Rollspel: Marodörernas tid

"Det är inget jag helst vill prata om... jag bröt mot en regel." Hon suckade när hon insåg hur obetydligt det måste låta i James Potters värld. Tillsammans med resten av Marodörerna hade han ju brutit mot alla tänkbara regler.
"Jag vill inte ha henne som vän förresten... Jane är bara falsk, det har jag insett nu. Tänker hon gå och skvallra för hela skolan om mina mugglarsaker så... kunde jag inte bry mig mindre", sa hon, trots att det sista inte var sant. Hon skulle visst bry sig om Jane gjorde det.

Jane sprang ikapp Remus. "Lupin, din jävel, vad var det där för?", sa hon, helt rasande. Hon grep tag i hans klädnad för att stoppa honom. "MITT. HÅR. ÄR. FÖRSTÖRT." Hon blängde hatiskt på honom.

Jag andades ut lite. Hon verkade inte veta deras henlighet och om hon inte visste skulle jag inte säga något så länge Remus inte vill det. Förresten vad tog Månen vägen?

Remus vände sig om och såg oberört på henne. "Jaha? Och?", svarade han uttryckslöst. "Jag trodde att det skulle få din hjärna att funka bättre, det är allt.", tillade han med en axelryckning. Hennes raseri roade honom, men han hade inte trott att hon skulle bli så arg.

"Det är visst inget fel på min hjärna!", nästan röt Jane. Jessica hade hunnit ikapp dem, men stod bara där och sa inget. Hon var en sådan mes. "Jävla... IDIOT." Hon gav honom en hård örfil och fortsatte att blänga på honom. Hon släppte hans klädnad som om hon hade bränt sig. "Du har ingen anledning att hälla bläck i håret på folk, oavsett!"

- Det var nog inte att du bröt mot en regel som gjorde dej så eller hur?, sa jag vänligt.
Och om du inte vill ha henne som vän så får du mer än gärna hänga med oss om du vill, sa jag vänligt mot henne.

Remus tvingade sig att se på Jane. Hon var väldigt upprörd över sitt hår, det märktes. Men hon hade delvis rätt. Han hade ingen anledning att sabba hennes hår. Men han svarade inte, han bara mötte hennes hatiska blick. "Har du problem, eller?", sa han till slut.

"Nej... egentligen inte", sa Lily undvikande och kom just och tänka på deras konstiga smeknamn... Tagghorn, Slingersvans, Tramptass och Måntand. Var det inte lite underliga smeknamn? Hon var säker på att hon hade hört att de kallade varandra för det. Hon bet sig i läppen. "Tack... det var snällt", sa Lily förvånat, men trots det så var hon djupt försjunken i sina tankar.
"Varför kallas du Tagghorn?", sa hon högt utan att tänka sig för.

Jane spärrade förvånat upp ögonen. "Vad jag har för problem? Vad jag har för problem? Det var inte precis jag som hällde bläck i någons hår!" Hon funderade ett litet tag och log hånfullt. "Är du också en av Lilys beundrare? Åh, vad sorgligt. Hon har ju bara ögonen för Severus Flotthåret Snape." Hon skrattade, vände på klacken och gick, med Jessica i släptåg.

Jag stirrade på dem. Och jag ville att de skulle bli ett par men han kunde ju frågat innan han sa att hon kunde umgås med oss. Jag suckade, nu var jag elak igen. Lily skulle ju inte behöva vara utan vänner. Sedan stelnade jag till när hon frågade om James smeknamn hon kanske har listat ut det

Vad tror du själv?, sa jag och såg henne i ögonen. du måste ju ha någon aning om det.

Lily lyfte ena ögonbrynet och såg fundersamt på James. Hon hade nog sina aningar, hur galna dem än var. "Jag vet inte, berätta för mig", sa hon slutligen.