Life - Lupple & Medi PRS

"Att leka läkare borde jag verkligen inte göra." Hon drack sakta och log mot honom och nickade.
"Jag hoppas att jag kunde bota dig och att du sov gott. Men nu undrar jag vad som hände? Vad blev du attackerad av?"

" Du underlättade läkningen och jag sov underbart." Log han för att ganska snart sluta le. "Det är en sådan tråkig historia, inget du behöver lyssna på." Flinade han och åt upp sin smörgås och tog sedan några klunkar av kaffet.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Ska jag bara se det så eller ska jag behöva dra ut det från dig?" Hon såg sig om.
"Så jag är som ett helande hotell alltså?" Hon lade huvudet på sned.
"Där magiska väsen får råd och vilar upp sig efter slagsmål?"

Han flinade lite och skakade på huvudet. "Inte bara det, denna byggnad och du som bor här har betydligt mer sysslor. " Log han mjukt, självklart var råd och läkning en del av det. Men också skydd från fara, eller enbart ett ställe att stanna till på om du var ensam eller på resande fot. Han var också mycket medveten om att rådsmöten ofta hölls här, med alla ledande av de olika väsen eftersom detta var en såpass neutral plats.

Hon suckade och tog sig för pannan.
"Jisses jag trodde att jag skulle få något lugnt att göra." Hon skakade på huvudet medan hon började städa bort smulor.
"Så vad är du för något om du inte har något emot det?" Hon vände sig mot honom och log mjukt.

Han log mjukt. " Du kommer också knyta vänskapsband." Fortsatte han uppmuntrande för att sedan flina brett och höjde lite på ögonbrynet. "Det är betydligt roligare i fall du gissar." Påpekade han och tog de sista klunkarna av kaffet.

"Då kanske man kan få råd om trädgården. Är inte så grön om händerna." Hon log och suckade.
"Tja jag vet inte... Jag skulle säga att du var en alv eller kanske en vampyr. Men du sitter i solskenet." Hon såg sedan sig om innan hon suckade.
"Varulv? Med tanke på boken jag var tvungen att läsa."

Gabriel såg på henne och han skrattade, varmt och nästan bullrigt- få hjälp i trädgården. Det var så sött på något sätt. "Du kommer få så mycket hjälp, även sånt du inte ens anar." Log han mjukt och lyssnade sedan på hennes gissningar. Hans flin blev allt större. Alv? Vampyr? Kom igen. " Vampyr? Kom igen." Log han retsamt för att sedan nicka. " Jag föredrar att kalla mig människa med förmåga att anta skepnaden som varg, men varulv är ett tillräckligt bra ord för att beskriva mig." Sa han med ett snett leende.

Olivia slog sig ner och lade handduken i sitt knä medan hon log mjukt.
"Kan andra människor se er? Så som mannen på banken inne i stan eller någon annan?" Hon lutade sig fram och såg ut genom fönstret.
"Jag kanske ska gå ut för att se mig om."

Han log mjukt och skakade på huvudet. "Bara om vi vill det." Sa han som förklaring och nickade sedan. "Det borde du, du äger huset och marken." Förklarade han och reste sig upp och la in sin disk i diskmaskinen och plockade sedan smidigt undan hennes som hon var klar med. " Jag borde bege mig hemåt, finns några som är oroliga för mig." Förklarade han med ett svagt leende.