Rollspel: Marodörernas tid

Jag mötte Lilys gröna ögon och nickade sedan.
"nu bryter du mot ännu en regel" sa jag retsamt "men tack"
Jag trodde aldrig hag skulle tacka eller ens prata med Lily Evans. Ja tider kan förändras. Frågan är om hon kopplar att det var vi i skogen

Lily nickade ännu en gång, log lite grand.
"Men nu måste ni svara ärligt, var det ni i skogen igår kväll?" Om det nu var dem, så skulle hon nog känna sig en aning lättad. Då hade inte några helt främmande djur försökt skydda henne från en varulv. Hon bet sig i läppen och väntade på deras reaktioner.

- Ja det var vi, det var oss du såg, sa jag lugnt och vänntade på hennes rekation. Och undrade hur Remus skulle ta det, var någonstans var han föresten?

Lily nickade åt och lät orden sjunka in. Hon var inte galen, trots allt. Men hon hade redan listat ut att det var Remus som var varulven vid det här laget. Varför skulle han annars ha så mycket ärr i ansiktet? "Remus var här nyss... han gick kanske efter Jane?", mumlade hon.

Jag nickade och slog sedan ner blicken. Det klämdes som om jag svek Remus. Just när vi blivit sams igen. Jag dunkade huvudet i ryggstödet och tog mig sedan för bakhuvudet. Det gjorde ondare än vad jag räknat med. Jag måste sluta skada mig själv

- Lägg av Sirius, Remus kommer att förstå. Det är bättre med sanningen än massa rykten det sa han själv. Och jag litar på Lily och det gör Remus med det vet jag. Så sluta att skada dig själv det är inte till någon nytta, sa jag och såg på honom.

Remus rundade hörnet och befann sig åter igen vid biblioteket. Han suckade för kanske hundrade gången den dagen och vände om. Men raska steg gick tillbaka emot sällskapsrummet. Han muttrade åter igen lösenordet och gick igenom porträtt hålet. Han stelnade till vid åsynen av sina vänner och Lily. Han anade då det värsta. Han var avslöjad.

Jag såg på James
"det är inte meningen. Det är som en reflex när jag gör något dumt" sa jag "det sitter väll i sen barndomen" sa jag lätt.
"jag hoppas han förstår. Jag vill inte att han ska bli sur på mig igen"

Lily kände sig dum nu. Om hon bara hade hållit tyst, hon ville inte förstöra deras vänskap på något sätt. Han hade säkert sina anledningar till att hålla tyst om att han var en varulv. Om han nu var det. Hon sänkte blicken när hon såg att Remus hade kommit till Sällskapsrummet.

Jag mötte Remus blick och slog sedan bort den. Jag kanske ibte skulle sagt att jag var en hund. Lily hade kanske inte koplat då och Remus hemlighet hade kanske varit säker