ett år på Hogwarts

jag såg på James. jag gillade hans sällskap.
- Kom nu jag är hungrig. sa jag och gick ut ur klassrummet och började gå mot stora salen. i dörröppningen gav jag James en kram och sa hejdå och satte mig vid mitt bord.
- Jaså? och vart har du varit? Draco såg argt på mig och jag log lite.
- Jag kunde inte sova så jag gick till biblo och läste sedan mötte jag James. sa jag lätt
- Och ni två har varit med varandra hela dagen. du kunde sagt något. sa Draco argt.
- Drac Lucius Malfoy du behöver inte veta allt jag gör. sa jag ilskt.
- Jag är din kille!
- Ja och för de behöver du inte veta allt! jag såg argt på honom.
- Nehe och vad ska jag tro när du bara försvinner och är borta hela natten och inte pratar med mig. det verkar som du har hittat någon ny. sa han argt och sneglade åt James håll. jag ställde mig upp och såg på Draco.
- Det här trodde jag aldrig om dig. jag trodde du litade på mig! du vet att jag aldrig skulle bedra dig. men om det nu är vad du tror om mig kan du dra åt helvete. skrek jag argt på honom och stormade ut ur storasalen. jag sprang ner till sjön och sjunkihop på knä och började gråta.

James tittade på Draco vars ögon inte rörde sig från James, de var fyllda av ilska. Han trodde antagligen att det var han som övertygat Cara om detta. James låtsades ramla av stolen och stannade tiden, sedan gick han ner mot sjön och startade den innan han nådde Cara, för att inte skrämma henne. Sedan satte han sig jämte henne och frågade hur det var med henne.

Draco skulle precis svara när Cara kom in. Hon kom med James, nu är jag trött på det här! Han frågade Cara tycket vart hon varit och snart ledde det till ett bråk. Draco visste att han haft fel Cara skulle aldrig bedra honom men han kunde inte låta bli att oroa sig. Han såg sorgset efter henne när hon gick
- bra jobbat pucko. Sa han till sig själv

jag såg på James.
- Jag vet inte. hur kan han tro att jag skulle bedra honom? sa jag ledset och slog händerna för ansiktet och kände hur tårarna rann.

Jag gapade av chock.
-"NEJ INTE NI OCKSÅ!" vrålade jag tårögt.
Cara sprang ut ur salen.
-"Nej vänta... jag menade inte.. nej förlå..." sa han med en sådan hes röst att det knappt var hörligt för mig som satt mittemot.
Han sjönk ihop med huvudet i händerna. Jag kollade mig besvärat omkring.
-"Draco.. leta upp Cara om en kvart ungefär så hon får lugna ned sig.
Jag går själv och letar efter henne nu.
Jag reste mig upp och sprang ut efter henne. Jag hann pracis se henne springa ut enom porten och nedmot sjön. Jag sprang efter och stannade till några meter ifrån henne när hon sjönk ihop på knä och började gråta. James satt bredvid henne.

- Och med mig? sade han med ett uppmuntrande leende, men Cara log inte tillbaks.
- Jag antar att han är rätt paranoid då du inte är i närheten av honom i ett långt tag utan att meddela honom, jag förstår honom till en viss del. Men jag håller med om att du borde ha din egen fria vilja och inte vara ett av hans redskap.

Jag satte mig på andra sidan om Cara och suckade.
-"Jag vet att du är arg och kanske inte bryr dig om vad draco tycker eller säger just nu, men du ska veta att han inte menade det han sa... han är bara svartsjuk. Han vill ha mer tid med dig." sa jag lugnt och började känna på mina fortfarande blöta kläder.

Draco såg på Viole och nickade. Tänk om Cara inte vill prata med mig
-vad har du gjort? Frågade han sig själv

James tittade ner i gräset, hans minnen drogs automatiskt tillbaks till hans föräldrars minnen. James försökte att tränga bort tårarna så gått som det gick, men precis då han skulle bli tvingad att släppa lös sina tårar stoppade han tiden tills han hade gråtit färdigt. Sedan startade han den och låtsades som ingenting hade hänt.

jag nickade svagt.
- Jag vet inte vad han tänkte. du är en jätte snäll kille James,de är inte de men jag älskar Draco och det borde han veta. sa jag ledsamt och jag kände hur sminket började rinna.