Rollspel: A love story (3 pers)

När jag vaknar ser jag att Ron redan gått upp, förmodligen mot stora salen. "Skönt" Tänker jag medan jag tar på mig mina vanliga kläder eftersom det är helg. När jag går ner till uppehållsrummet möter jag Ginny. Hon ler blygt mot mig och desamma gör jag, uppenbart generad. Det blir en obekväm tystnad en stund innan jag gör ett försök i att bryta den:
"Vad ska du göra idag, då?" Trevar jag medan vi går mot Stora salen (och jag tittar mot mina skor).
"Jag tänkte träna lite quidditch och sätta igång med en uppsats vi fick av professor Binns häromdagen. Själv, då?" Svarar hon kvickt, nästan som om hon väntat på frågan.
"Ja, jag ska också träna lite..," Skrattar jag till dumt, men fortsätter "..Och nog också plugga.." Svaret hade låtit bra i mitt huvud men när min mun formar orden låter de bara korkade.
"Jaså.." Svarar Ginny och liksom jag, skrattar till nervöst.

Jag sitter i ett hörn av uppehållsrummet och skrattar lite för mig själv åt att Harry uppenbarligen inte sett mig. Men det som tar upp min tid allra mest är att han tydligen är intresserad av Ginny också. Jag har ingenting emot att hon är lite småkär i honom, men att han krossar hennes känslor också? Nej, det får inte hända. Jag väntar spänt på att Hermione ska komma ner så att jag kan få gå och äta någon gång. Då kommer hon, alltid lika vacker. Jag går fram till slutet av trappan för att möta henne.
"Var är Harry någonstans?" frågar hon medans hennas blick söker igenom rummet.
"Han gick med Ginny." sa jag, och hennes blick föll genast till marken.

- Annikz, du skriver i dåtid ibland, men jag och Elderwand i nutid hela tiden. Det är ganska förvirrande, tror du att du kan skriva i presens hela tiden istället?-

"Han gick med Ginny," säger Ron, och jag känner hur avundsjukan ännu en gång slår till. Jag slår ner blicken mot marken, kollar på mina svarta, slitna skor. Jag känner hur Rons ögon betraktar mig och en obekväm tystnad har fallit över oss.
"Så... så, ska vi sätta oss?", säger Ron efter ett tag och nickar mot Gryffindors långa bord. "Jag är hungrig."
Jag nickar och tillsammans sätter vi oss vid kanten av det bruna bordet.
"Vad ska du göra idag?", frågar Ron - antagligen i hopp om att isen ska spricka - och jag rycker på axlarna.
"Ingenting annat än att plugga."
"GET-proven, eller hur?", säger han samtidigt som han räcker sig efter en brödbit. "Du behöver inte oroa dig, Hermione."
Han ler när jag säger det och jag kan inte motstå att besvara leendet.
"Jag vill få utomordentligt på allt," säger jag. "Jag klarar inte av att ha fel."
"Mehh de kohmerr duh intoe ha!", säger han med mat i munnen. Han sväljer det sista innan han säger det igen. "Men det kommer du inte ha!"
"Äh," muttrar jag.
"Hermione, du är ärligt talat den underbaraste personen jag vet... klart du kommer klara det", säger han med en allvarlig röst, men jag tar det oseriöst. Som om han menar det. Jag? Den underbaste?
"... jätteroligt, Ronald."

-Ett exempel? Det är svårt att se sina "misstag"-

"..jätteroligt Ronald." säger Hermione och ler, hon verkar inte ha förstått allvaret i det jag precis sa. Jag sträcker mig efter mitt glas och dricker ett par klunkar. Harry och Ginny sitter några platser bort från mig och Hermione. De verkar skratta åt precis allt när de är tillsammans. Ginny ler och borstar bort några brödsmulor från sin rosa kofta. Jag sträcker mig efter en till brödbit och vänder mig mot Hermione igen, hon verkar fundera på något väldigt viktigt.
"Ska inte du äta något?" frågar jag och tar en tugga på brödbiten jag precis tog. Inget svar. Jag viftar med handen framför ansiktet på henne, och då vänder hon huvudet mot mig.
"Vad är det Ron?" frågar hon irriterat, hennes tankar måste ha varit väldigt viktiga.
"Ska du inte äta något?" säger jag igen, men den här gången lyssnar hon.
"Em.. Jo, just det.." säger hon frånvarande och sträcker sig efter en brödbit hon också.

