ett år på Hogwarts

(ni får ursäkta att jag skiftar från jag form o till berättar form xD)
Draco såg James minne och när han kom tillbaka ville han först inte tro det, men han visste mycket väl att hans far var kapabel till det. Först var han på väg och säga, du för tjänar det säkert. Men sen såg han på Cara, han skulle aldrig få tillbaka henne om han sa det. Och av döma hennes blick så viste hon vad som hänt James. De var kanske därför de var vänner för att de förstod varandra. Han hade verkligen sabbat det. Han såg på de båda ryckte på axlarna och gick upp till sin sov sal, de var de bästa han kunde göra. Väl där uppe la han sig i sin säng och lät tårarna rinna, han har förlorat sin livs kärlek, hans far är en mördare. Vad är jag då? Frågade han sig själv

Jag tittade på Draco när han sakta drog sig bort, jag följde efter. Ställde mig i dörröppningen och tittade på han. Den killen som alltid hade vart självsäker, killen jag inte ens trodde kunde fälla en tår. Inte över nått.
Jag gick till han, satte mig bredvid han och sa inget annat än.
- Det kommer ordna dig med tiden.

Jag kollade skamset efter min bror.
-"Får jag också se?" frågade jag snällt och james nickade och jag doppade ned ansiktet.
När minnet var helt utspelat så satte jag mig upp med tårar rinnande längs kinderna.
Jag fick inte fram ord.
I samma ögonblick kom Jack in i rummet. Jag reste mig upp.
-"Jag går och lägger mig, godnatt." sa jag och skyndade upp till tjejernas sovsalar.

Draco vände sig om och såg på Mira
- nej det kommer det inte! Cara kommer aldrig förlåta mig. Jag sårade henne den enda personen jag inte ville såra. Om hon inte pratar med mig, ja vad ska jag då göra? Frågade Draco
- jag kan lika väl hoppa från astronomitornet. Sa Draco

- jag vet hur det känns, hur det känns att förlora sin ända riktiga kärlek.
- Men glöm inte, det är Cara hon älskar dig. Tror du hon slutar älska dig för att du har sårat henne. Glöm inte varför du älskar henne. Varför hon är så speciell.
Jag tittade på han och gav han en blick som utspelade hopp.

Jag såg lite oförstående på Mira. Vem har hon förlorat?
Jag såg på Mira när hon pratade me mig, ja Cara är speciell. Hon kan kanske förlåta mig.
- tror du hon kan förlåta mig? Frågade jag Mira och satte mig upp och torkade tårarn. Jag hade inte gråtit på år

jag såg när Draco gick. jag blev lite ledsen över att han inte sa något. jag hade hoppats han i alla fall skulle ge mig ett leende. han kanske verkligen tror att jag inte älskar honom? sen såg jag hur Mira försvann upp efter honom. jag undrar vad hon skulle säga till honom. de vanligt? gå vidare. du för tjänar bättre. hon vet inte vad hon missar osv sånt som man alltid säger. sen försvann Viole när Jack kom in. jag såg frågande på honom men han bara fortsatte gå. jag satte mig ner i soffan och drog ner James. jag såg på honom.
- Hur är det? jag fortsod hur han kände och blev lite orolig att han skulle göra något dumt.

Jag grät och grät. Så småning om somnade jag, men vaknade ytterligare gånger av att inget fyllde Jacks plats i sängen.
Kärleken tar ju kol på en.

Dumbledore blev så trött på Snape eftersom han bara såg sur ut så han täckte hela honom med sockervadd. han hade ett rösa sockervadds mönster framför sig. och sedan sprang han där i från och trolladefram en garnnystan som han började vira runt slottet.

(jag kände att våra andra karaktärer blev lite nere så jag var tvungen o vara oseriösa Dumbledore en stund xD)

(Hahahahaha *asg* )