Rollspel: Marodörernas tid

Lily såg upp och torkade tårarna. Remus var arg, och hon kunde bara hoppas att det inte var henne han var arg på. "Hej Remus", sa hon med hes och låg röst.

(öh...? xD hatar när det blir så)

(ja vad ska vi göra nu? Välj ni :p jag är anpassnings bar :p)

(eftersom att Pillow svarade så...)

(visst då kör vi på det :p jag väntar på att Therese ska skriva )

(Tog bort mitt inlägg )

Jag såg surt efter Remus och satte mig ner vis Sirius.
- Hur är det med dej?

(ok. )

Remus såg på Lily och log vänligt emot henne. "Hej, Lily.", hälsade han.

Lily pustade ut, han var inte arg på henne. Bra. "Jag är ledsen som kom på din hemlighet, jag borde ha hållit tyst om det." Hon ryckte på axlarna och drog upp benen i fåtöljen. Tårarna hade torkat nu.

"Det är okej, alla begår vi misstag.", svarade Remus och sjönk ihop emot ryggstödet. Att bli avslöjad var inte alltför hemskt. Men han hade föredragit att ha det för sig själv. Men lykantropi var inte så lätt att dölja.

Jag såg på James och förvandlade mig till människa och låg med huvudet över mina korsade armar
"jag är trött på honom. Vad jag än gör blir han sur på mig. Och nu struntar jag i honom. Vill han inte va min vän så skiter jag i det" sa jag bestämt