ett år på Hogwarts

- Om man har fobi mot smärta. sade han med en darrande röst. Även om han nu var kapabel till att le såg man fortfarande rädslan fylla hans ögon. Han stirrade tomt på taket utan att säga något. Sedan ställde han sig vingligt upp och staplade iväg mot Slytherins elevhem.

jag försökte få James att le lite. jag såg frågande på honom när han ställde sig upp och började gå.
- Vänta James. sa jag och sprang efter honom.
- jag följer med dig. vi gör det här tillsammans. det är ju egentligen mitt fel att det blev så här. sa jag och log lite lätt.

-"du ska inte hata ditt liv Draco" sa jag lugnt och satte mig framför brasan för att tina upp.
Plötsligt small dörren upp och James stampade in, tätt följd av Cara. Jag satte mig skyddande bredvid min bror som skamset skönk ihop.

Jag log lätt mot Viole när dörren flög upp och James kom in, min första tanke var, nita honom. Men efter honom kom Cara och jag sjukn skamset ihop. Jag ville inte se henne i ögonen

Min blick fästes på James och Clara i dörr öppningen.
" nej " var allt jag tänkte, det var som om jag visste vad som skulle ske, utan att ens faktiskt veta.

jag såg först på James. vad tänker han göra? hade det varit jag hade jag slitit Draco i stycken. Draco ja. jag ävnde min blick mot honom. killen som jag älskat, trot, och litat på blint i ett år. han var den som alltid fick mig att skratta, känna mig säker, ha roligt, lyssnar ja han som fick mig att älska livet. han var den som jag längtade efter när jag var ensam. jag såg på honom och han vände bort blicken. jag visste inte vad jag skulle tycka om honom. älskar jag honom inte längre? jo det gör jag. men han sårade mig verkligen. vad ska jag göra?

Jag kastade varnande blickar på james och Draco.

Jag Såg på Viole och sedan på James jag kände hatet i blicken och jag antar att jag utstrålade samma hat. Sen såg jag på Cara hon vände besviket bort blicken och det var som om något dog inom mig

James såg på den ihopkrupna Draco, en sån feg och falsk liten iller. James darrade av ilska.
- D-du har inte upplevt sann smärta... sade han gråtandes, Draco rörde inte ett finger. James förde sin stav till sin tinning och drog ut minnet han avskydde mest. Cara förstod vad han ville göra och trollade fram en skål med vatten framför Draco. James kastade i minnet som om det var något infekterat. Sedan tryckte han ner Dracos huvud så att han fick se vad sin far var kapabel till.

Jag ställde mig bredvid James och la armen runt hans axel. sen log jag mot honom