Med blicken mot Harry och Ginnys riktning äter jag små tuggor av mitt rostade bröd. Jag ser hur de viker sig av skratt; Harrys ögon glimtar och Ginny lägger då och då handen för sin mun, för att stoppa ännu ett skrattanfall. Jag hör Rons röst någonstans långt borta, innan jag känner en hand på min axel. Jag vänder mig om och möter Rons ögon: ännu en gång är de svarta.
"Du kanske vill sätta dig med dem?, muttrar han irriterat.
Jag ignorerar tonen i hans röst, nickar snabbt på huvudet, innan jag flyttar mig till mina andra två vänner - utan att kolla tillbaka på Ron. Jag sätter mig ned hos Harry och Ginny, fortfarande upptagna med att skratta åt någonting jag inte vet om (och detta frustrerar mig mer än jag vill erkänna).
"Hej," säger jag, med blicken på min svarthårige vän. Jag får inte den hälsningen jag har förväntat mig; ingen av dem reagerar.
"Hej," upprepar jag, denna gång med en starkare röst. Nu reagerar dem, Harrys gröna ögon roteras mot mig, och Ginny ger mig ett leende.

"Oj, hej!" Flinar jag, fortfarande helt tagen av skrattanfallet Ginny gav mig.
"Iallafall, sen går jag mot Dean och, herregu-" Är det enda Ginny hinner säga innan Hermione avbryter oss igen:
"Vad har vi för lektioner sen, Harry?" Jag vänder mig om av ren artighet trots att jag blir irriterad.
"Vet inte riktigt.. Men vad hände sen då, Ginny? Vad sa Dean då?" Frågar jag och börjar redan innan hon berättat klart, känna hur ett skrattanfall växa.
"Jo, vi har trollkonsthistoria, Harry." Klamrar sig Hermione på mig innan Ginny ens hunnit öppna munnen.

Jag sitter och tar små, långsamma tuggor på brödet som inte smakar lika gott längre. Jag blänger på Hermione, Harry och Ginny. Ginny har inte ens hälsat på mig idag.. Jag tittar på min klocka, halv nio.
"Det är väl dags att gå till lektionen i Trollkonsthistora snart?" frågan jag Dean som sitter bredvid mig.
"Ja, det är väl det." säger Dean och ställer sig upp.
"Ska du med?" jag ställer mig också upp och tar mig en sista titt på Hermione, Harry och Ginny. Harry och Ginny får fortfarande skrattanfall av allting, men Hermione ser väldigt olycklig ut där hon sitter.
"Hon får väl skylla sig själv." muttrar jag och går med Dean upp för trapporna mot klassrummet.

"Ska du inte gå med Ron?", frågar Harry när Ron går förbi oss. "Jag trodde det?"
"Jag kanske väntar på dig, om du inte tänker på det," börjar jag stelt. Ginny höjer sina ögonbryn, jag ger både henne och Harry en skarp blick innan jag fortsätter. "Men det kanske är lite svårt att tänka på andra när du själv sitter och skrattar åt ingenting med henne?"
Jag reser på mig så hastigt att tallriken som ligger vid kanten av mig ramlar ner, och sekunden efter ligger den vid mina fötter i bitar. Nyfikna blickar av de som sitter närmast mig vänds mot vår riktning.
"Reparo," mumlar jag och pekar med min trollstav på porslinet, vilket resulterar i med att den blir hel igen.
"Hejdå," fräser jag utan att ge en blick till den eldhårige flickan och den svarthårige pojken.