ett år på Hogwarts

Danielle stannade kvar i sin varma himmelsäng idag istället för att gå på sina lektioner. Hon kände en enorm svullnad i halsen och kände sig hängig.. när lektionerna slutar och Hufflepuff eleverna kom tillbaka till sällskapsrummet så skulle hon be sin pojkvän Cedric att följa med henne till Sjukhusflygeln för att få något som lindrade mot hennes förkylning..

Jag satte mig långt bort från Draco när Snape släpte in oss i klassrummet. jag var inte alls konsentrerad när Snape pratade. jag kände att jag höll på att somna. när lektionen entligen var slut kändes det som jag var tusen år äldre.
- Cara... försökte Draco jag såg på honom och gick. men jag var inte alls lika bestämd som jag försökte ge sken av, en del av mig ville stanna och lyssna på Draco, men den andra delen var fortfarande för arg. och jag kan inte vara arg på honom alls när jag ska prata med honom. hur gick det här till. sjätte dagen i skolan och jag har längre inte något förhållande.
- Snyggt jobbat pucko. sa jag till mig själv, utan att veta att Draco sagt samma sak igår. jag gick förbi matsalen, jag ville bort från allas blickar. folk hade blivit så besvikna när jag och Draco blivit ihop. och nu kollade tjejerna skade glatt på mig och killarna försökte ställa sig in.
- kan jag inte få Draco vill jag inte ha nån. sa jag till mig själv. jag slog mig ner vid sjön bakom ett träd. platsen var dold från skolan och området, man visste bara om platsen om man hittat den. jag hade hittat den förra året och inte visat den för någon. jag lutade mig tillbaka och snart sova jag.

James blev precis utskriven från sjukhusflygeln då han mötte Draco utanför, han såg skamsen ut. James tittade likgiltigt på honom och gick ut mot skogen för att tänka.

[känner mig lite efter i det här rollspelet, haha xD]

(du är ju lärare skruv bara massa konstigt xD)

Draco såg på James. Han vände bort blicken. Tänk om James skulle få Cara. Draco ville inte tänka på det. Det måste lösa sig mellan honom o Cara. Draco skyndade sig i i de toma klassrumet och lät tårarna fall ljudlöst

Flitwick hade svimmat av och vaknade flera dagar senare, fylld av smält choklad som nu hade torkat. Han brydde sig inte, eftersom eleverna inte kom på hans lektioner längre. Jävla ungjävlar, sedan när hade dem börjat skolka? Han misstänkte att det skulle bli många som fick gå om detta året. Han flinade för sig själv och åt mer choklad.

Aberforth satt i detta tillfället och lekte med sina getter, då ungjävlen Neville knackade på källardörren. Kunde han inte laga egen mat?!

Jag vaknade. Jag kände mig lite piggare och började gå upp mot slottet. Folk kollade på mig och snart märkte jag att jag hade en massa löv i håret. Men jag bara skrattade jag älskar naturen så de kan lika väl få vara kvar. Jag gick runt i korroidorerna och bara log.

jag stötte på Cara i korridoren och gick fram till henne.
- Åh, hej Cara .. ehm. Jag tittade på hennes hår och såg massa löv.
- Fina löv. Sa jag och log.

Jag såg på Mira och nickade
- ja visst är de. Sa jag glatt och log som en sol. Mira såg konstigt på mig, i morse hade jag varit deppig nu var jag nästan för glad.
- men jag måste gå nu. Sa jag och sprang iväg. Jag sprang hela vägen upp till uggletornet där jag utmattat satte mig i fönstret. Jag kände mig så glad så levande. Men långt bak i huvudet hörde jag en röst som sa
- glöm det tjejen du är slut och ditt liv är inte värt något. Jag kände hur glädjen började ta slut och jag såg åter ner på marken långt ner

James hade somnat i skogen, men vaknade snart av alla minnena av smärta, åter igen genomdränkt av svett. Han tvättade av sig med Aguamenti och gjorde en värmlufts-trollformel för att torka sina kläder och gick sedan upp mot slottet.