Rollspel: Marodörernas tid

ja, tråkigt om ingen vill vara Peter! Men ja, vi kör i morgon då.

ok eftersom ni så gärna ville börja och jag antagligen inte har någon data när ni sedan kan logga in kan jag skria första inlägget nu tänkte jag :p det blev väldigt mycet berättande i det här inlägget xD men ni får överleva och jag burkar vanligt vis skriva i jag-form så det kan hända att jag byter längra fram i spelet bara så ni vet

Sirius vaknade med ett ryck,
"Mardröm", mumlade han för sig själv och slänge en blick på klockan, halv åtta, frukost om en havltimme. han såg på killarna som han delade sovsal med, de sov fortfarande. Sirius reste sig och funderade på hur han skulle få dem att vakna?
"Jag vet!" sa han och smög tyst upp och bytte om. sedan trollade han fram tre hinkar vatten som han lät sväva ovanför deras huvuden. han gick mot dörren och precis när han lämnade rummet lät han hinkarna falla. han hörde sina kompisar förvånade skrik och gick glatt ner mot sällskapsrummet för att vänta på dem. han hörde några tjejer fnissa och og stort mot dem. Sirius tyckte alltid de var lika kul, inte bara för att tjejerna fnissade, utan för att visa av dem svimade. han slänge sig i fåtöljen och väntade sedan på sina vänner.

(YAY, ÄNTLIGEN! ^^)

(Har ingen aning om vilka personer Lily var vän med, förutom då Severus, så får väl komma på någon karaktär lite senare ^^)

Lily drog fingrarna genom sitt röda hår. Hon hade varit vaken ett bra tag nu, och om mindre än en halvtimme var det frukost i Stora Salen. Hon tog fram en låda som låg under hennes säng, som hon hade fyllt med mugglarsaker. Ingen visste om den, och så ville hon att det skulle förbli. Det var nog jobbigt att inte kunna gå någonstans utan att bli kallad för "smutsskalle", hon ville inte ertappas med att använda mugglarsaker. Hon fällde försiktigt upp locket, som var täckt av ett tjock lager damm. Längst upp i lådan låg en glittrig fickspegel, som en gång varit Petunias. Av någon konstig anledning hade hon valt att ta med sig just den patetiska mugglarsaken till Hogwarts. Helt enkelt orimligt. Hon betraktade sin spegelbild i det dammiga glaset, och blev inte riktigt så nöjd över det hon såg. Ögonen gillade hon, den där fina gröna färgen, var det inte såna ögon som alla ville ha? Men håret... nej, usch. Det var lätt rufsigt och så rött, konstigt att ingen kallade henne för moroten en. Ett ljud från en av hennes sovande kamrater fick henne att snabbt lägga ner fickspegeln i lådan igen, och skjuta in den under sängen. Hon ställde sig snabbt upp och borstade av sin klädnad med sina händer. "Dags att vakna nu", sa hon högt till häxorna hon delade sovsal med, och sedan började hon bege sig till Stora Salen.

Jag vaknade med ett ryck,
någon förmodligen den kära tramptass hade trollat fram hinkar med iskallt vatten och hält över oss andra.
Men det ska han allt få igen för tänkte jag medans jag reste mej upp ur den dyblöta sängen.
Sög upp allt vatten från allas sängar med min trollstav.
Och "råkade" hälla allt över den kära hundens säng.
Kanske lite jord inte skulle varit så dumt heller,
det gillar väll hundar?
Tänkte jag och frammanade en kaskad med jord som föll lätt och ledigt ner på Sirius säng.
Sen klädde jag på mig min uniform,
och gick ner till sällskapsrummet där den kära tramptass satt och såg väldigt nöjd ut med sig själv.
Jag såg på tjejerna, och drog handen genom mitt tjocka rufsiga svarta hår,
och log självsäkert mot dem.
- Tjena tjejer vill ni se nått kul?
Jag viftade med staven och Sirius hängde plötsligt upp och ner.

Remus suckade högljutt och satte sig upp. Håret låg klistrat emot huvudet och han var dyblöt från topp till tå. Att bli arg på Sirius var en daglig händelse. Remus tog på sig klädnaden och torkade sedan håret. Med släpiga steg började han gå till sällskapsrummet. Allting var i stort sett som vanligt.
Man vaknade på ett obehligt sätt, Sirius förtjänst.
Under frukosten skulle James och Siruis antagligen stå mitt i centrum med en klunga tjejer runt sig. Remus såg att Peter fortfarande låg kvar i sängen och kved, han skulle antagligen somna om igen och komma försent. Remus klandrade honom inte alls. Med en dyster min lämnade han sovsalen och gick ner till sällskapsrummet.

Lily stannade till i Sällskapsrummet, och himlade med ögonen när hon såg att Potter hade hängt Black upp och ner, och som vanligt hade det en massor med tjejer runt sig. Hon muttrade något ohörbart och himlade med ögonen. Hon undrade vilka regler Marodörerna skulle bryta mot idag, igen, de hade självklart brytit mot varenda lilla regel oräkneliga gånger. Lily fortsatte gå och hoppades att ingen skulle lägga märke till henne, hon ville bara vara ensam idag.

Remus slog sig ner och betraktade sin upp och ner hängande vän. "James, du förnedrar honom!", skrattade han och la armarna i kors över bröstet. Dagen skulle kanske inte bli så hemsk som han trott att den skulle bli. Han fick syn på att Evans, hon skulle antagligen iväg därifrån. Det var i alla fall så som det såg ut. Han bet sig i läppen och gav James en granskande blick. Han suckade och sjönk ihop som en säck i fåtöljen.

- Gör jag, jag märket inte att du hängde uppoch ner, sa jag med ett skratt.
Viftade på trollstaven och Black föll ner som en säck på golvet.
- Och det där tjejer är är beviset på min otroliga trolldomsförmåga, sa jag och bugade åt tjejerna.
Jag såg Evans gå förbi med himlande ögon.
- Sorry Tramptass, sa jag med en ironisk bugning,
Nästa gång väck mig inte med iskallt vatten det är så mugglaraktigt,
förfina din konst istället, sa jag med ett skratt och slängde mig i fotöljen bredvid Remus.
- Tjenare måntand, har klorna börjat växa fram än?
Vill ha lite kul, det är så tråkigt här.

(^ Du kanske har fått tillåtelse av Cara Riddle att "styra" över Sirius, men är inte det PP? )