Rollspela ett sjunde år på Hogwarts

Jag gick mellan perrongerna. 8, 9, 10... Här var det nog, tänkte jag. Jag sprang mot spärren och... PANG! Alla stirrade på mig när jag snabbt reste mig upp, borstade av mig dammet och småsprang iväg och gömde mig bakom några bagagevagnar. Vad var det som hade gått fel? Jag räknade igen, och det slog mig att jag sprungit in i fel spärr. Lätt frustrerad och stressad kollade jag på klockan. 10 minuter kvar. Jag sprang mot spärren mellan 9 och 10, och kom igenom. Tåget hade precis börjat röra sig.

"det gick bra" muttrade jag. Jag tog ner min spralliga hamster Spinny som var Chokladbrun. "tro det eller ej men Spinny här är faktiskt 10 år"
Jag satte mig ner igen och det hög till i benet.

Hermione, ROn och Harry började prata med varandra och verkade, äntligen, ingrorera mig. Eller inte helt, Harry, den irriterande, tittade fortfarande på mig då och då. Usch. Jag plockade fram min katt, Snövit, en katt med så mycket och tjock päls att hon liknar en pälsboll, ch började mysa lite mde henne samtidigt som jag läste.

Jag satte mig på golvet istället och lutade mig mot väggen där Spinny började springa runt som en galning.
Han hoppade över dammråttor och min ben, allt han kunde hoppa över!!

"Vilket elevhem är du i? Jag har aldrig sett dig förr tror jag?"

Där jag satt och hade det rätt mysigt, eller, ja så mycisgt du kan ha det med tre personer i samma "rum". Men plötsligt bestämde sig Hermione att förstöra det.
"Jag har aldrig sett dig förut" sa hon med en blick på mig.
"Jag föredrar att vara ensam eller med Lovegood" sa jag bara kort. Jag hade aldrig kallat Luna för Luna, Lovegod är det hon alltid kommer vara.
"OH! Men henne känne rju vi! Vad konstigt att vi itne träffats! Är du en Ravenclaw?" sa Hermione och babblade.
"Ja" svarade jag kort och såg besvärad ut av allt hennes prat.
"Hermione, lämna henne i fred" sa Ron medlidande. Hermione fnyste lite men var tyst, och jag log lite som ett tack. Jag gick ut ur kupén när Hermione började prata med dem andra igen, gud, jag kunde inte stå ut med hennes röst. Men olyckligtvis glömde jag ta ut grejerna, så jag var tvungen att komma tillbaka. Jag brydde mig inte direkt och gick bara fram och tillbaka i korridorerna.

Jag såg tjejen som hjälpte mig och reste mig sedan upp. "hej du, störiga va?" Potter, Weasley och Granger. Störiga som fan sa jag till henne

"Granger kan inte sluta babbla. Och Potter är.." Jag försökte hitta rätt ord. "Men Weasley funkar, pratar inte för mycket, och inget kropskontakt" sa jag eftertänksamt.
"Vad heter du?" frågade jag och lutade mig mot en kupé dörr.

"Bella, egentligen Bellatrix men jag är döpt efter en dödsätare så ingen kallar mig det" "Du?"

(Litet tidshopp tillbaka...)

"Nej!" ropade jag och kastade upp kofferten och min bur på tåget, innan jag nätt och jämnt han hoppa upp själv. Jag satte mig ner på golvet och pustade ut. Sedan letade jag upp en tom kupé. Jag satte mig ner på sätet och började lugna min örn, Seth.

Jag kände hur tåget började röra på sig. Äntligen, tänkte jag för mig själv. Den hade stått väldigt länge på perrongen men nu var den på väg mot Hogwarts för ännu ett år av lärdom. I år ville jag satsa ännu mer på skolan än tidigare eftersom att jag ville bli någon när jag gått ut detta år. Mitt mål var toppbetyg i alla ämnen och visste att jag skul... Znark, Znark
Jag hade somnat.