Förbjuden Romans (Professor/Elev)

Ja, man kan absolut inte säga att Snape är ond!

Hej alla fina läsare!
Ni är så himla underbara så här får ni nästa kapitel! Hoppas att ni ska tycka om det! ♥


~Kapitel 5~

Klockan är halv sex när vi plockar ihop våra böcker och går ner till Stora Salen för att äta middag. Salen är full av elever och det sitter en hel del professorer vid bordet längst in i salen som är placerat på det upphöjda golvet. Golvet som Snape bara för några timmar sedan stod på och såg ut över oss med sina mystiska ögon. Jag, Coraline och Joshua sätter oss på vår vanliga plats och precis när jag börjat äta får jag syn på professor Snape som står och pratar med en elev från Slytherin, elevhemmet han har hand om. Jag stirrar på honom utan att tänka mig för och helt plötsligt vänder han sitt huvud och ser på mig, han ser mig rakt i ögonen och jag kan knappt andas.

Hans ögon som vanligtvis är stängda för alla åskådare och ser dystra och kalla ut ser ut att brinna nu. De är magiska och helt förtrollande, jag kan knappt slita min blick från honom. Efter ett par sekunder börjar mina kinder hetta och jag tittar generat ner i bordet, när jag tar en smygtitta på honom så är hans blick fortfarande på mig och eleven han pratade med kan jag inte se. Han vänder helt plötsligt sitt huvud och går upp till sin plats vid bordet där professor McGonagall, professor Flitwick och professor Sprout redan sitter och äter. Han tar sin plats och jag ser bort när han ännu en gång ser mig rakt i ögonen, ett leende spelar på mina läppar och jag har fjärilar i hela magen, jag kan inte äta någonting och jag känner hans ögon på mig genom hela middagen. Men jag vågar inte titta upp på honom, rädslan över att någon annan sak se tvingar min blick att stanna nere.

När vi reser oss upp från bänken slänger jag en titt över min axel men professor Snape sitter inte kvar och jag kan känna hur mitt humör genast blir sämre. Joshua och Coraline pratar om provet i trolldryckskonst och diskuterar hur svårt provet kan bli. Jag går i mina egna tankar men försöker följa med i samtalet. När vi går upp för trappan mot vårt elevhem ser jag honom, professor Snape, han går mot oss och vi flyttar på oss. Vi står på led så att han kan komma förbi oss i den smala trappan. Jag står sist och när han går förbi mig ser jag snett uppåt och hans ögon fastnar för en sekund i mina. Hans ögon går från kalla och mörka till varma och ljusbruna. Mitt andetag fastnar mitt i min hals. Men efter en sekund som känns som en evighet är det över och jag kan andas ut. Det känns som jag har pixignomer i hela magen, mina ben känns vingliga och den enda tanken som snurrar i mitt huvud är ifall jag drömmer eller inte..?

Jag ligger i min säng med boken Avancerat Trolldrycks Skapande jämte mig och boken Trolldrycker för Häxor och Trollkarlar av Expert Nivå i mitt knä, jag har läst i nästan en timme och det är dags att sova när klockan slår elva. Jag lägger böckerna på mitt nattduksbord och blåser ut ljuset. Efter tio minuter sover jag djupt och jag drömmer om brinnande, passionerade ögon och långa, svarta rockar som fladdrar i vinden.

Klockan ringer halv åtta och det är dags att gå upp. Coraline ligger i samma sovsal som jag och hennes klocka ringer samtidigt som min. Vi klär på oss och väntar på Joshua nere i sällskapsrummet. Han kommer ungefär tre minuter efter oss, som alltid, och vi tar sällskap på vägen mot Stora Salen där frukosten serveras.

”Jag tror att allt jag lärde mig igår sitter kvar i min kudde..” gäspar Joshua fram när vi sätter oss vid bordet och börjar äta frukost.
”Då får du plugga igen så kanske lite fastnar idag.” säger Coraline och fnittrar.
”Så, vad tror ni händer på förvandlingskonsten idag?” frågar jag mellan tuggorna.
”Jag har ingen aning.” svarar Joshua med munnen full av mat, Coraline skakar bara på huvudet medan hon rycker på sina smala axlar.
”Hoppas det är något intressant, inte som förra veckan. När vi läste om hur man ska göra när man ska utföra transfiguration utan att säga något.” säger jag och tar ett till bet av min smörgås. Coraline nickar instämmande till det jag sagt.
”Du menar den där icke-verbalt skiten?” säger Joshua, jag nickar och han suckar medgivande medan han himlar med sina ögon ner mot bordet.

(Tyckte ni om det? ; ) )

Jaaaaa såklart!!! ♥♥♥ X 1 000 000

Va underbart!!!! Jag gillar också detta kapitlet nämligen, tänkte att detta skulle vara en HP-FF som inte blir så långdragen i början ^^ Hon har ju redan varit kär i Snape sedan första året på Hogwarts så tänkte att jag kan lika gärna sätta fart på FF:n direkt

Jag Googlade upp båda orden åt er;

Fören

En böjningsform av ordet '' för ''.

Förrän

Anger att ett påstående gäller vid varje tidpunkt före tidpunkten för en given händelse, men inte efteråt.
'' Du får inte gå förrän du gjort klart allt arbete. ''

---

Kände mig tvungen att googla upp det, och själv har jag alltid skrivit '' förrän '' :-p

EDIT: Man kan alltså skriva båda.

Jag ringde till Eva som arbetat som svenska professor på Umeå Universitet i 15 år och hon sa "Jag rekommenderar starkt att du använder FÖREN inte FÖRRÄN eftersom att FÖREN är det ursprungliga ordet, FÖRRÄN är ett senare utvecklat typ av slangord av FÖREN."

