När Harry och dom är stora (rollspel)

Caroline;
"Visst, jag skulle kanske kunna ordna så att du blir slagman, James vill nog hellre vara vaktare.... Egentligen skulle Ron vara det, men Ginny tycker fortfarande att han är för dålig, och så frågar hon mig!" Sa jag och skakade på huvudet.

- Du måste du ju vara bra om hon tycker du är bättre än Ron, sa jag roat och såg sedan tacksamt mot henne.
- Det skulle vara jättesnällt om du ville fråga, min dröm skulle gå i uppfyllelse då, sa jag glatt mot henne.

"Hon tycker nästan att jag är bättre än Harry, det tycker i och för sig han med..." sa jag.
"Självklart kan jag fråga!" Sa jag och tog upp mobilen.
Mamma hade precis köpt den till mig, inte för att jag hade bett om den, men hon ville kunna få tag på mig fortare en det tog att skicka en uggla, och därför hade jag fått en IPhone 4s...
Jag slog ett nummer och Ginny svarade.
"Hej Ginn!" Sa jag. "Åh hej vännen!" svarade hon. "Jag tror att jag har hittat din vaktare, eller din slagman för ditt lag!" Sa jag och log mot Laura. "Är det sant?! Tack så jätte mycket älskling, du är bara för söt!" Sa hon, vilken tur att de andra inte hörde vad hon sa... "Vem är det?" Frågade hon.
"Jo, det är Laura S, Kingsleys dotter" Sa jag. "Hon? Är inte det den snobbiga tjejen?" Frågade hon. "Ginn!" Sa jag "hon är faktisk snäll!" Sa jag. "Okej okej, jag får väl lita på dig! Hon får provspela på jullovet!" Sa Ginny. "Okej, vad bra, hon kommer att bli överlycklig" sa jag glatt, och jag tyckte att jag hörde någonting i stil med; Lyckligare än vad jag kommer att bli i alla fall.... "Hej då Ginn!" Sa jag. "Hej då älsklingen min! Jag ska hälsa Hermione och Ron!" Sa hon. Jag lade på.
"Du får provspela på jullovet!" log jag mot Laura.

Jag sprang fram och kramade Caroline glatt.
- Ååå tack, sa jag överlyckigt och såg sedan ner på mobilen.
- De är verkligen praktiska de där, sa jag och såg på mobilen och sen på Caroline.
- Du sa till Ginny, hon är faktiskt snäll, Ginny tror väll att jag är snobbig och upptagen som alla andra, sa jag bedrövat och satte mig ner vid Caroline.
- Allt är bara så jobbigt jag vill vara snäll mot alla och låter de där beundrarna vara runt mig.
Fast jag hatar det och vill inte alls stå i centrum, och då slutar det med att folk tycker jag är snobbig och för upptagen av mig själv, sa jag bedrövat.
- Det är ingen som känner mig, sa jag och slog händerna för ansiktet och grät tyst.

Caroline;
"Det är okej... Jag har varit berömd sedan födelsen, i början trodde alla att jag också var en snobbig bitch, men eftersom att alla känner Harry, Ginny, Ron eller Hermione förstod de att Hermione aldrig skulle låta sitt barn bli en bitchig liten apa..." Sa jag tröstande.
"Men vid jul får du följa med mig hem då, så kan du provspela, och det är väl lika bra att jag säger det nu, ni, du och Kingsley, skulle ändå kommit på julmiddag hos oss!" Sa jag och log.

Jag nickade mot henne, äntligen någon som förstod hur jobbigt det var att vara berömd.
Jag precis som hon hade varit berömde så länge jag kunde minnas.
Jag mindes ju inte mamma och pappa jag var så liten när de dog och sen blev jag adopterad av Kingsley och all berömmelse kom.
- Ja du har det lätt du, jag vill bara vara snäll mot alla men det skiter sig jämt.
Jag tänker sluta att vara med alla idiotiska beundrare, heller är jag själv, sa jag bestämt och log sedan mot henne.
- Skulle vi, vad trevligt vi har aldrig firat jul med någon förr, jag är verkligen tacksam.
Och tack för att jag får provspela, och att du sa till Ginny att jag var okej, sa jag vänligt och torkade ögonen.

"Det var så lite!" Log jag. "Du är ju faktiskt ganska okej!" Sa jag.
"Neville och Hagrid kommer också, och familjen Weasley, alltså Ginny och Rons föräldrar och syskon..." Sa jag leende.

- Tack, sa jag leende mot henne.
- Jag önskar att fler ville inse det och inte beundra mig för vad jag är utan för vad jag kan, sa jag enkelt och log åt vad vi skulle göra på jullovet.
- Jag gillar både Hagrid och Neville och är alla i Weasley släkten lika trevliga som du så kommer jag deffinitivt gilla dem.
- Fast det lär bli ganska många då med alla Weasley syskon och dina kusiner och alla andra, sa jag leende.
- Då kan jag visa för allihopa att jag ine är så snobbig som alla tror.

"Ja!" Log jag, men egentligen var jag lite orolig. Det var många i min släckt som tyckte att hon var en jobbig snobb, och egentligen inte hade velat att hon skulle komma över till jul, men eftersom att Kingsley var en nära vän till både Harry och Ron fick hon också komma med...

Jag såg forskande på henne det var nått som hon höll inom sig.
- Tycker du jag är en jobbig snobb?, sa jag undrande.