ett år på Hogwarts

"jag trodde väl inte att du hade tid med mig" sa jag med snörd mun.
-"Vi får börja snacka oftare Viole."
sa han lugnt och jag nickade.
-"Du är den enda som faktiskt förstår mig!" sa jag.

jag såg på min syster.
- tid hade jag nog. orkade bara inte bry mig. sa jag halv ledsen.
- Det är väll inte så konstigt att jag förstår dig. vi är ju uppväxta i samma konstiga hem. ne vad säger ni ska vi gå in? frågade jag de andra

Vattnet bildade små cirklar och några hoppande grodor flydde från ett stimm med fiskar.
- Undrar hur länge dom fiskarna har simmat här nere.
- Det måste vara deprimerande.
Sa jag utan att värka ett dugg konstig.

jag såg på Mira och små skrattade.
- Kom nu innan du trillar i och blir en fiks själv. sa jag och hjälpte de båda upp och vi började gå mot slottet.

Jag fick hjälp upp och alla tre började vi gå upp mot slottet.
Ja, Draco hade verkligen sina känsliga stunder och det var något jag verkligen uppskattade.
Det började mörkna och jag drog åt slipsen.

Det kändes bra att prata med Viole. Ibland är hon inte så tråkig och jobbig som man tror. Jag gillar när vi faktiskt pratar. Vi gick mot uppehålls rummet. Men jag stannade
- jag kan inte gå in, tänk om Cara är där. Sa jag

Men Cara vart fortfarande med James i sjukhusflygeln, Draco hade lyckats bryta ett av James revben, och James hade nu ännu mer anledning till att hata Draco igen. Just nu såg han rött, han darrade av ilska och tårar rann ner från hans förbannade ögon. Han fruktade smärta, endast han och Cara visste varför. Nu tvingades han återuppleva minnerna av smärta, klarare än någonsin. Han kunde nästan höra sina föraldrars skrik, Bellatrix galna skratt. James ryckte till när Poppy kom in i rummet. James ena hand kramade åt tröjan där hans revben smärtade, hans andra hand höll ett stenhårt tag om sin trollstav som hade blivit färdig för bara några timmar sedan. Madam Pomfrey tvingade honom att lägga sig ner, James hyperventilerade igenom sina hårt ihopknipna tänder. Pomfrey tvingade upp hans käkar och fick honom att dricka skeletovax.

jag satte mig ner bredvid James och såg oroligt på honom.
- James, ta det lugnt. hon försöker bara hjälpa dig och jag lovar inget kommer hända dig. sa jag lugnt och tog hans hand. James lugnade sig lite och Pomfrey kunde ta hand om honom. och när hon gick såg jag på James.
- Jag ska döda Draco. sa jag argt och James log lite.
- Gör det mycket ont? jag såg frågande på honom

- Esh, kom igen Draco.
- Vi är ju med dig, och du överlever.
Jag log och tittade på den helt oroliga Draco.

Jag såg på Mira och nickade. Vi gick in men Cara var inte där. Hon är väll med James någon stans. Tänkte jag och satte mig tungt i fåtöljen.
- Jag hatar mitt liv. Sa jag halvt för mig själv