När Harry och dom är stora (rollspel)

*Hon tittade storögt på Laura. Dels över att hon inte visste hur man cyklade. Dels också för att hon ville testa att bo i en mugglarfamilj. Och till sist dels över att hon ville hälsa på hemma hos Deenas fosterfamilj.
Hon! Laura som hade allt och kunde få allt. Hon ville se hur det var att bo i en vanlig, ynklig, fattig mugglarfamilj. Visst, prova på någon dag går ju alltid, men hon skulle nog vilja dra så fort som möjligt.
Och sen det här med cyklingen. Ville Laura bli lärd av Deena!? Hon hade väl aldrig kunnat något som Laura inte kunde?*

- Menar du att du aldrig har cyklat? frågade hon förvånat. - Ja, det är väl inte så svårt, avfärdade hon det hela. Det jag gör är att jag cyklar runt och lämnar post till byns invånare. I stället för ugglor, skämtade hon.
- Och... hennes kinder blev en aningen rödfärgade och hon tittade ut genom fönstret. - Min familj har inte så bra med pengar... du kanske inte... skulle trivas där...

*Fastän Deena trivdes jättebra i sin fosterfamilj så kände hon sig alltid utanför och anorlunda. Dels berodde det säkert på att hon var en häxa, men dels också för att det inte var hennes biologiska familj. Hon saknade dem något så enormt. Hon kunde inte hjälpa det, men en ensam tår smög sig över nedre kanten på ögat och nerför kinden. Tack också lov var det den delen av ansiktet som var vänt utåt mot fönstret så de andra flickorna såg inte det.*

Jag såg glatt på Deena, jag hade framkallat en reaktion hos henne och det var inte blyghet.
Jag såg att hon blev glad att hon kunde nått som jag inte kunde och jag log mot henne.
- Nej, jag har aldrig cyklat jag har samtransferans eller kvastflygning, sa jag vänligt.
- Men cykla ser riktigt svårt ut, är det inte svårt att hålla balansen?, sa jag nyfiket.
Även om jag trodde att jag skulle klara av det som allt annat, men jag ville att Deena skulle kunna nått jag inte kunde.
- Vilket smart sätt att dela ut post på när de inte har ugglor, kan jag hjälpa dig med det om du lär mig cykla?, sa jag spänt och såg på henne.
Jag såg att hon skämdes och log vänligt mot henne.
- Klart jag skulle trivas, bara för att jag tycks ha allt så har jag inte det, sa jag vänligt och fortsatte.
- Jag har ingen vän, ingen vet egentligen nått om mig.
Alla bara springer runt och beundrar mig för nått som jag inte kan rå för.
Som om jag vill vara berömd för att mina föräldrar är döda och jag är adopterad till Kingsley.
Missförstå mig inte jag älskar honom som min egen far, men ibland önskar jag att jag var normal och inte hade en massa idiotiska beundrare, sa jag och såg på henne och önskade att hon skulle förstå.
- Jag skulle vilja vara som dej, jag är avundsjuk rentav ibland, sa jag vänligt.

Caroline;
"Jag skulle gärna också hälsa på!" Sa jag vänligt.
"Åh ursäkta! Jag heter Caroline Weasley" sa jag och log.
Jag vände på huvudet och tittade ut genom fönstret.
Sedan vände jag mig mot Deena igen. "Cykla är ju jätte kul!" Tillade jag.


Förlåt att det blev så kort, men jag hinner inte mer...

*Att en sådan populär tjej var avundsjuk på Deena kunde hon inte förstå. Ännu mindre att hon nu verkade vilja hälsa på henne och hjälpa till. Många i hennes situation skulle säkert rynka på näsan åt de som hade lite mindre pengar. Och så ville dessutom Caroline hälsa på också. Under sina fem år på Hogwarts hade Deena nog aldrig haft en större konversation än den här. Hon kände glädje inom sig. Kanske hon skulle få vänner till slut.*
- Det är nästan svårare att hålla balansen på en kvast, så jag tror du skulle klara av att cykla galant, Laura, sa Deena och småskrattade lite. - Och om ni verkligen vill så får ni komma och hälsa på hemma hos mig, men det kommer dröja i så fall. Jag åker bara hem på sommarloven.
*Hon drömde sig bort till varma sommardagar som spenderas nere vid den svarta tjärnen i skogen intill hennes familjs hus. Men denna gången var hon inte själv. Laura och Caroline var också med och de badade och skvätte vatten på varandra. Gjorde konster i vattnet och skrattade.*
Med ett stort leende sa hon: - Vi skulle kunna sätta upp ett tält i trädgården. Stanna uppe sent på nätterna och berätta spökhistorier. Gå ner till tjärnen och bada i månskenet.
*Hon verkligen njöt av tanken*

