Mirabilis - Vidomina & Medi

Noelle tog emot flaskan och såg på Demitri med lite nyfikenhet i blicken.
"Så varför berättade ni det inte?" Hon stoppade sig själv och suckade.
"Var det för att jag blev jagad?"
Nicolai nickade sakta.
"Ja men vi ville inte såra dig. Vi kommer inte skada dig och vi kommer att skydda dig." Han log vänligt och såg sedan mot Rion.
"Jag tror Rion kan det med?"
Han kom på en sak och skrattade sedan.
"Då kan vi lika gärna säga det. Vincent är vår farfar... typ" Han skrattade till och såg mot Vincent.
"Ja den där är vår farfar."

Vincent såg upp och suckade.
"Den där? Nicolai vårda ditt språk." Han sträckte sig efter vinglaset och drack.
"Jag är Ivans skapare än sen?"

"Vi visste inte hur du skulle ta det.", tillade Demitri och ryckte på axlarna. Han log sedan mot henne. "Men jag är glad över att du vet om det nu. Det känns som en lättnad.", erkände han. Han sneglade sedan mot sin mor för att se hennes reaktion. Isabelle verkade iallafall vara nöjd över att nyheten äntligen var ute.
Rion hade inte visat mycket intresse av samtalet. Han var snarare likgiltig. Ett litet leende på läpparna. Leo hade med tiden förstått att det var Rions sätt bara. Han var svår att läsa. Men ville han inte prata, så gjorde han inte det.
Men när Rions namn kom upp såg han på Nicolai med en förvånad blick. "Hm?" Blicken vandrade till Noelle. "Du är säker här, Noelle.", förtydligade han och log vänligt mot henne innan han återgick för att smaka av maten.
Dermitri kvävde ett skratt. Det var faktiskt lite roligt att Vincent var deras farfar.

Noelle såg på dem och log men hajade till sedan.
"Om jag är ful och frågar. Men äter ni mat? Jag trodde vampyrer drack endast blod." Hon såg på dem innan hon skakade på huvudet.
"Och vilka tål solen? är det dem i Halos palats som tål solen?" Hon tittade upp och lade huvudet på sned. Sedan såg hon mot Rion och skakade på huvudet så hennes vita hår dansade.
"Sen har jag sett de där videosarna på Halo när hon blev torterad."

"Leo är typ i halos palats. Vad jobbar du med Leo?" Nicolai såg på Leo och log.

Isabelle såg mot sin make.
"Åh Ivan vad sägs som att vi spelar musik för de unga ikväll? Lite ljuvlig musik?"

Ivan visste inte riktigt vad han skulle säga. Det var alltså öppet att Noelle kände till de som vampyrer. Och hon var den enda människan bland de.
Han förstod att det nog skulle göra henne illa till mods.
Men hon verkade vara okej med det nu.
Innan Ivan skulle gå allt för långt bort i tankarna ryckte han sig ur de och såg upp på Noelle.
"..Dina studier..", började han. "..Du ville visa mig de. Gällde de.. gällde de oss vampyrer?", sa han och såg lite osäker ut.
Demitri stannade upp och såg mot Ivan. Det var en märklig fråga. Men nyfiken tog över och han kastade en blick åt Noelles håll.
"Jag hjälper till i slottet ibland. Det finns mycket där att göra. Men för det mesta har jag koll på vakterna och säkerheten i palatset.", svarade Leo och ryckte på axlarna. "Jag gör annat också, men det är mest tråkiga saker. Men det betalar räkningarna.", tillade han lite skämtsamt och bytte en blick med Rion. Nog visste de båda att de hade pengar.
"Vad gör du, Noelle? Hur kommer det sig att du firar denna högtid med oss?", frågade Leo och log vänligt åt hennes håll.
"Ringarna som Rion och Leo fått. Om de har de på sig, då kan de gå i solen.", förklarade Demitri och lutade sig närmare Noelle så att hon kunde höra hans ord.

"Ja, musik, javisst, min kära."

Hon såg på honom och rodnade igen.
"Dina söner har skvallrat att du är bra på ekonomi?" Hon såg på Ivan och såg sedan ner.
"Jag vill inte bråka med dem i kväll." Hon lade huvudet på sned och nickade.
"Sen har jag lite problem med ett extra språken jag studerar så nu när jag hörde ni talade mer än ett språk och ni är vampyr..." Hon såg nu mer obekväm ut och såg mot Nicolai som log.
"Vi hjälper dig med språket." Han skrattade sedan och nickade.
"Det var så länge sedan vi kände av solen." Han såg på Rion och såg mot sin mor.
"Har ni ett piano här? Det var nog väntat."

