Alex-Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7

Tack för alla era komentarer. det betyder så mycket för mig. här får ni lite mer att läsa♥

”Aj!” skriker jag när en knäpp stilistassistent rycker av massor med hår från mitt ben. Jag fattar inte varför man måste bli av med all kroppsbehåring om man ska ut på en hungerspelensrena.
RIIITSH! ”Aj! Skriker jag igen och blundar. Om jag bara tänker på något annat...
På Dani. Nej, tänker jag på att hon kommer göra självmod.
På Siri. Nej, då blir jag så arg på regimen.
På Caspian. Nej, inte på Caspian. Absolut inte på Caspian.
På... mamma och pappa. Nej, då känner jag deras oro.
På... sjön som vi brukar simma i om somrarna. Nej, då tänker jag på Caspians mardröm.
På... Nej. Absolut inte på Skogen.
Men vad ska ja fantisera om då? Jag kommer på det. Jag drömmer mig bort, bort till himmelriket.
På så sätt så dämpas smärtan lite, men inte helt. Dom lägger mig i ett kar med chockrosa vätska, och sedan i en illaluktande brun. Sedan i en hallondoftande blå. Ag känner mig mjuk och klibbig eftre det, och mitt hår blir inlagt i ett dussin krämer och geléer. När jag till sist är färdig vaxad, badad och doftande så läggs jag på en brits och får vänta på min stilist.
När hon kommer, så sjunker mitt mod. Inte en ny i år, icke då, utan samma som vi haft dom senaste 9 åren. Hon har ingen som helst fantasi, så hon har gjort alla till träd. Träd, träd och mer träd. Och jag kommer också få bli träd.
Jag blir klädd i en smutsbrun kroppsstrumpa, och kvinnan, som är min stilist, klistrar på massor av grenar och löv. Det kliar, och jag blir irriterad över att jag inte kommer sticka ut. Folk kommer bara säga: titta, det är distrikt 7. samma som alltid.
Jag menar, det är inte kul. Varför, varför kunde vi få någon annan?
”Seså,” muttrar hon och börjar måla mig brun i ansiktet. Hon gör mina ögon till löv, likaså min näsa och mun. Det känns väldigt kladdigt.
Nu står jag, med Caspian bredvid mig, på triumfvagnen och väntar på att komma ut.
Det blir våran tur, och jag tittar nervöst på Caspian. Vi tar varandras händer, och vi rullar ut på gatorna.
Vi vinkar lite halvhjärtat till publiken, men dom har bara ögon för dom efter oss, distrikt 8. Dom har riktigt snygga kläder, i fler färger jag visste fanns. Publiken jublar och kastar blommor, sjalar, pengar och slängkyssar efter dom. Vi står osynliga precis före dom, som ett par soldater före en popstjärna.
När vi kommit fram, så börjar president Snow tala. Ett tråkigt tal som ingen lyssnar på, som alltid.
När han är klar, och jag tror att jag håller på att kissa på mig, så får vi åka till hotellet där vi ska bo.
När vi kommer in så får jag nästan en chock. Visst, vi har det lyxigt hemma om man jämför med många andra, men det här.
Det är så sjukt lyxigt. Det går liksom inte att beskriva. När jag leds till mitt rum så lägger jag mig sakta på sängen. Grenarna från dräkten skaver, men jag missar inte att sängen är underbart mjuk.
Jag drar av mig dom stickiga, irriterande pinnarna och byter om till ett par mysiga joggingbyxor och en rosa stickad tröja. Jag borstar bort löven i håret medan jag äter kantarellmackor och tittar på film.
Det är en väldigt gammal film, som ser ut att komma från 2000-talet. Den handlar om pirater, och är ganska spännande. När jag tillslut blir kallad till middag, så är jag helt utsvulten, även om jag har småätit hela eftermiddagen. När jag kommer till matsalen, så kommer dom alltid en delikat doft från faten och grytorna, och jag sätter mig och lägger upp lövtunna skivor oxfilé, klyftpotatis och en vit sås med små, små svampar i. Efter det så får jag smaka på chokladmousse, något som jag tycker smakar bäst på hela resan. Jag får avsluta med en dryck, en blå dryck med vita prickar i som dom påstår att det är choklad i den också. Men jag är i alla fall proppmätt när vi sätter oss och tittar på invigningen. Alla, eller nästan alla dräkter är jättefina, men våra trädkostymer är inte särskilt vackra. Ja, vi ser ut som... träd.
När jag går och lägger mig, så är kläderna från invigningen borta och dom smutsiga faten som det var mat på likaså. Jag byter om till ett mjukt nattlinne och kryper ner bland lakanen. Det är väldigt mysigt, men jag tänker på Dani. Lever hon? Det kommer jag nog aldrig få veta.
_______________________________________
Som vanligt: skriv vad ni tyckte och vad jag kunnat göra bättre! Hoppas ni gillar det!

Jättebra!!

Super bra!!!!

Den var jättebra skriv mer!

Som vanligt är jag jättedålig på konstruktiv kritik, men det var ett JÄTTESUPERMEGABRA kapitel. Jag hoppas att du är stolt över dig själv

Snälla kan du skriva mer nu. Jag längtar ihjäl mig!

awezome

Tack så mycket!
Nu ska jag skriva ett kapitel på min andra ff, men efter det...

så skriver du på den här

Jag hoppas du lägger upp en ny spännande del snart.