Kriget i hogwarts (rollspel

Eftersom harry inte skriver så gör jag det så länge!
[Harry]
jag skyndade ut ur det full packade Vid-behov-rummet och ut i korridoren med luna tätt bakom mig, jag var tvungen att hitta diademet!

(Hermione)
Ron och jag hade gått ner till Hemligheternas kamare. Ron sa något på ormspråket och dörren öppnades.

[Ginny]
Jag fortsatte att titta bedjande på min mamma. "snälla mamma, inget kan ju hända här inne! Eller hur!?" Snyftade jag. Sedan märkte jag att Harry var borta, desamma gällde Hermione och Ron, jag antog att de var med Harry, men vara var han? En bild på henne och Harry dök upp i huvudet. Sedan vaknade jag upp ur mina fantasier och återvände till verkligheten.

[Harry]
Luna gick snabbt framför mig och hon visade vägen till Ravenclaw tornet.
Efter en massa trappor så stod vi framför en dörr som började prata.
- "vad kommer först, fenix eller flamman?" sa rösten i dörren.

[molly]
"okej då", sa jag till min dotter,"men du får inte gå ut härifrån utan tillåtelse!"

(kommer inte ihåg vad hon säger!!!)

[Ron]
Dörren till Hemligheternas kammare gnislade lite men sen gick den upp.
Jag och Hermione gick in dit och precis som jag hade förväntat mig låg basseliskens skelett kvar.
Vi gick fram mot den och jag bröt av en tand.

[Harry]
- "hm, jag tror svaret är att en cirkel har ingen början, utan det kretsar runt om,och,om igen."
sa Luna smart. Jag kollade uppskattande på henne när dörren svängde upp.
- "så, var ska vi börja leta?" sa jag tyst för mig själv.

[Ginny]
Jag lyste upp. "Tack mamma!" Sedan tog jag handen för munnen, det var inte meningen att det skulle bli så högt.
Sedan satte jag mig i en av fåtöljerna och såg på de få som var kvar.
'Bättre att stanna här än att inte vara med alls' tänkte jag.

[Harry]
Ravenclaws uppehållsrum var stort och runt. väggarna pryddes av elegant välvda fönster och blå och bronsfärgade saiden draperier.
längst ner i rummet stord en stor marmor staty som skulle föreställa Rowena Ravenclaw.
Jag gick fram till statyn och klättrade upp på sockeln för att kunna se en liten text som var ingraverat i marmordiademet som satt på bystens panna.
Klokhet och vett uti övermått är den finaste gåva människan fått. .

[Ginny]
Jag såg på när de andra stod och pratade och nickade uppmuntrande till varandra. Alla var nog lite spända...