Jag log stort mot Deena, hon verkade att krypa ut ur sitt skal och inte vara så blyg längre.
- En sån tur då, jag får väll testa så får vi se hur det går, sa jag glatt och tänkte mig själv cyklandes på en riktig cykel.
- Till sommaren duger utmärkt och att tälta låter som en kul idé.
Mest av allt längtar jag att komma till ett ställe där ingen känner igen mig, sa jag drömande och log.
- Du får väll prata med dina fosterföräldrar om det går bra.
Du kan ju följa med pappa och mig när han besöker massa länder och håller föredrag.
Då slipper jag vara så ensam och vi kan upptäcka världen tillsammans, om du vill villsäga? sa jag frågande.
Och såg sedan undrande på henne och frågade.
- Varför åker du inte hem på jullovet?, sa jag vänligt till henne.
Och funderade på om hon verkligen hade det bra i sin familj.
Jag insåg att jag hade haft en hemsk tur och sukade sedan djupt och såg ner på Prefektmärket.
Nog för att jag gillade att vara den nya prefekten men det skulle innebära ännu mer uppmärksamhet, som om jag inte hade nog utav den varan.

Caroline;
"Om ni vill kan ni ju följa med mig hem på jullovet, mina föräldrar tycker säkert bara att det är roligt!" Sa jag upp uppmuntrande till Deena.
"Vi skulle kunna gå ner till havet och åka skridskor, en typisk mugglargrej... Mamma tycker att det är jätte kul... Hon skulle kunna lära oss, fast du kan nog redan det Deena" sa jag och log vänligt mot henne.
Laura tittade på sitt prefektmärke.
"Åh!" Utropade jag, och började leta i min väska tills jag hittade vad jag letade efter; Ett likadant prefektmärke, fast till Gryffindor...
Precis som Laura fick jag redan alldeles för mycket uppmärksamhet, och jag behövde knappast mer, men Professor McGonagall tyckte tydligen att jag skulle passa utmärkt i jobbet...
Jag vände mig åter mot Deena.

Jag nickade åt Caroline och log.
- Vet inte jag och pappa ska åka skidor i alperna under jullovet, vi brukar göra det.
Men jullovet är långt och jag kan säkert hälsa på sen, ni får ju självklart följa med om ni vill, sa jag och log uppmuntrande mot dem.
Sen såg jag på Carolines prefektmärke och log.
- Jasså så du blev också prefekt, nog för jag är trött på all veundran men jag blir iaf beundrad för något som är min förtjänst och inte pappas.
Det ver likadant som när jag blev quidditchkapten och när jag ledde Hufflepuff till seger förra året.
- Visst var det härligt att vinna Quidditchpoklaen förra året Deena?, Hufflepuff har ju inte vunnit på flera decenier, det var en härlig känsla, sa jag och log och kollade ut genom fönstret och drömmde mig bort.
Jag älskade verkligen quidditch och jag älskade att vara kapten och flyga det var helt enkélt jag.
Jag vände min åter mot Deena.
- Du stannar väll kvar som min andre slagman?,vi behöver verkligen dej, vi ska ju vinna poklaen i år igen, sa jag lyckligt och såg på henne.

Caroline;
"Men, det var väl Gryffindor som van förra året?" Frågade jag. Vad jag mindes hade James och Lily Potter, två av mina bästa vänner, och nästan som syskon för mig, hjälpt laget att vinna rejält...
"Jag vet inte, jag är ju inte så intresserad av Quiddich, men dåligt minne har jag nog inte... Men jag kan ju ha blandat ihop allt, det kanske till och med var Slytherin eller Ravenclaw som van..." Sa jag och log osäkert.
"Jag följer gärna med, men vi ska åka till Thailand med Lily, Harry, Ginny, James och Albus under julen, men det funkar nog" sa jag och log.
Jag såg på Deena.

Sally hittade ingen kupe som var ledig tills slut hittade hon en med tre tjejer i. Hon öppnade dörren och klev in.
- Hej, får jag sitta här? Frågade jag medans min katt Grimm mjaude.



(det blev tyvär inte så långt...)

Dörren öppnades igen och en Ravenclaw tjej kom in, jam letade efter ett namn i mitt minne och Sally kom upp.
- Visst Sally?, slå dej ner, sa jag vänligt och vände mej till Caroline.
- Nej, det var förra året ändå som Gryffindor vann och förra året Hufflepuff och i år så får vi väll se, sa jag glatt och försjönk i tankar om Quidditch.