Rollspel: Marodörernas tid

(Jag måste snart logga ut nu )

"Nej... det har kommit ganska långt i utvecklingen, och de klarar sig utmärkt utan någon magi." Hon ryckte på axlarna och satte tillbaka boken i bokhyllan. Hon tänkte inte låta Jane hindra henne från att göra det hon ville, så hon tänkte inte gömma sig här mer. "Vi ses väl", sa hon och reste sig upp för att gå.

- Nej jag förstår det jag vet inte vad du ska göra, sa jag med en suck.
Men kom så går vi upp till tornet, du är ju helt blöt och kall du kan bli förkyld, sa jag och lät som nåns oroande mamma.

(Måste också snart logga ut c: )

"Vi ses", svarade han och fortsatte att gå igenom registret. Kapitel efter kapitel. Snart var han så uttråkad att han somnade med huvudet lutat emot handen.

Jag såg på James och nickade
"okej mamma" sa jag och reste mig ansträngt upp och vi började gå mot tornet och jag såg sorgset ner i marken. Jag gillade inte att vara osams med Remus men jag tänkte inte ta första steget vi steg in och satte oss framför brasan och jag kände att jag blev varmare och jag la mig framför brasan och suckade

Jag var trött på Sirius och Remus och orkade inte bry mig längre.
Så jag satte mig framför brasan och började läsa i "Quidditch genom tiderna" och försjönk i en värld av kvastar och bollar och inga komplecerade vänner som hatar varandra.

James sa inget och jag undrade om han var sur på mig. Jag såg att uppehållsrummet var tomt och förvandlade mig till en hund och log. Jag gillar att vara hund bättre och viftade lite på svansen och la huvudet trött på mattan

Jag satt insjunken i boken och såg ur ögonvrån att Sirius förvandlade sig till en hund, jag suckade.
Tänk om jag hade valt en hund eller nått liknande till att bli animagus och inte en jäkla kronhjort, vas skulle det vara bra för?
Jag fortsatte att läsa och var snart införsjunken i boken igen medans brasan sakta falnade och det blev mörkare i rummet.

Jag lyssnade på brasan och tänkte på brevet Regulus skickat och suckat. Jag hatade honom för att han hatade mig och jag tyckte synd om honom för att han inte kunde slita sig fri. Jag reste mig stekt upp och såg på James som läste. Jag kände mig elak för att jag lät honom stå i mitten. Jag gick fram till honom och la huvudet i knät på honom och skällde glatt

Sisius kom fram till mig och la huvudet i mitt knä.
Jag la undan boken och kliade honom bakom öronen och log mot honom.
- Äre bättre nu?, sa jag och log.
Det är jobbigt och stå i mitten och medla mellan er jag orkar det inte längre.
Ni får lösa det själv, annars slits jag itu.

Jag nickade lite men såg sedan sorgset på honom och ögonen la sig ner. Jag visste att det var jobbigt för honom att stå i mitten och jag ville inte att han skulle vara sorgsen. Jag puffade lätt på honom och gnydde lite sorgset. Jag tror inte jag och Remus kommer bli vänner igen. Jag la huvudet på sned och såg sorgset på honom