Edórea PRS Vidomina & Medi

Ett litet skratt slapp ur henne och hon skakade på huvudet.
"Det var inte så jag menade sir och jag ber om ursäkt för det.." Hon lyssnade och såg sedan mot fönstret där molnen hade kommit närmare.
"Jag hade gjort det utan din tillåtelse. Det är inte olagligt att stoppa ett brott? Hade det varit så... Oj då hade världen sett så dum ut." Sa hon och log sedan mjukt.
"Jag ska vara det. Det är inte min första dans med en vampyr." Med de orden hade hon rest sig och lämnade salen.

Tillia såg på henne med ett ömt leende.
"Det är inget att vara ledsen över. Jag skadas inte så.." Viskade hon och såg hur Léllos kom tillbaka.
"Då kan vi gå. Jag är rätt trött fortfarande och mor och far skulle nog uppskatta om jag är hemma ikväll."

"Léllos! Vad sa jarlen?" Sylvia ryckte till när hon fick syn på Léllos efter samtalet med jarlen.
"Ja, låt oss inte dröja kvar här. Du får säga var vi ska gå någonstans. Jag vet inte var du bor.", skrattade Sylvia och gick efter Léllos och Tillia.

"Vi har fritt fram, som om vi ville ha hans välsignelse över det." Hon flinade och nickade.
"Ja då går vi. " Hon såg mannen öppna dörren och gick ut med Tillia.
"Ja det är nära värdshuset så det är väl nära?"

Sylvia höjde frågande på ögonbrynen. Jarlen var verkligen den hon trodde att han var. Det var inte bara hans blick som varit iskall. Han med verkade vara det.
Hon följde efter Léllos och Tillia. "Vad glada de ska bli över att du kommer hem igen."

"Han är inte så kall som ni tror. Han är väldigt vänlig och godhjärtad. Istället för att ta mitt jobb efter attacken så lät han mig ta pauser ifall mattheten kom över mig. Jag är evigt tacksam mot honom. Han är rädd om alla som bor här. Så när han såg er så blev han kanske lite rädd? Att ni skulle fara illa med.." Tilli såg på Léllos och lade huvudet på sned och pekade mot ett hus.
"Där är det." sa hon och log.

Léllos såg på henne med ett leende.
"Ja kanske det men vi har faktiskt saker att göra och vi vill hjälpa er få bort det som nu springer runt här." Hon log sedan ömt.
"Man ska leva med känslan av att det är okej. inte att man är rädd."

Sylvia valde att tro Tillia. Hon var ju trots allt härifrån. Hon visste nog vad hon talade om. Vem hon talade om. "Vi vill bara att du ska få känna dig trygg, Tillia." Sylvia log vänligt åt henne. "Det var fint att träffa dig. Jag hoppas att vi ses fler gånger." Hon nickade åt den nyfunna vännen och vände sig sedan mot Léllos.
"Bäst att vi tar tag i det andra då. Har du någon plan?"

Hon öppnade dörren och där stod samma man sov varit på värdshuset och tog henne i famnen.
"Tillia mår du inte bra? Varför är du hemma nu?" Tillia berättade och mannen nickade och såg sedan upp.
"Tack så mycket. Men jag vill inte att ni är ute. En storm är på väg och det känns fel.." Sa han och kramade sin dotter.

Léllos såg på mannen och sedan skakade hon på huvudet.
"Stormen är min vän. Det är okej." Viskade hon och såg sedan på Sylvia.
"Nej jag har ingen plan. Men vi kanske ska fixa något?"

Sylvia såg på när Tillias pappa kramade om sin dotter. Det var ett kärt återseende. Hon log mot dem. "Nej, vi ska inte tränga oss på. Och vi är påväg. Men tack ändå.", tillade Sylvia på Léllos ord. "Vi ska nog klara stormen. Varken Léllos eller jag är särskilt skrämda av den." Hon ville inte behöva göra en hel utläggning om att hon var en av skogsalverna från Demeled. Så hon hoppades på att han nöjde sig med det svaret. Sylvia tackade igen och sa hejdå åt Tillia och mannen innan hon vände sig till Léllos igen.
"Du har träffat på vampyrer tidigare, jag tänkte att du kanske visste något? Kanske vet var de håller sig någonstans? Kan vi spåra honom?"

"Det var inte det jag menade. Jag menade att ni ska återvända till värshuset. För ni är därifrån va? Jag såg ju er." Sa han och nickade innan han stängde dörren.

"Ja det har jag, Men vart det är helt och hållet en ren gissning. De kan vara i övergivna hus. Nergrävda eller i grottor. De kan även tagit sig in i hus." Hon såg på henne och suckade,
"Jag såg Tillias minnen men de var suddiga. Det var mörkt och hon blev så panikslagen så en riktig bild fick hon inte." Hon såg sig om.
"Men det skulle inte förvåna mig om han eller hon kommer ut ikväll."

Sylvia nickade och funderade. "Det låter svårt det där. Ska vi följa efter jarlens soldater då? Han talade om de som att de vet vad de gör. De kanske är vampyren på spåren? Kanske hittar honom snart?", tänkte hon högt.
"Okej. Så om han kommer ut ikväll.. var kan vi vänta in honom?"