Mirabilis - Vidomina & Medi

Noelle hade låst in sig på badrummet. Hon hörde bara mummel och hon satte sig ner på toalettstolen. Hjärtat slog så hårt att hon knappt kunde tänka på annat.
"Noelle?" Nicolai knackade sakta och han suckade.
"Kan du komma ut? Maten kallnar." Han sa inget om vad han var och han vågade inte säga det nu.
"Jag lovar att Rion och Leo är snälla. " Han försökte lirka ut henne men han såg mot sin bror. Önskade att han kunde hjälpa.
"Är.... ni vampyrer?" Hennes fråga var knappt hörbar och Nicolai svalde.


"Åh tyst Ivan. Du är ju yngre. Du är min skapelse och då betyder det att jag är älst här. Varför är en människa här över huvud taget?"

Demitri gick efter Nicolai. Han såg fundersam ut.
"Hur är det med henne?" Han sneglade mot dörren och sedan på Nicolai igen.
"Är hon rädd för Rion och Leo? Varför då? De har inte gjort något." Han såg oförstående ut.

"Det spelar ingen roll. Du fick en inbjudan av Mig. Och du är under mitt tak. Det är jag som bestämmer här." Ivan höjde rösten.

"Du minns inte? Hon blev ju jagad." Nicolai såg oroad ut.
"Eller har jag bara drömt det?" Han skakade på huvudet.
"Noelle?" Han knackade på dörren igen. Allt för att försöka få ut henne.
"Kann vi få prata med dig?"

Vincent såg på honom och suckade. Gav efter och åt sedan vidare.

Isabelle såg efter Noelle och skakade på huvudet.
"Stakare. Hon som verkar så rar." Hon såg på Ivan.
"Så lova att inte dricka av henne." sa hon varnade.
"Inte en droppe."

Demitri teg. Jo, det kände han till. Men inte av vem. Och det kändes inte som att det varit varken Rion eller Leo. De var inte sådana.
Demitri såg mot dörren. "Noelle, vad är det? Vi kanske kan hjälpa?", föreslog Demitri och lutade sig närmare dörren för att se efter om han kunde höra henne.

"Det ska jag inte, Isabelle.", svarade Ivan som hade lugnat sig något.
Ett minne från tiden med Halo svepte förbi. Så mycket ont som Ivan hade gjort. Det kändes så längesedan.

Hon kved till innan hon ställde sig vid dörren.
"Är ni vampyrer?" Frågade hon utan att öppna dörren. Hennes röst skakade av rädsla och hon kände benen som ville vika sig.
"Är ni det?"


Isabelle såg upp från sin tallrik coh såg på Rion.
"Men hur är det?" Hon log mjukt.
"Vi har inte sett Halo på något år. Det blev lite hemskt..." Hon ville inete fortsätta mera och hon harkaade sig.
"Hon är väl i New Orleans fortfarande eller är hon påväg?" Hon såg mot Leo.
"Hon måste väl åka med Mira?"

Demi suckade. Han hade hört hennes ord. Och det var inte på det här sättet han ville att hon skulle få reda på det.
Demi bytte en blick med sin bror och såg sedan till dörren igen.
"Ja. Ja, vi är vampyrer.", svarade han i ett andetag.

Rion såg upp på Isabelle.
Han log lite igen när Halo nämndes. "New Orleans.. Ja, det gillade jag.", sa han igen som att han tänkte högt och såg drömmande ut för ett ögonblick.
Han rycktes ur tankarna och såg på Isabelle igen. "..Halo kommer med Mira, ja. Och Halo har kanske med sig någon också. Vad hette hon nu.." Leo såg ut att tänka efter. "..Adelaide. Just det. Hon också."

Hon ville skrika. Skräcken grep tag i henne och Noelle backade tillbaka till toalleten.
"Snälla lämna mig ifred." Hon såg mot dörren och svalde hårt.
"Jag.."
Nicolai suckade.
2Noelle. Vi tänker inte skada dig. Vi har inte skadat dig under den tiden vi känt varandra. Pappa kommer inte skada dig heller." Han försökte och såg mot sin bror.
"Du kommer få sova med en låst dörr om du känner dig osälker. Men snälla kom. Maten blir kall." Han backade undan, för att ge henne andrum.

"Ja och den kryddiga maten var underbar. Efter jul, runt vår kanske vi åker dit igen?" Hon lade sin hand på sin make

"Noelle.." Demitri försökte hitta orden. Men han förstod ju också. "Snälla.", sa han i en suck. ".. Döm oss inte för snabbt. Du känner oss. Vi vill dig inget ont. Och inget ont ska få hända dig om vi får bestämma." Han tystnade och backade undan han med. Efter någon sekund beslöt han sig sedan för att gå tillbaka till de andra vid bordet.

"Det vill jag gärna.", svarade Ivan och klappade hennes hand.

Hon tvekade en stund men hon låste upp och såg ut på dem.
"Lovar ni?" Frågade hon och Nicolai nickade.
"Vi lovar." Sa han mjukt och såg på henne.
"Vill du gå före eller ska jag gå före?" Han lade huvudet på sned och nickade mot bordet.
"Jag kan gå.." Hon tassade tillbaka och slog sig ner. Tyst såg hon på Ivan och såg sedan ner.
"Förlåt." Hon såg sedan mot vattnet och skakade på huvudet.
"Kan jag få läsk istället?"

Isabelle gav Noelle ett varmt leende.
"Förlåt för vad? Du har inget att be om ursäkt. Det måste varit en chock." Hon såg mot sin make.
"Men vi kan alltid ge henne ett säkert rum. Lås och andra saker om hon känner sig ibehov... intesant älskade?"

Demitri såg upp då Noelle kom tillbaka till bordet. Han var lättad att hon iallafall verkade acceptera denna nyhet, även om det nog kom som en chock. Förhoppningsvis skulle det gå över fort. De levde trots allt i ett samhälle med både människor och vampyrer. Så, så ovanligt var det väl ändå inte?
"Ja, självklart. Här, ta den här." Demitri räckte över en glasflaska med läsk.
"Ja, jo.. Javisst. Vi ordnar det.", höll Ivan med.