. Jag tänker gå hem till mig, säger Amanda.
-Jahapp. Och hur kom du på det nu då? frågar Jesper.
-Öhhmm... Amanda vet inte vad hon ska säga.
-Jag visste väl det! Du vill inte komma. Tror du att jag är farlig, eller? säger Jesper, och nu ser Amanda att hans ögon bli blankare aav tårar.
-Nej! Sluta nu! Jesper, fröken har gett mig i uppgift, typ, att jag ska försöka så att du skakänna dig välkommen och trygg i vår klass, och...
-Va? Varför just du? Jespers ilska börjar släppa lite vid det här laget.
-Det visste inte jag heller. Hon sa typ att när jag har mist Klara, min bästis som nu flyttat till Norge, så skulle vi, du och jag, kunna bli nya vänner.
-Men du frågade inte varför just d...
-Jo! Hon sa bara att du kanske känner dig trygggare med mig än med våra killar i klassen. Att du kanske till och med kunde vaara lite rädd för dem.
Jesper rodnar kraftigt.
-Det är naturligt, inget att skämmas för, hörru! säger Aamanda.
Jesper sneglar med en hård blick, en "sluta-nu-blick" och Amanda säger inget mer utan börjar traska hemåt mot sig.

Mer?...

mer vad händer nästa dag?? meeeer1 jag vill höra meeer!

Tack, tack!Kul att någon faktiskt gillar min ff! Ska komma mer riktigt just, min hjrna måste bara tänka lite här, kapitlet måste skapas i huvudet före den kommer på skärmen.

jag förstår det ^^ men ta tid på det så det blir riktigt bra

Häär kommer riktigt kort.

Kapitel 9:
Amanda vandrar hem från skolan. Tur att hon kunde slingra sig undan! Tänker hon.

Mamma har kommit hem från jobbet.
-Amanda! Ropar hon från arbetsrummet.
-Va?
-Det var någon Jesper Hagnäs som ringde hit.
Amandas hjärta tar ett extra skutt.
-Eller snarare hans mamma.
-Jaha... Sääger Amanda tvekande.
-Hon säger att du beter dig dåligt mot honom.
Då brister Amanda ut i gråt.
-Nää!
-Lilla vän! Berätta nu, vem är han överhuvudtaget, Jesper.
-Idag började en ny kille på klassen..
-Ja,säger hennes mamma oroligt.
-Fröken sa att hon...
-Vad sa fröken?
Amanda har svårt att tala med gråten i sin hals.
-...Att hon skulle ringa dig ikväll.
-Varför då?
-Jesper såklart!

Amaanda går med rasande fart till sitt rum och smäller ljudligt igen dörren.
Hade Jespers mamma ringt dit genast? För art hon tackade nej till honom. What?!
Aamanda känner sig ännu mer värdelös, så värdelös så att hon snart gräppar tag om kniven...

Mer? Vill bara säga så, att den här ff kan från och med nu innehållaa lite obehagliga och läskiga saker, skulle säga PG13, om det var så. Jag har varnat er, vill ni höraa mer?...

Jag vill gärna höra fortsättningen!

Ok, kommer imorgon.