Rollspel femte året

Jag satt och såg på första års eleverna och sedan på människorna vid mitt bord. De såg konstigt på mig men jag var van. Jag såg på flickan och pojken som jag suttit med på tåget de verkade disskutera något. En tredje tjej anslöt sig till dem, jag vände mig om och såg den aroganta och bortskämda Draco Malfoy och suckade, någon med mindre vett i skallen får man leta efter. Jag väntade på att eleverna skulle bli sorterade

Jag satte mig vid ett bord med Ron och jag såg Malfoy sitta med Zabini.
Jag hade absolut ingen lust alls att börja bråka med dom två idioterna..
Hon är ju helt dum i huvudet tänkte jag när den där tanten började prata om inre ögat..

Jag satt där och lyssnade på att kärringen började prata om det inre ögat.
Men sen slutade jag lyssna, Hermione skulle säkert anteckna ändå.
Jag kollade ut genom fönstret på den klarblå himelen och upptäckte inte att jag hade sommnat försen jag hörde en skräll.
Jag satte mig yrvaken upp och kärringen såg sur ut.
Och sa hetskt att vi skulle spå varandras händer, medans hon gav mig 10 minuspoäng för att ha sovit på lektionen.
Den sablans kärringen, tänkte jag surt.

Jag tog Rons hand, och självklart så såg jag ingenting.
Bara massa sträck som på alla andras händer.

- Det här är ju bara massa skit. Sa jag, förvånad av att jag svärde. Men jag var verkligen trött på den där dumma tanten.

(Lolliga Lovegood: Det är ganska osannolikt att Ginny jobbar med Ron när dom inte ens går i samma årskurs. )

Jag såg på Hermione förvånad av att hon svärde.
- Har du inte antecknat?, sa jag förvånat av att Hermione hatade en lektion.

Nej?
Anteckna nått sånt här skit?
Jag blev så irriterad att jag lämnade rummet.
Tanten flämtade till men fortsatte hålla på att snacka.
Jag gick till Gryffindors uppehållsrum och väntade på Ron.
När jag satt där och tänkte så började jag tänka på ett speciellt sätt om Ron.
Han har väldigt fina ögon och ett fint leende.
Jag tror jag alltid tänkt så.
Men nu insåg jag, jag var kär i Ron.

Nää kanke inte...

Jag såg förvånat efter Hermione, var hon inte riktig i huvudet?
Eller var det nått jag hade missat?
Proffessorn såg surt efter henne och damp sedan ner på mej.
Ryckte åt sig min hand och sa att jag skulle dö inom en vecka.
- Jamen så bra då, då hinner jag inte lämna in läxan som Snape ger oss sen.
Du kanske kunde hälsa honom det, sa jag spydigt och hon vände sig om demonstrativt ocg jag log.

Jag satt i säkert i en timme och väntade på att Ron skulle komma till uppehållsrummet, jag ville berätta för honom hur jag kände, men det skulle vara svårt.
Mycket svårt..