Det andra kriget (Rollspel)

"Bra kom med här" säger mannen igen till oss och vinkar oss till honom. (( Hermia, Måntass och Vildvittra kan ni skriva snart? ))

Som i trans följer Elaheh efter den svartklädde mannen. Hon har väskan slängd över ena axeln, är rufsig i håret, sotig i ansiktet med strimmor i smutsen. Mannen i svart stannar framför en annan man i svart och de diskuterar något. Elaheh får order om att följa med den andre mannen med de andra barnen. Då hon har förlorat all motståndskraft för tillfället lyder hon utan ett ord.

((Vet inte vad som hänt..))

((Måntass de är i en bunker, annars har inte så mycket hänt))

[Bunker..?]

((Ett stridsvärn är en mindre befästning som i stridsverksamhet skall underlätta eldgivning, observation eller stridsledning. Stridsvärn är den korrekta svenska benämningen, utomlands heter anläggningen ofta bunker.))

((ja! precis!))

Jag ser på dem. Jag fäljer utan att säga något och känner hur rädd jag blir. Jag börjar grina och vet inte vart jag är. "jag vill ha mamma!" viskar jag i gråten.

Treen sparkar på dörren. "Släpp in mig!" skriker hon gråtandes. Inget svar. Hon hamrar på den och ser sig förtvivlat omkring. Hon torkar bort en tår. "Mamma får bara inte vara försvunnen!" mumlar hon och börjar desperat leta efter henne.

Minoo suckar inombords. Hon vill bort. Bort från allt. Bort från krig och problem. Leva i fred och framför allt, leva med sin bror.

Jag sväljer hastigt gråten och går bara rakt fram med dem anndra. Undra vart vi ska, tänker inte klart utan bara ser på den skitiga svarta marken.