ett år på Hogwarts

- Jag vet att hon kan det och kommer det, ge henne bara lite tid.
- Men du, ge inte upp, kämpa för henne.
Jag log och gav han en kram.

(haha jag var ju bara tvungen)

Draco nickade
-tack Mira. Sa han och gav henne en kram hon nickade glatt
-men jag ska kanske vänta nån dag innan jag pratar med henne. Sa Draco och la sig ner igen och slöt ögonen

- Jo, ge henne tid. Det är bäst så.
Jag såg när han lade sig ner och slöt ögonen, det var då jag insåg att det var bäst att bara resa sig upp och gå ut. Jag kunde inte somna, det var ett som var säkert så jag gick ner i sällskaps rummet. Jag ville inte möta folks blickar eller så, utan satte mig i en fåtölj och tog snabbt upp en bok framför ögonen.

jag såg när Mira kom tillbaka. men eftersom hon inte sa något antog jag att Draco fortfarande var sur på mig. hur gick det här till? frågade jag mig själv

Jag tittade upp från boken, såg att Cara slängde en blick mot mig.
" Undrar om hon tänker på Draco, eller om allt jag sa till han bara var falskt hopp ". Jag ville inte veta, det var bättre att bara glömma det och försöka tänka på nått annat, som den här boken som handlade om .. nått helt annat.

jag reste mig upp, och gick ut ur sällskapsrummet. jag klarar inte av att bara sitta still. jag hatar det här. jag började vandra runt i slottet och tillslut hamnade jag i astronomitornet. jag ställde mig och såg upp på stjärnorna och sedan ner på marken.
- vad lätt det bara hade varit och hoppa. sa jag och såg ner på marken.

Clara försvann ut genom dörren. Hon behövde nog tid att tänka, precis som alla andra.

Draco sov oroligt den natten. Han drömde mardrömmar och allt han ville var att få bli sams med Cara. Han la sig ner och försökte somna om. Tillslut vann tröttheten

Helt plötsligt kom tröttheten. Den övumplade mig och jag somnade snabbt i fåtöljen även om det var massa folk runt mig och även var en rätt hyfsad ljudvolym somnade jag som en stock.