Isabelle skrattade sitt klingande skratt och nickade.
"Ja det finns det. Och vi kan sitta i biblioteket vid elden så Noelle slipper frysa. Vi vampyrer störs inte av kölden som människor gör."

Ivan höjde ögonbrynen i förvåning och bytte en frågande blick med sina söner. Var visst inte beredd på att de talade om honom.
Demitri ryckte på axlarna när han såg Ivans min och vände sig sedan till Noelle.
"Bråka med dem..?", Ivan lät oförstående. "..Men jag hjälper dig, om det är det du undrar." Ivan sträckte på sig en aning.
"..Men jag är säker på att vad du vill ha hjälp med, så kan även Nicolai och Demitri det också."
Han sträckte sig efter glaset och svepte det sista ur det.
Leo såg velig ut. Han ville hjälpa Nicolai, det var skönt att kunna gå som en ville. Men ringen var hans, och den kunde han bara inte låna ut sådär.
Han sköt bort tanken och hoppades på att Nicolais önskan slå in på något annat sätt.
"Det låter som en strålande idé.", instämde Leo och höjde sitt glas i en skål mot Isabelles håll.

"Jag menar bara att vi tar det någon av dagarna som kommer. Vi ska väl inte behöva ta dem ikväll?" Hon skar upp köttet och stoppade det i munnen. Genast så såg hon ut att njuta. Köttet var saftigt och smakade himmelskt.
"Men far en fråga." Nicolai såg på Ivan och harklade sedan.
"Hur kom du i kontakt med Halo igen? Var de inte rådet efter dig?" Sa han och såg mot Rion innan han såg mot Ivan igen.
"Och vad hände med Halo när hon var kidnappad? Du måste veta något?"

"Nej, javisst. Du..du har alldeles rätt." Ivan kliade sig i nacken och bytte en blick med Isabelle. Det kanske var dags att börja dra sig från bordet?
Men Nicolais fråga hejdade honom. Han blev överraskad igen. "Halo?" Det kändes som en evighet sedan. Ett annat liv. Ett gammalt liv. Iallafall det Nicolai syftade på.
"Hm, det är inte precis så.", började Ivan och försökte komma på vad han skulle svara honom. "Det är inte Halo jag är i kontakt med. Det är genom vampyrerna. Halo är bara länken mellan de."
Rion kollade upp för att höra på deras samtal. Han hade för ett tag sedan ätit upp allt på sin tallrik och vilade nu besticken på de för att visa att han ätit klart.
Ivan drog ett nytt andetag. "Det är rådet jag är i kontakt med. Som du vet, så är jag i kontakt med många. Och ibland behöver de min hjälp. Och jag.. ibland deras." Ivan försökte se på Nicolai om det var det svaret han ville ha.
"Jag är säker på att Halo själv kan berätta det för dig.", svarade Ivan. "Låt oss inte riva upp gamla sår, pojk.", tillade han sedan och kramade Isabelles hand under bordet.

Noelle gav dem ett leende innan hon åt vidare. Allt var så gott. Hon tog mer och mer mat- Lastade på bröd, kött och andra godsaker.
"Det är så underbart gott. jag har aldrig sett så här mycket mat som är så god." Hon såg lycklig ut och såg sedan på Nicolai.

han hade gått över till ryska medan han såg mot sin far.
"Det är bara ett halvår pappa." Han såg sedan mot sin bror och sa sedan.
"Ruby har skingrat hennes minnen. De var för smärtsamma för henne." Sa han och ryste,
"Skulle jag tycka med."

Ivan tystnade och iakttog Nicolai med blicken.
"Det är precis vad det är. Minnen. Om Halo vill berätta, så får hon göra det. Det är inte min berättelse.", sa Ivan lågt och släppte taget om Isabelles hand.
Han såg menande på sin son. Ett till ord om Halo och det förflutna skulle vara att gå över gränsen.

"Vad bra att du gillar det, Noelle." Demitri log mot henne och torkade sig om munnen med servetten. Han hade också ätit klart. "Vad gör din familj den här tiden på året?", frågade han nyfiket.