Rollspel!?

Jag såg på Victoria och log, det måste vara spännande att komma hit när man inte vet nått om det.
Jag tyckte det var spännande och ändå hade jag kännt till det hela mitt liv.
- Är det okej?, sa jag leende till henne.
Båtarna stannade och vi klev av, jag drog in den kyliga natt luften och såg en aningen nervöst upp på det enorma slottet.

*Victoria nickade bara till svar. Hon stapplade ur båten på vingliga ben. Plötsligt kändes det som att detta var en dum idé.
Flickan hade frågat vilket elevhem hon trodde hon skulle bli sorterad till. Vad innebar detta? Tänk om de skulle få genomgå något prov för att se hur bra de redan var på magi. Hon skulle hamna i en stödklass ju! Hon stönade besvärat.*

Jag klev ur båten och såg sedan oroligt på Victoria, hon stapplade fram och stönade.
Jag tog tag i henne och log vänligt.
- Är det okej Vicky?, sa jag vänligt och såg på henne.
- Oroligt för något?, sa jag leende.
- Du är inte den ända som inte känner till allt om skolan, inte ens jag känner till allt fast både mamma och pappa har gått här, sa jag stöttande.
De stora ekportarna öppnade sig och vi gick in.
Jag darrade till lite av nervositet, snart skulle jag få börja.
Och snart skulle jag få träffa Roxy, Lily, Rose och de andra Weasley och Potter ungarna.
Jag hade tur att mina föräldrar var aurorer och på sådant sätt hade vi blivit vänner med Potters och Weasleys.

( Utgår från att alla ungarna går där redan XD )

*Victoria följde med strömmen men kände sig tacksam över att Roxanne hjälpte henne.*

- Hur får vi reda på vilket elevhem vi ska tillhöra? frågade hon svagt med darrande röst.

*Får jag komma in, eller är det för sent? *

Nä va med du! För mig är det ok i alla fall =)

( Var med du )

Jag log mot henne.
- Man sätter en hatt på huvet och så berättar den i vilket elevhem man helst passar i, sa jag vänligt och log mot henne.
- Inte nått farligt magiprov eller nått, sa jag flinande och antog att det var det hon trodde.

( Måste sova nu, god natt )

*Victoria andades och och log tillbaka ett blekt leende. Konstigt nog kände hon sig svimfärdig. Att veta vad som inte skulle hända var väldigt jobbigt enligt henne.*

- Åh, det var ju inte så farligt, skrattade hon.

- Nej inte alls, sa jag lugnande till henne och log vänligt.

*De kom in i slottet och Victoria försökte titta överallt utan att blinka för att se sin nya skola. Precis till höger om ingången stod det fyra gigantiska timglas med ädelstenar i olika färger i vardera. På lite olika ställen fanns det skinande rustningar utplacerade och enorma tavlor hängde på stenväggarna. Plötsligt drog hon häftigt efter andan då hon märkte att personerna i tavlorna rörde sig.
Det som lyste upp slottet var facklor hängandes i socklar på väggarna. Victoria försökte insupa så mycket av miljön som möjligt. Men plötsligt stannade skaran av förstaårselever. Mitt framför dem stod en kvinna med smaragdgrön klänning under en svart mantel. Hon hade en hög, spetsig hatt en aning på sned. Ett enormt hårsvall av vitblont, lockigt hår låg över hela hennes rygg och i ena handen höll hon en pall och i den andra en sliten gammal hatt - sorteringshatten! tänkte Victoria.*
God kväll, och välkommna hit! sa kvinnan med lite drömliknande röst. - Jag är professor Lovegood och jag lär ut spådomskonst. Ni ska nu gå in i Stora salen *hon gjorde en gest mot en dubbeldörr till höger* och bli sorterade till era elevhem. Varsegoda efter mig!
*Professor Lovegood började gå mot dörrarna som öppnades automatiskt varpå ett sorl av hundratals röster fyllde entréhallen.*