ett år på Hogwarts

jag såg hur James föräldrar plågades och förstod hur mycket han måste ha lidit. hur kan någon göra så? hur kunde Lucius? jag kände hur arg jag blev. jag kom tillbaka till nuet och såg på James
- Jag är så hemskt ledsen. jag vet inte vad jag ska säga. sa jag till James och försökte trösta honom.
- finns det något jag kan göra? frågade jag honom och log.

- Nej. Det är inte ditt eller Dracos fel att hans pappa dödade min. Det är inte ert fel att Bellatrix torterade mina föräldrar. James tänkte efter lite, övervägde om han skulle berätta sin möraste hemlighet eller inte.
- Dagen innan detta hände... Jag och mamma hade bråkat, jag sade till henne att hon var död för mig. Jag sade att jag inte hade en mamma. Det var mina sista ord till henne. fler tårar föll från James ögon.

jag nickade svagt mot James, glad över att han förstod att det inte var vårt fel. sen berättade han om sin mamma.
- James hon vet att du älskade henne. du kan inte straffa dig själv för det. man säger så mycket dumt när man är arg och jag kan lova dig att din mamma inte trodde dig. mammor blir egentligen aldrig arga på en James. sa jag tröstande och log mot honom, och torkade bort hans tårar med fingret.

James tittade på Cara, det kändes så skönt hur hon förstod honom så bra. Han torkade bort tårarna med sin tröjärm och tackade Cara, sedan frågade han henne om hon hade något problem i sin familj.

jag log mot James. och slog sen ner blicken.
- Jag hade en lillebror han hette Nikki (var bara tvungen o döpa honom till det xD) vi var på semester och han ramlade ner från kliporna drunknade. jag kunde inte rädda honom. sa jag ledsamt och mina tårar började rinna.

Dumbledore smakade på sina äpplen och något saknade, aha curry tänkte han och hälde på curr på äpple/bananerna.

[ äcklig blandning att äta ?! D: ]

Mira hade glömt av tiden när hon gick runt och strosade runt i korridorerna. Det var helt mörkt och hon försökte tapper ska sig tillbaka till elevhemmet.
Efter ett litet tag hörde hon några ljud från uggletornet, hon tvekade på om hon skulle gå upp eller inte. Hon gick skata upp för trappstegen och såg två svarta avskuggningar.
- Hallå, ni två. Ropade hon ut lätt i mörkret.

(nej då absolut inte xD)

Jag hörde hur nån kom upp för trapporna. Sen såg jag Mira komma upp jag torkade tårarna och gav henne ett halvhjärtat leende.
- vi är för tillfälligt lite deppleppar bara. Kanske inte de roligaste att prata med. Svarade jag henne

James blev skräckslagen, tog Caras hand, stoppade tiden och sprang iväg. Då han startade den igen var uggletornet tomt på personer, förutom Mira.

Mira svalde och tittade på cara.
- Esh, det är roligare än att gå vilse i mörkret helt själv.
Hon log ett litet lätt lende.
- om jag kan också " deppleppa " Med er.
Ett litet små skratt trängde ur hennes mun.

Ena stunden såg jag på Mira nästa va jag någon annan stans. Jag såg på James
- ta det lugnt de var bara Mira. Jag log mot James och satte mig och lutade mig mot väggen.
- är du alltid så... Ja ska vi säga orolig?