Och nu tänker jag AVSLUTA denna diskussionen! Så jag vill inte höra något mer om detta, ni kan uggla med varandra om ni vill vidare diskutera detta...

Ursprungligen handlade detta om en påstådd felstavning men detta är ju UPPENBARLIGEN inte en felstavning så nu avslutas allt tal om detta i denna tråden. TACK

Så bra♥ Älskar Joshuas kommentar att allt han lärt sig under gårdagen fastnat i hans kudde♥ Den var bara för bra! Lite Ron på det hela...
Mer!!

Ja han är faktiskt inspirerad av Ronald Va kul att du märkte det ^^ ♥

Ett tecken på att du är fantastiskt bra på att skriva ^^

Hej hej igen,
nu får ni nästa kapitel, har skrivit så snabbt jag kunnat utan att avvika från "kvaliten" på kapitlet
Hoppas ni ska gilla det ^^



~Kapitel 6~

När vi kommer till klassrum 1B är redan professor McGonagall där och skriver på tavlan, det sitter några elever i sina bänkar men det är 15 minuter kvar tills lektionen börjar så vi sätter oss och väntar.

När alla elever kommit in och satt sig stängs dörren i bortre delen av salen och professor McGonagall börjar prata.
”Idag ska vi gå vidare i kursen och börja lära oss hur man framkallar fåglar ur sin stav. Det är rätt enkel magi men en underbar sådan. Så, vi börjar med att öva på trollstavsrörelsen, två små, mjuka stötar först en till vänster och sedan en till höger.” säger professor McGonagall och vi börjar öva eter att hon visat en gång.

Efter ett tag slutar vi och professor McGonagall säger,
”Nu till uttalet, ni säger helt enkelt ordet Avis, säg det med mig, utan trollstavar tack. AH-viss.”
”AH-viss” säger klassen.
”Bra, då kan ni börja. Jag förväntar mig inte att ni kommer klara det denna lektionen så ta det bara lugnt om det inte går.” säger professor McGonagall och sätter sig i sin stol. Vi börjar alla att försöka.

”AH-viss!” säger jag för fjortonde gången, ett blått sken sprider sig ur min trollstav men inga fåglar, jag försöker ännu en gång och är noga med mitt uttal.
”AH-viss!” och först kommer ett blått sken och sedan kommer tre små, blå fåglar som kvittrar. De flyger runt mig och sjunger så vackert.
”Bra gjort Miss Lovegood!” säger professor McGonagall och ler, ”fortsätt att träna!” säger hon till de andra medan mina fåglar flyger runt i klassrummet. Efter två minuter försvinner de med tre små poff.

Professor McGonagall kommer fram till mig.
”Bra gjort Miss Lovegood, det är 20 minuter kvar av lektionen men du kan gå om du vill så ses vi vid nästa lektion.” Jag ler mot professor McGonagall och samlar sedan ihop mina saker,
”Vi ses på lunchen,” viskar jag till Coraline och Joshua som ser uppgivet på mig. Jag lämnar salen och går till min sovsal för att byta böcker till min nästa lektion som jag har valt själv. Jag plockar ihop böckerna jag behöver, lägger dem i min väska och börjar långsamt gå mot Skötsel och Vård av Magiska Djur.

När jag kommer ut i den sista korridoren innan trapporna som flyttar sig ser jag professor Snape komma gåendes och han går rakt mot mig. Jag kan känna hur mitt hjärta bultar hårdare och hårdare desto närmre han kommer och jag sväljer hårt för att bli av med klumpen som bildats i min hals. Han stannar en meter framför mig, jag kan känna doften av hans andedräkt, den doftar av pepparmint och honung.
”Miss Lovegood, något du vill säga till mig?” frågar han medan han böjer sitt ena ögonbryn, jag ser på honom och skakar långsamt på mitt huvud.
”Borde inte du vara på din lektion Miss Lovegood?” frågar han i sin grova, raspiga, stränga röst.
”Jag.. öm.. Jag fick gå tidigare.” säger jag stammande, jag kan känna hur mina kinder hettar.
”Jasså, varför om jag får fråga?” säger han då och jag ser in i hans ögon, de brinner.
”Jag.. Jag blev klar, öm, jag lyckades med min trollformel professor Snape.” svarar jag med darrande röst. Han böjer sitt ögonbryn igen, åh kan man vara sexigare? Tänker jag medan mina kinder hettar ännu mer, en slinga av mitt långa hår faller ner och jag stryker hastigt bort den med topparna av mina fingrar.

”Och vad, exakt, var det du klarade av?” säger han och ser ner på mig med sina magnifika ögon.
”Jag lyckades med Avis trollformeln, efter 15 försök, professorn.” svarar jag generat.
”Femton? Huh.” säger han och ser ner på mig, ”själv klarade jag den efter elva försök.” säger han och ger mig vad som ser ut som någon form utav leende, det ryckte lite i hans mungipa.
”Hur som helst, jag ser fram emot att se ditt resultat på mitt prov. Ha en bra dag, Miss Lovegood.”

Jag vänder mig om och ser efter honom när han går genom korridoren jag just gått genom. Inte fören han försvunnit ur mitt synfält slappnar jag av och min hud återgår till sin vanliga färg. Jag skyndar mig ner för trapporna och ut i den friska luften på bakgården. Jag drar ett djupt andetag och går sedan ner mot Hagrids. Det står redan några elever utanför Hagrids hus när jag kommer fram och efter fem minuter börjar lektionen. Hagrid pratar om kentaurer och deras ursprung, vi får ett kapitel att läsa till nästa lektion och efter 90 minuter är lektionen över och jag går mot Stora Salen för att äta lunch med Coraline och Joshua. Men mina tankar är fyllda av allt annat än kentaurer...