ett år på Hogwarts

(Ja jag diggar det as mkt tackar )

Jag log och sa godnatt till James och gick ner till elevhemmet och mötte Draco som lättat gav mig en kram.
- Jag är glad att du kom tillbaka. jag log åt honom.
- Jag kommer alltid tillbaka. sluta vara så nojig nu. skrattade jag och vi gick och la oss i hans säng. jag slöt ögonen och somnade trött.

Dumbledore gick upp på sitt rum och började måla naglarna lila.

Draco blev lättad när Cara kom ner. han hade varit lite orolig. han litade på henne men inte James. och han ville inte att någon annan skulle ta henne i från honom. han skulle inte hindra henne från att lämna honom men han skulle bli ledsen.

Binns hade riktigt roligt när han skrämde eleverna och sedan gick han nöjt och la sig i sin säng.

(älskar din verision av Dumbledore! Lila!)
James drömde inga mardrömmar denna natten, nu drömde han om magiska fickur och avbrutna trollstavar. Sedan, lika plötsligt som hans dröm hade börjat ändrades den, nu stod han i ett rum. Han hörde sig själv tala till en gammal man som han kände igen som Ollivander, hans röst lät högljud, bestämd och kvinnlig. Det fanns också ett litet spår av galenskap i rösten.
- Mörkrets herre kräver att få veta varför du stal hans mjukis-orm! Du vet väl att Nagini är hans käraste ägodel? Han kan faktiskt inte sova utan den! Du måste berätta vart du har gömt den, gubbjävel!
- Nej... Världen kan gå under... JAG VÄGRAR!!!
- Crucio!

James vaknade med ett ryck, den paranoida Ollivanders skrik ekade fortfarande i hans öron. Han såg ner på sin pyjamas som var genomdränkt med svett och somnade om, han drömde nu om kvastar och getter.

(ja lr hur xD men jag har ju inget seriöst att skriva om honom egentligen så han kan lika väl bara springa runt och göra skumme grejer xD)

jag sov men vaknade mitt i natten. jag hade haft en madröm men kunde inte komma ihåg vad. Draco sov bredvid mig och jag ville inte väcka Draco han sov så sött. jag log, jag är glad att jag har honom. jag såg upp mot sjön och log vatten låter alltid så lugnande. men så fort jag slöt ögonen kom det fram något läskigt mörkt, jag gillade det inte och slog upp ögonen igen.
-lika bra att inte försöka. sa jag till mig själv. jag tog på mig och smög i väg till biblioteket, en bok brukar hjälpa.

Dumbledore såg på sina fina naglar och log. innan han började grilla kanderade äpplen, med bananer på.

James drömde nu om hippogetter, getter med vingar, som flög runt Hogwarts och tog med eleverna till en hemlig trollkarlsskola på Mars där de kvävdes till döds, sedan åt getterna upp liken. Men då kom ett talande lejon fram, och åt upp getterna, men sparade vingarna som den knöt fast på sig själv så att den kunde flyga till den magiska världen Narnia. Sedan vaknade han utan att ha kommit ihåg sin förra dröm om Bellatrix och Ollivander. Han kunde inte somna om, så han gick ner till köken som låg i samma korridor som hans elevhem för att ta en nattmacka. Sedan smög han till uggleboet där han satt och tänkte tills det blev morgon igen.

jag försökte läsa boken men det gick inte. jag var för uppskrämd för att kunna läsa. jag lämnade bibloteket och satte mig en en övergiven korridor och satt och såg ut genom mörkret och försökte försvinna.

Draco vaknade och märkte att Cara var borta igen.
- Det är något som inte är rätt med henne. sa Draco till sig själv och visste inte riktigt vad han skulle göra. han var orolig för att hon skulle göra något dumt. men han ville inte tvinga henne att berätta. han la sig ner orolig över vart hon var men lyckades somna igen.

Medans han satt där tänkte han igenom alla minnena som Lestrange hade dragit ut ur hans far från händelsen, hon hade tvingat James att se på alla via ett minnessåll. Han hade försökt att förtränga det i åratal, men det fungerade aldrig. Han skulle aldrig kunna förtränga detta minnet av all smärta i hela sitt liv, eftersom det inte var hans minne. James började gråta igen.

jag reste mig upp och började åter vandra omkring. jag hörde ljud från uggletornet.
- Ska jag gå upp? frågade jag mig själv. jag smög närmare för att se vem det var som åstakom läterna. jag stannade när jag såg tårarna längs James kinder. först stod jag stilla sen gick jag fram till honom och la armarna runt honom.
- Vad är det James? frågade jag honom med lite orolig röst.

James hade förlorat förmågan att tala och trollade fram en skål, gjorde aguamenti i den, sedan drog han ut minnet av sig själv tvingad att se sina föräldrar lida och lade i det i skålen. Han såg på då Cara doppade ner sitt huvud för att se minnet.